Tionde veckan: Åker gratis med lastbil från Kano till Lagos

Och försöker få studentrabatt på flyget till Zambia

Under hela vistelsen i Nigeria gör vi försök att ringa hem till Sverige men det lyckas inte. Vi är både på lyxhotell och på post- och telegraf-kontor och anledningarna till att det inte lyckas varierar. Till sist väljer vi att skicka telegram istället. Att vi inte tänkte på att prova SMS! 🙂

  • Här bodde vi medan vi var i Kano
    Här bodde vi medan vi var i Kano
  • Gatubild
    Gatubild
  • Mångfald av väggalmanackor
    Mångfald av väggalmanackor
  • Ibland hängde vi i en hotellbar
    Ibland hängde vi i en hotellbar
  • En moské av det enklare slaget
    En moské av det enklare slaget
  • Väntan på åkeriets kontor
    Väntan på åkeriets kontor

Bilder från Kano
I Kano går det ingen större nöd på oss men vi är ivriga att komma iväg med den utlovade gratistransporten med en av åkeriets lastbilar. Chefen – som vi ju bor hemma hos – blir sjuk i påssjuka och det, tillsammans med missförstånd (?) på kontoret gör att det dröjer men den 24/1 bär det så äntligen av. Dock inte med samma bil utan C-G åker i en och jag med en som lämnar lite senare samma dag. Vi hoppas verkligen att det ska gå bra att återförenas i Lagos.
Resan går i huvudsak bra, det blir lite störningar i form av att vi får putta (!) igång bilen den första morgonen och att ett löst bensinfat lossnar i ett gupp och börjar läcka. Men annars är det en ganska behaglig resa. Jag äter av vad som serveras längs vägen och sover på marken bredvid lastbilen på nätterna.


Bilder längs vägen Kano-Lagos
Chauffören kan ingen engelska så när vi närmar oss Lagos måste han ta hjälp vid en mack för att förklara för mig att jag måste hoppa av längs vägen men att den andra bilen – den med C-G som åkte före oss – kommer att passera lite senare på dagen och att den ska plocka upp mig. Jag känner mig skeptisk men några timmar senare kommer mycket riktigt den bilen. Återseendet blir kärt och även om jag får åka på flaket så känns det tryggt att komma till Lagos tillsammans. Ännu mera tryggt när det visar sig att vi inte hinner fram på kvällen den tredje dagen utan det blir en övernattning till. Det betyder att vi slipper komma till Lagos när det är mörkt.
Det får bli taxi till YMCA från marknaden där vi släpps av. Nu väntar ett antal dagar som tillbringas dels på YMCA, dels med att försöka ordna flygbiljetter till Lusaka i Zambia. Dessutom gör vi besök på ambassaden där vi kan hämta post hemifrån.

YMCA Lagos.
Annars vågade vi inte ha kamerorna framme mycket i Lagos så det blir nästan inga bilder därifrån…

Lagos har rykte om sig att vara en otrygg stad och vi möter andra boende på YMCA som blivit nedslagna och rånade. Det gör dels att vi inte rör oss på stan mer än nödvändigt, dels att vi är försiktiga med att ha kamerorna framme så det blir inte så mycket fotograferat i Lagos.
Mycket i de här anteckningarna handlar om att vi försöker få studentrabatt på flyget. Det skulle innebära ganska mycket pengar så jag förstår att vi försökte. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på att ingen av oss studerade, åtminstone inte på heltid. Vi hade skrivit in oss på någon kurs hemma i Sverige just för att kunna få med oss ett CSN-kort att använda. Men det blir problem med att verifiera CSN-kortet och trots att ambassaden låter sig användas för detta så är det osäkert om vi kommer att lyckas när tjänstemannen som lovat oss rabatten på Pan Am inte är den som sen ska sälja biljettena till oss.

Vecka 10: Kano-Lagos
Kano-Funtua-två övernattningar längs vägen- Lagos, 119 mil

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *