Vecka 4: Kommer äntligen till Afrika när båtarna börjar gå igen efter flera dagars storm

Efter att ha bunkrat alkhol till både spritköket och oss själva så slår vi ihjäl tiden tillsammans med några norska ornitologer

I Algeciras på Spaniens sydspets skulle vi bara bli en natt före båtresan över till Marocko men ihållande hårda vindar fick båtarna att söka skydd i hamnen och all trafik ställdes in. Dagarna blev långa (och kvällarna på barerna sena) medan vi väntade på bättre väder tillsammans med tre fågelskådande norska killar. När de gett upp och tagit flyget så minskade blåsten och vi kunde äntligen ta färjan över. Först till spanska enklaven Ceuta som idag är åtråvärd port in till Europa för afrikanska migranter. Vi var ju på väg åt andra hållet och av helt andra skäl. I Marocko blev det buss, först till Tetouan där jag gick på upptäcktsfärd på marknaden och i gamla staden. Dagen efter fortsatte vi till Kenitra där vi sökte upp familjerna till två marockanska killar i Sverige som var kompisar till en av mina kompisar. Roligt och spännande att få besöka vanliga marockaner hemma hos dem och vi togs emot med stor gästvänlighet.

  • Det blåste rejält
    Det blåste rejält
  • Vad har de i kikaren egentligen?
  • Till och med begravningsplatsen muntrade upp i tristessen
    Till och med begravningsplatsen muntrade upp i tristessen
  • En dag tog vi tåget till en liten by där vi såg den här mulåsnan
  • Tetouan - marknaden, obs kvinnan under bordet
    Tetouan - marknaden, obs kvinnan under bordet
  • Hemma hos bekantas bekantas bekanta i Kenitra, Marocko
    Hemma hos bekantas bekantas bekanta i Kenitra, Marocko

 

Marockansk familj med sonen i Sverige, tog emot oss med stor gästvänlighet
Algeciras-Tetouan-Kenitra, 26 mil

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *