24/1 Äntligen på väg

Men i olika bilar – och vi vet inte när vi kommer att ses igen

Vi var uppe och åt frukost tidigt om Mr Bruce skulle vilja ta med oss när han åkte till jobbet. Han kom in och sa att vi skulle bli hämtade mellan 10 och 11. Chauffören kom och hämtade oss och ett smörgåspaket till sin Master på flygplatsen. Vi satte oss och väntade vid Main Line. Efter ett tag bjöd chefsmekanikern in oss på hans kontor och när han fick höra vad vi ville sa han att det visst hade gått bilar igår. Nu skulle han se om han kunde fixa nåt idag. Vi åt ananas och banan till lunch. Vid tretiden gick en lastbil och C-G åkte med den. Efter ytterligare en timme kom jag med en. Den körde utan släp och i bilen satt förutom jag och ryggsäcken en dålig chaufför och en bussig ”motor boy”. Efter att ha tankat hos konkurrenten över gatan körde vi ut norrut. Jag var rädd att den inte skulle till Lagos, men det var ”vägen” som först gick norrut. Vi fick stanna och rätta till ett reservfat med soppa som läckte. Vi stannade då och då för att äta eller pissa. Jag prövade ett av de vanliga grillspetten, men köttet var alldeles för starkt för att äta. Så fort det var en liten by vid vägen fanns det folk som sålde mat mm till chaufförerna.

Tillfälligt stopp längs vägen

Det var mycket tung trafik på vägen. Längs vägen var det fruktansvärt mycket svårt demolerade bilvrak. Vi stannade för att sova i Funtua. Jag sov i sovsäcken på marken bredvid bilen.

 

Kano-(lastbil)-Funtua, 21,4 mil, Sover ute Resor: $0, Mat: $1,50, Sovplats: $0, Summa: $1,50
Kano-Funtua

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *