4/2 Flyger till Luanda för att fortsätta mot Lusaka nästa dag

Och vi vet inte riktig om vi ska sova på en bänk på flygplatsen eller på en polisstation i landet som blivit självständigt bara knappt två år tidigare, men vi kan inte ana hur det faktiskt blir…

Natten blev nästan sömnlös. På kvällen kom det in en kille och la sig i vårt rum på eget bevåg och det var ett himla liv innan de fick ut honom. Efter lång tvekan la vi oss båda och sov på en gång – måtte vi vakna! Från 2-tiden var jag halvvaken och 3:30 gick vi upp. Åt lite bröd och Corn Flakes till frukost men ingen vätska. Gick till Ikogi hotell utan incidenter trots mörkret. Inte så långt. Väntade där rätt länge tills bussen gick ½ timme försenad. Bekväm buss som kostade 2:-N, vi hade hört många bud och var beredda att betala 4:-N, men nu fick vi lite pengar över för oförutsedda utgifter på flygplatsen.

På flygplatsen låg folk och sov överallt och allt var stängt – incheckning, tull, bar, post, allt. Så småningom kunde vi dock checka in – vi klarade vikten. Så fyllde vi i en massa gränspapper och började vandringen förbi alla kontroller. När det gällde valutan var vi nervösa eftersom C-G saknade sin inresedeklaration. Men det gick bra det med. I avgångshallen försökte vi få nåt kallt att dricka men de hade bara te. Säkerhetskontrollen var ett skämt. När jag gick igenom metalldetektorn bara skrek det om den, men det brydde de sig inte om, och plastkassen tog jag bredvid och behövde aldrig öppna.

Planet – en Boeing 727 – var ströbesatt och skulle mellanlanda i Gabons huvudstad Libreville. Resan var nästan helt mulen och dessutom flög vi över hav men vi såg en del av Lagos och vi såg häftig regnskog när vi gick in för landning. Vi fick kaffe och bulle på resan. Vi satt kvar i planet i Libreville. Därifrån var vi bara 10 (tio) passagerare till Luanda – i en B727!

  • På väg att landa i Gabon - och ja, vingen ser lite rostig ut...
    På väg att landa i Gabon - och ja, vingen ser lite rostig ut...
  • Flygplatsen i Libreville var vältrafikerad
    Flygplatsen i Libreville var vältrafikerad
  • Flygplatsterminalen som vi aldrig var inne i
    Flygplatsterminalen som vi aldrig var inne i
  • Fotat genom flygplansfönstret
    Fotat genom flygplansfönstret
  • Libreville från ovan
    Libreville från ovan
  • Libreville från ovan
    Libreville från ovan
  • Mer av Gabon
    Mer av Gabon
  • Mer av Gabon
    Mer av Gabon

Fortfarande mulet följde vi i stort sett kustlinje men såg inget särskilt. Serverades varm lunch – kyckling & ris. Toppen, vi kanske skulle bli utan mat ett bra tag…

God lunch
Ovan molnen

 

 

 

 

 

 

 

 

Så gick vi ner för landning i Luanda, vad skulle nu hända? Övernatta på flygplatsen, antagligen, eller om det inte går, körda in till stan och inlåsta på ett svindyrt hotell efter krångliga tullgenomgångar mm, eller vad?

Vi två och en afrikan och en europé – som var svensk och jobbade för Volvo – sorterades ut och fick fylla i inreseformulär. Vi betonade att vi bara var transitresenärer. Så gick vi igenom hälsokontrollstationen och togs om hand av en engelsktalande värdinna. Utan förklaring bads vi fylla i en valutadeklaration. Uppenbarligen hade de i alla fall hajat att vi var transit, men de verkade osäkra på vad de skulle göra med oss. Vi fördes fram och tillbaka. Våra pass behöll de.

Sen fick vi följa med till en folkabuss som tog oss med till stan. Oj då! Utan tull eller någonting. Nu då? Snuthäcken, eller vad? Vi hamnade så småningom vid ett enormt lyxigt hotell en bit utanför stan. Herregud, det här kommer att bli dyrt.

Vi fick gå in och fylla i en blankett och så kom meddelandet: ni får betala för det ni dricker men rum och  mat bjuds ni på! Jösses! Vi var helt paffa. Fyra svenskar som bodde där kom fram helt kort och undrade om vi luftat hi, eller. Så visades vi upp på rummet av en trevlig kille som vi dessutom växlade $6 svar med eftersom bankerna var stängda. Det skulle räcka till några öl. Så gick vi ner för att äta lunch, klockan var 14:45 och restaurangen stängde 15. Vi kom försent, men kunde ändå äta lite småvarmt och så småningom fick vi också musslor och stekt potatis. Mycket och god mat för oss. Hotellet var absolut högsta klass och likaså restaurangen. Vi såg att lunchen (enligt vår växelkurs) kostade 700:- Kuraiza = $23:-!!!

Rummet var stort och luxuöst, med toppenbadrum med sprutt – dusch och varmvatten och underbara handdukar. Och så utsikten! Från den stora balkongen såg vi över vattnet från vår halvö in mot stan. Nedanför låg swimmingpoolen och en bit bort beachen. Åt andra hållet (fast int från vårt rum) var det bara 50 m till Atlanten. Vi duschade och kände oss lyxiga.

  • Inte riktigt vad vi var vana vid
    Inte riktigt vad vi var vana vid
  • Vattnet var blåare i havet än i poolen
    Vattnet var blåare i havet än i poolen
  • Passar på och njuter
    Passar på och njuter
  • Vi testade aldrig poolen
    Vi testade aldrig poolen

Så tog vi en promenad längs stranden. Såg massor av européer i bilarna, en del svenskar. Mycket ryska soldater, både i uniform och på badstranden. Vi bodde inte långt från ett regemente. Vad vi såg av Luanda när vi åkte från flygplatsen var en mycket stor stad med många moderna höghus. En lugn, fridfull stad med lite folk och nästan inga bilar. Vi såg en hel del igenslagna butiker och så. På flygplatsen och på stan såg vi först en hel del affischer oh målningar med slagord, mm, men inte så mycket ändå. På stan såg man mycket kommersiell reklam, också för Coca-Cola, Shell mfl imperialistföretag.


Fota utsikten med teleobjektiv var bland vad man kunde göra från balkongen…

Det här var ju en välkommen paus i ”slitlivet”, även om vi inte lär oss så mycket om det angolanska samhället. Dessutom känns det nästan lite fel att det angolanska folket ska betala för vår vistelse på ett kolonialistbyggt lyxhotell. Skriver jag där jag sitter på balkongen och ser ner mot swimmingpoolen och MPLA-flaggan.

Befrielserörelsen MPLA:s flagga

Sen gick vi ner och åt den stilenliga middagen. Eftersom vi inte förstod oss på menyn gick vi miste om soppförrätten men det blev i alla fall räkor, fisk, kött, kons. persikor och kaffe. Proppmätta av jättegod mat. Efter maten satt vi och pratade med en jugoslavisk grundvattenletare och sedan med några svenskar. En av dem sa att det är Alitalia som betalar hotellet enligt IATA-bestämmelserna. Det låter bra. Skönt att lägga sig i en riktig säng.

Lagos, Nigeria – Luanda, Angola
Lagos-(flyg)-Libreville-(flyg)-Luanda, 198 mil, Bor på Hotell Panorama
Resor: $3, Mat: $3,50, Sovplats: $0, Summa: $6,50

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *