16/12 Äntligen – Afrika 😊

Och redan första dagen bjuder på många nya intryck

AFRIKA!!! Och det märks.

Vid sjutiden på morgonen verkade det lugnare men båten låg kvar på fel plats. Tjugo i åtta orkade jag ur sängen igen, nu flyttade de båten. Full fart, packa och iväg. Fullt med folk i vänthallen, vi försökte ta oss fram med vår biljett för första inställda båten men fick lov att ställa oss sist och var oroliga att inte komma ombord. Alla kom dock ombord och vi gav oss ut på ett fortfarande ganska gropigt hav. C-G var bland de många som blev sjösjuka.

Första stegen på afrikansk mark

Häftigt att se Afrika första gången. Till Ceuta, spansk enklav, spanskt utseende. Gick tll busstationen via en väg som det rasat ner enorma mängder berg och grus över. Gjorde sällskap med en japan och en kanadensare. Såg en död delfin på stranden. På busstationen råkade vi ut för den första av alla ”hjälpsamma” grabbar som lurar en på ett eller annat sätt. Han hjälpte oss att betala för bagaget och behöll ¾ själv. Marockanerna på väg hem hade enormt mycket packning, mat, plastartiklar, allt möjligt. Så mot gränsen. Skulle C-G:s hår gå igenom? Skulle de komma att kolla allt vårt bagage? Vi var lite oroliga. Vid spanska tullen sprang en jävligt otrevlig snubbe i uniform omkring och bråkade med araberna om deras paket och lådor. Vid Marockos gräns var det inga som helst problem. Så på den trånga bussen igen, packningen på taket. Bussen kostade 63 Ptas Ceuta-Tetouan + 1DIM för ryggsäcken även om vi betalade fyra. Landskapet var ovanligt grönt. Längs vägen en poliskontroll, de gick igenom bussen och var uppe på taket och rotade. I Tetouan började vi så antastas av folk som skulle hjälpa oss med allt möjligt och inget skulle det kosta. De var enormt besvärliga att bli av med. Vi gick först till turistinformationen som var lunchstängd. Så var vi på banken och växlade, 261:dirham för $60. En dryg krona per dirham alltså. För att komma till Kenitra kan man ta en buss ikväll men då kommer man fram väldigt sent så vi övernattar och tar en i morgon klockan 10. Vi fick förresten ställa tillbaka klockan en timme vid gränsen. Vi fick tag på ett ovanligt propert hotell i billigaste klassen, 14:- DIM för ett dubbelrum. Fast det kommer inget vatten ur kranarna! Så gick jag ut på stan medan C-G låg och vilade. Enormt vilken skillnad mot Spanien. Detta är arabvärlden. Jag gick genom nya staden upp till marknaden och sen in i gamla staden. Hela tiden kände jag mig varken uttittade eller särskilt påflugen. Folk lät sig fotograferas på avstånd. Männen gick klädda i långa rockar (bruna) med jättehuvor – antagligen någon sorts vinterplagg. Många kvinnor bar en duk för ansiktet. Marknaden var ett stort område i en sluttande del av staden med enormt mycket små stånd med tak som praktiskt taget helt byggde in området. Trånga ”gator”. Mest kläder och skor. Också elektriskt, godis, barer, m.m. Kassettradiorna spelade omväxlande arabmusik och Daddy Cool.

Tetouan – marknaden, obs kvinnan under bordet

I gamla stadsdelarna fanns en lång, lång huvudgata med enbart små butiker i gatunivån och små trånga bostadsgränder åt sidorna. Mellan nya och gamla staden en mur med få öppningar. Jag gick ganska länge. På vägen tillbaka försökte jag ringa hem men det var för sent på kvällen. Borde försöka ringa snart. De kanske reser bort över jul och de väntar sig att vi är i Alger nu. Sen gick C-G och jag ut och handlade mat. Dyra konserver och inte särskilt billigt för övrigt. Nu har vi fått lite vatten på rummet också. I morgon ska vi till Kenitra där jag har adresser till familjerna till Mustafa och Ali, Karins kille och kompis.

 

Algeciras-(båt)-Ceuta-(buss)-Tetouan, 7 mil, Bor på hotell
Resor: $1, Mat: $3:50, Sovplats: $1:50, Summa: $6

Leave a Reply

Your e-mail address will not be published. Required fields are marked *