5/1 Inbrottsförsök i vårt tält på natten

Och sen betald lift med ett missionärssällskap som tappar bort en av sina bilar under dagen

Halv tre på natten vaknade jag av att C-G ropade nåt. Han hade legat vaken och märkt någon komma fram till tältet med ficklampa och börja dra upp blixtlåset. Fan! Tur att inget hände, men vad gör vi n? Vi packade ihop och gick in mot den sovande stan. Satte oss vid ett upplyst torg vid posten och ”stadshuset”, kokade ägg. Förs. C-G ville sova så han la sig på en bänk vid ”stadshuset”. Jag vandrade fram och tillbaka i sanden utanför för att hålla vakt och inte somna.

Framför det här huset tillbringade vi efternatten efter inbrotts-/rånförsöket

När vi skulle gå på morgonen frågade vi efter en toalett och blev visade till en bakgård. Vi gick till bensinstationen där det fanns två engelskregistrerade Land Rovers. De visade sig tillhöra en amerikansk missionär som var på väg till Nigeria med dem, en VW-buss och en Mercedes-buss. Med sig hade han halva släkten, bosatt i Europa. Vi fick efter lite funderande lift mot betalning. Skönt. Vi fick sitta bak i en Land Rover med två unga trevliga amerikaner fram. Missionären var trevlig men paret som åkte i VW-bussen var odrägliga. Så bar det av. De första 20 milen visade sig vara asfalterade.

Medan det var asfalterat satt vi bra bak i Land Rovern
Här ser man alla fyra bilarna som har stannat där asfalten tar slut
En långtradare på väg norrut genom sista biten ej asfalterad väg.
Lite stolta kände vi oss som svenskar när vi såg att det var en Volvo-lastbil

Men sen började helvetet. Ökenvägen, ”pisten”, var fruktansvärt dålig, bitvis otroligt dålig. De körde rätt fort och vi flög som pingisbollar mellan tak och golv. Jag råkade bita mig i läppen när jag slog huvudet i taket. Ibland var vägen lite bättre och man kunde njuta av det underbara landskapet. Vi åkte sist i karavanen eftersom vi hade sandmattor*.

Här har vi stannat en stund för att ge de andra ”försprång” så att vi inte kör i deras damm-moln.

På eftermiddagen fastnade VW-bussen och vi fick putta loss den. Mercan fastnade och tappade nästan ena tanken. Drogs loss av Land Rovern. Vid kvällningen visade det sig att den andra Land Rovern kommit ifrån sällskapet. Stor oro och vår Land Rover var ute och letade efter dem utan resultat.

Här har vi slagit läger för natten men en av bilarna fattas…

I Merca-bussen fanns flera andra liftare, bl.a. några italienska filmare som hade all sin packning i den försvunna bilen. Vi sov ute på natten. Rätt kallt. En liftare – engelsman – verkade smått knasig. Var på väg till Kamerun för att samla fjärilar i tre år och på så sätt finansiera en resa till Bolivia där han skulle bosätta sig och leva på att göra kokain. Längs vägen en hel del trafik – dels långtradare (av ganska vanligt slag) dels turister. Vi hjälpte några tyskar loss ur sanden. Det var de som inte tog upp oss mellan Ghardaïa och El Golea. Längs vägen fanns en moské som man skulle köra runt tre varv för att välsignas för sin ökenfärd. Vägen var ibland ungefär som en dålig grusväg – men ibland på stora sandslätter bredde den ut sig till massor av olika vägar med upp till en km avstånd. Vi råkade en gång ”köra om” alla de andra – utan att märka det. Längs hela vägen såg man att de håller på att bygga en asfaltväg – de har hunnit rätt långt.

Här breder vägen ut sig åt sidorna, alla försöker hitta någonstans att köra där det inte är så gropigt

* Sandmattor är breda metall-skenor som man lägger in framför/under däcken när man kört fast i sanden för att ta sig upp och loss.

Färdvägen för 5 och 6 januari, vi sov någonstans längs vägen första natten

 

In Salah-(lift)-Sahara, Bor ute i öknen Resor: $0, Mat: $0, Sovplats: $0, Summa: $0

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *