1/1 Lift ut i öknen – bland får, getter, dromedarer och herdar

Och när vi ska vidare så skiljs vi åt för första gången

Bussen Ghardaïa-El Golea lämnar Ghardaïa kl 15:30 så på morgonen gick vi ut på vägen och började lifta i förvissning om att bussen skulle komma på eftermiddagen. Det var rätt mycket trafik, men nästan bara lokaltrafik. Efter en timme fick vi lift med några fransmän som vi kände igen från campingen. De skulle till Ouargla så vi klev av i vägkorsningen. Magnifikt. Mitt ute i halvöknen.

  • I den här vägkorsningen blev vi avsläppta
    I den här vägkorsningen blev vi avsläppta
  • Tro det eller ej men det är faktiskt dromedarer långt där borta i fjärran
    Tro det eller ej men det är faktiskt dromedarer långt där borta i fjärran
  • Även en dromedar kan behöva skjuts ibland
    Även en dromedar kan behöva skjuts ibland
  • Väntan blev lång - det var nästan ingen trafik
    Väntan blev lång - det var nästan ingen trafik
  • C-G går iväg en stund för att få tiden att gå
    C-G går iväg en stund för att få tiden att gå

Ingenting så långt ögat når förutom den glest trafikerade vägen. Under 3 timmar passerade bara ett par bilar med plats. En kille stannade men skulle ha 80:- DA, så vi väntade vidare. På avstånd och ibland helt nära såg vi får, getter och dromedarer. Herdarna kom fram och hälsade och var mycket trevliga även när de vill köpa saker. Två småpojkar var framme flera ggr och lite svåra att bli av med. Några araber kom ut till vägen för att ta en taxi, de behövde inte vänta allt för länge. Ett tag så regnade det faktiskt lite.

  • Ur ingenting dök den här herdepojken upp och kom fram till oss - innan han försvann bort över horisonten igen
    Ur ingenting dök den här herdepojken upp och kom fram till oss - innan han försvann bort över horisonten igen
  • Beklagar oskärpan men ville ha med bilden ändå
    Beklagar oskärpan men ville ha med bilden ändå
  • Det känns riskfritt för getter och får att passera vägen
    Det känns riskfritt för getter och får att passera vägen
  • Men man kan ju undra vad de äter egentligen
    Men man kan ju undra vad de äter egentligen

Efter tre timmar stannade en lastbils om hade plats för en person utan bagage. Efter en kort tvekan stack C-G med den. Jag väntade ytterligare en timme under vilken det kom en fransktalande kille som också skulle mot El Golea, till det – en timme innan bussen skulle komma – stannade en långtradare och tog upp oss båda. Chaffisen, Omar, var riktigt juste och vi pratade en hel del – jag var överraskad av hur bra min franska funkade – om Sverige, Algeriet, krig, varandra, etc. Han berättade bl.a. att en normal arbetarlön i Algeriet är c:a 3000:-DA/månad – vilket förklarar de höga priserna. Nu började vi komma ut i öknen. Man såg stora sanddyner och ofta låg det små sanddyner på vägen. De plogar varje dag sa Omar. Resan tog åtskilliga timmar och vi stannade en gång för att tanka – det var en tankbil så det var bara att koppla en slang från lasten till soppatanken. När vi kom fram till El Golea var det mörkt. Jag lämnade våra ryggsäckar (som legat något riskabelt ovanpå tanken) och fick för att försöka hitta C-G. Han stod vid ”busstationen” som överenskommet. Vi slog upp vårt tält på campingen – utrustad med dusch och snygga toaletter. Åt gjorde vi på en liten restaurang vid macken, när vi skulle betala bjöd innehavaren oss, så det blev billigare än billigt.

Ghardaïa-(lift)-vägen till Ourgla-(lift)-El Golea, 27 mil, Bor på camping
Resor: $0, Mat: $1, Sovplats: $1, Summa: $2

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *