20/12 Avvisade vid gränsen

Efter att ha tagit fel buss och vandrat flera timmar ute i ingenting

Nähä, det blev inte Algeriet. Klart jobbigt!

På morgonen började vi med att gå och leta efter buss till gränsen. Poliser visade vägen till busstationen men där var det stopp. Ingen ville visa oss något annat än taxibilar. De ljög hej vilt om att bussen var trasig m.m. Det anständiga bolaget CTM-LN hade ingen buss dit. Vi gick tillbaka in till stan för att duscha på en badinrättning. Helt primitivt. ”Duschen” bestod av en låg kran och en hink. Hela inrättningen var tät med varm fukt. Kände sig dock lite renare efteråt. Vi ville inte ta en oförskämt dyr taxi utan började gå de 13 km. Frågade efter vägen till gränsen. Efter några km kom en kille och sa att vi kunde ta bussen och visade en hållplats. Vi väntade, tog första bussen och åkte till ändhållplatsen. Vi var på fel väg. Från början. Vi hade hamnat i Sidi Yahiya och hade fortfarande 13 km till gränsen. Nu gick vi hela vägen. Rätt kul att gå så där ute på landet. Väldigt torrt och stenigt. Jag fick skavsår i början men tejpade snart och blev bättre.

Vilopaus i vandringen mot gränsen

Så kom vi då till gränsen. Skulle det gå bra? Först handlade vi upp alla marockanska pengar. Sen gick vi till Marockos gränsvakt. Det gick bra, men de sa att det var svårt hos algerierna. Där fyllde vi i alla papper och lämnade dem med passet. På frågan vad vi skulle till ambassaden att göra sa vi hämta post och vakten skrattade. Så småningom fick vi passen tillbaka med en stämpel att vi inte kommit in och ordern att återvända. Vi frågade varför men fick inget svar. Vi blev bryskt ivägkörda. Fan vad hopplöst. Ingen idé att vänta till vaktbyte heller – med stämpeln i.* Vi måste tillbaka till Spanien och försöka flyga till Alger – om det inte går något flyg från Marocko förstås.

Gränsstationen där förhoppning byttes i besvikelse

Vi tog en taxi för $4 tillbaka till Oujda. Tog in på ett annat billigt hotell (där först en kvinna tog emot och visade oss ett rum för 6DM, sen när ”patronen” kom kostade samma rum 16DM. ”Kvinnor förstår ingenting”). Gick till en resebyrå. Oujdas flygplats bara till Frankrike (fel även till Tyskland). Melilla blev vårt nästa mål. Buss dit i morgon bitti. Handlade mat så att vi precis fick över till bussen. Växla kunde vi göra på ett lyxhotell på kvällen. Tänk att behöva åka tillbaka till Spanien. En lång omväg. Och egentligen var det dumt att åka till Marocko. Vi kunde tagit ett plan till Alger när vi var på Mallorca.

*Nyskriven förklaring: Under hela Afrika-resan var en av de viktigaste kunskapskällorna andra resenärer. ”Hur tar man sig dit?”, ”Går det bra att ta sig över gränsen där?” och annat frågade man alla man stötte på. När det gällde gränsen mellan Marocko och Algeriet så visste vi att det var nyckfullt. Vi hade hört dem som blivit avvisade och vi hade hört dem som blivit genomsläppta. Vår plan var därför att göra ett försök och om vi blev avvisade gå tillbaka utom synhåll från gränsstationen och vänta på vaktavlösning och göra ett nytt försök med nästa skift. När vi nu fick en stämpel ”Avvisade från Algeriet” så kändes det utsiktslöst med det ”knepet”. Bakgrunden till det spända läget mellan länderna var konflikten i Västsahara (tidigare Spanska Sahara) som sedan 1975 ockuperas av Marocko medan Algeriet stöder ett självständigt Västsahara.

 

Oujda-(buss)-Sidi Yahyia-(till fots)-gränsen-(taxi)-Oujda, 3 mil, Bor på hotell Resor: $2, Mat: $7, Sovplats: $1,50, Summa: $10,50

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *