18/12 Fortsatt sightseeing och hemma-hos-besök i Kenitra

Sen tåget till Fes där vi försöker undkomma påflugna ”hjälpare”

Vakna till ljudet av trummor och visselpipor som ungarna spela (rätt skickligt) på på gatan. Vi åt frukost och gick till Beddiafs. Varje gång vi kom till något av de här husen blev vi bjudna på te, kaffe eller kakao. Vi gick ut på stan tillsammans med en kille. De äldre delarna av stan (där vi bodde) sjuder av liv – helt arabiskt. Vi gick också till den flotta delen av stan där det bor en massa européer. Plåtade en hel del. Hem till Beddiafs igen. Väntade, eftersom vi skulle ta ett tåg till Fes på eftermiddagen, åt couscous, gott men starkt. Sen till stationen. Detta var alltså vad som hände. Vad kändes då? Innan var jag rätt så spänd på hur det skulle komma att bli. Nu tycker jag det var jobbigt när ingen talade engelska, märkligt att Ali och Mustapha inte verkar skriva hem. Men framförallt tycker jag att det var intressant att se en del marockanska hem från insidan. Och Kenitra var en fin stad.

  • Barnen som underhöll oss på gatan
    Barnen som underhöll oss på gatan
  • Slaktaren var glad
    Slaktaren var glad
  • Det finare av de två husen vi besökte
    Det finare av de två husen vi besökte
  • Innan avfärd bjöds vi på couscous
    Innan avfärd bjöds vi på couscous

 

Tåget var klart bekvämare än bussen och förvånansvärt snabbt. C-G råkade först ut för en jobbig kille som skulle sälja hasch. Vi satt större delen av sträckan. Tåget gick faktiskt snabbt. Resan tog 3½ timme. Tåget gick till Fes och vi funderade på om vi skulle byta där. Då skulle vi komma någonstans väldigt sent omen å andra sidan ville vi undvika turiststan Fes där de säkert fanns en massa killar som ville ”hjälpa” oss. Det blev Fes. Vi såg på en karta vid jvgstn hur vi skulle gå till vandrarhemmet. Utan för station väntade fyra av dessa killar. De var hopplösa. Vi sa att vi inte behövde hjälp, inte ville köpa hasch, inte tänkte betala något. Två av dem försvann så småningom när vi fortsatte mot vandrarhemmet trots att de sa att det var fullt. De två andra följde med ända till vandrarhemmet där de sa att de skulle ha 5:-DIM=$1 Fan heller. Då sa de att vi skulle få problem. Var jävligt hotfulla. Vi gick in på vandrarhemmet. De stod kvar utanför så vi vågar inte gå ut och köpa mat. Trots att vi är jävligt hungriga. På vandrarhemmet naturligtvis bara haschrökare.

Senare på kvällen gjorde vi sällskap med två amerikaner ut och handlade mat. Det gick bra.

 

Kenitra-(tåg)-Fes, 20 mil, Bor på vandrarhem
Resor: $2, Mat: $1, Sovplats: $1, Summa: $4

Leave a Reply

Your e-mail address will not be published. Required fields are marked *