Hur kommer man på tanken att lifta till Sydafrika?

I brist på både bilder och dagboksanteckningar från 20/2 så ger jag lite bakgrund till hela resan

Om någon av er undrat hur man kan komma på idén att lifta till Kapstaden så måste jag ju säga att det är en ganska relevant fråga. 🙂
C-G och jag lärde känna varandra när vi gjorde lumpen i Norrtälje. Vi fann varandra på flera sätt, inte minst genom vår gemensamma svårighet att inordna oss i det militära systemet och vi fick bland annat tid att umgås under gemensamma kasernförbud (en typ av militär bestraffning då man inte får lämna kasernen under fritiden) över veckosluten.
När vi muckade hade vi ännu inga planer på resan och jag började arbeta på Beckers färgfabrik. Eftersom jag bodde hemma fortfarande gick det bra att spara pengar så när vi under hösten började prata om en gemensam långresa var det inte omöjligt att lägga pengar på det. För min del var det från början mest ett intresse att komma till Södra Afrika och ta del av det sociala och politiska läget där (sommaren -77 var jag i Portugal som nyss blivit av med militärdiktaturen). Att man skulle kunna resa landvägen fanns inte i min föreställningsvärld. Men C-G hade rest på flera långa backpacker-resor i bl.a. Asien tidigare och föreslog att vi skulle ta oss dit landvägen med billigast tillgängliga färdsätt – lifta, buss, tåg, etc.
Vi skaffade böcker – bl.a. ”Backpackers Africa” – som beskrev både möjliga resvägar och övernattningsmöjligheter längs vägen. Vi förberedde oss också genom att läsa om befrielsekampen i Södra Afrika och genom bekanta hemma i Sverige fick vi med oss en del kontakter till oppositionella där nere.
Tanken var att vara borta 3-4 månader men för min del blev det till sist 6 månader – ett halvår som gav mig så mycket på olika sätt och som jag aldrig ångrat trots en del umbäranden.
I morgon börjar vi om på nytt med autentiska dagboksanteckningar och fotografier.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *