8/3 Besök i en stadsdel (township) för svarta

Arrangerat av myndigheterna som vill vara tillmötesgående och visa att apartheid inte är så illa som vi tror

Upp i ottan och in till stan i god tid. Satt på jvgskaféet och väntade på Steve. Tog bussen ut till Goodwood. I BAAB:s stora hus gick vi in i första bästa rum för att fråga efter vägen och blev vänligt ombedda att sitta och vänta av en mycket tillmötesgående dam. Vi satt och läste deras skrifter medan hon ringde olika samtal och ordnade så att en gubbe kom och tog hand om oss. Han var en mycket prudentlig man som var någon sorts ämbetsman som hade hand om bostäder i Townshipen. Han skulle ta oss med på en tur i en av deras minibussar med en svart chaufför. Det finns tre townships: Langa, det äldsta sen strax efter kriget, Nyanga och Guguleta, nyare. Det bor sammanlagt över 80 000 människor, huvudsakligen Xhosa, dem. Av de som har familjer där har de flesta permanent bosättningstillstånd, men en mycket stor del av invånarna är män som lämnat sina familjer bakom sig. Vi åkte runt (var borta i sammanlagt 2 timmar). Vi fick väl se huvudsakligen de representativa delarna. Vi fick svar på alla frågor vi hade. Vi kunde säga till när vi ville stanna och fotografera. Han tog oss till flera ställen där vi fick gå av och titta och prata med utvalda människor. Vi såg längs hela vägen de låghus där det bor familjer.

Bostadshus för familjer

De ser mycket prydliga ut utifrån. Vi fick gå in i ett – där det tydligen bodde en mycket rik familj med två stereoanläggningar mm. Vi fick veta att trångboddheten och bostadsbristen var stor och att folk lämnade dessa hus och flyttade till stora områden med plåtskjul intill. Ett av dem – Unibell – omskrivet i tidningarna när det jämnades med marken av bulldozers i januari. Myndigheterna ville få bort de som bodde illegalt där. De som hade rätt att bo i townshipet fick nya plåtskjul på annat håll. Vi såg ett annat Unibell, Crossroads, där 150 000 människor bor i riktigt hemska skjul. Enligt vår guide har de följande problem: Många människor kommer hit illegalt och jobbar illegalt till otillåtet låga löner hos ”anti-government” företag. Det gör att de ”law-obiding” får svårare att få jobb. Nu tänker man radera ut Crossroads också, men vår guide var emot det. Många av de som bor här är tillfälliga migrerande kontraktsarbetare. De bor i baracker. Vi såg utifrån några som var byggda 1946 (?) och som såg riktigt risiga ut. Så visade de oss några nybyggda (myndigheterna tvingar nu bolagen att uppföra hus för ”sina” arbetare) tillhöriga byggfirman Murray. De såg fina ut men var helt barackliknande med 8-16-bäddsrum, gemensamt kök/matsal. Trångt hygienutrymme med handfat, duschar och toalett. Trevåningshus.

”Ungkarlsbostäder” med 8-16 bäddar i varje sovrum, bara det att ”ungkarlarna i de flesta fall har sina familjer kvar i ”homelands”

Alla var förstås på jobbet. De hade också låghus med 2-bäddsrum. Vi såg spår av upproren. Han berättade att det var i augusti och december 1976 som de var värst (och skolbarnen hade bojkottat skolan långt längre). Vi såg reparerade och fortfarande ruinlagda (t.ex. Langa High School) hus. Så visade de oss den fina swimmingpoolen…

Skrytbygge. Ingen belysning så det är svårt för vuxna att använda den på kvällarna. Vi var inne i en stor butik (den största och framgångsrikaste) ägd av en otroligt rik kvinna. Rätt stort sortiment, allt såldes över disk.

Till sist var vi på begäran på ett dagsjukhus (klinik). Det blev inte det fina han skulle visat utan det äldsta. Vi pratade en kort stund med en engelsk läkare. Vi såg de överfyllda väntrummen. Servicen är mycket billig. Alla som behöver transporteras till de riktiga sjukhusen. Samarbetet med och respekten för häxdoktorerna är gott. Steve skulle vara på universitetet kl 13 så tyvärr var vi tvungna att avbryta turen, vi kunde nog fått se mer. Vi var med Steve på Students for Social Democracy’s ointressanta möte om några seminarier de ska ha. Sen åkte vi ut/in till stan och åt på Wallys Sausage House. Var på turistinfo och fick adress till en tvätt och en lista över fabriksbesök, rätt ointressant. Tågbiljett till Windhoek = R50:-. Vi tänkte åka upp på Table Mountain men molnen sänkte sig. Vi handlade mat och åkte ut till vandrarhemmet. Att skriva det här tog ett bra tag. Jag borde skriva en massa vykort också.

”Table Mountain” reser sig bakom staden

 

Kapstaden, sover på vandrarhem (Stans Halt)
Resor: R0,90, Mat: R4,14, Sovplats: R1,20, Summa: R6,24
Kapstaden, Sydafrika

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *