15/3 Får en gratis och oplanerad guidning av vindruvsnäringen

Lite av tjusningen med att lifta – man vet aldrig vad det leder till

På morgonen kom campingföreståndaren och sa att vi slapp betala ”eftersom vi var studenter”. När vi vaknade upptäckte vi att en av matkassarna var stulen. Vi hade ställde den en bit från tältet pga myrorna. Bröd, marmelad, kaffe, peppar och salt var borta, det sista värst. När vi kommit ut på vägen vart jag tvungen att sätta mig i skogen och skita. Det tog ett tag i den glesa trafiken innan en äldre man tog upp oss i en liten Ford-lastbil. Han jobbade på en druvfarm i Hexrivier-dalen.

Flygfoto över Hexrivier valley där vindruvsodlingarna syns tydligt
Här ser man in i dalen med ett eget foto
Vindruvsodlingar

I den dalen produceras 60% av Sydafrikas exportdruvor. Han var helschysst och tog oss med runt i dalen. Först till kontroll och utskeppningsstationen.

Även om druvorna plockas och rensas av svarta så måste kontrollen ”förstås” göras av pålitliga vita kontrollanter.
Kvalitetskontroll

100 000 6-kilos lådor skickas varje dag i tre månaders tid iväg med järnväg. 10 % av all frukt kontrolleras av staten. Om de underkänns får den farmen inte exportera något.

Godkända druvor lastas på pallar…
…och körs med järnväg till hamnen

De går med tåg till Kapstaden och kylbåt till mottagarländerna där de säljs för 8-9 R/låda. Så åkte vi till en farm. Vi fick ser hur en massa kvinnor stod och ”rensade” klasarna, dvs klippte bort de druvor som var fula.

Här rensas skörden
Och packas om från plastbackar som de plockas i till de trälådor man ser i butikerna

Sen åkte vi till den fram där han jobbade. Samma sak där plus att de paketerade dem också. De sorteras i tre klasser. De finaste går på export, de in te lika fina säljs lokalt och de sämsta gör man brandy på. Vin görs på särskilda druvor.

Vinrankor

Vi fick äta så mycket vi ville. Vid den förra farmen förresten, tog farmaren oss med och visade fina hus han byggt åt sina anställda och hur de användes med hönsgård i duschen mm.

Hus för lantarbetarna
Huskatten har inte förstått vikten av att skilja på vit och svart

Sist åkte vi till en vinfabrik, tittade på cisternerna och såg när de tippade ett traktorslass med druvor ner i en maskin.

Cisterner för vintillverkningen

Vår trevliga (men förstås rasistiske) guide släppte oss på huvudvägen där vi snart fick lift på en pickup. En ung kille som sålde vägmarkeringsutrustning. Han hade affärer i Townsrivier så vi åt där, dyrt och dåligt på PB SuperChef. Sen åkte vi vidare till Laingsburg.

C-G har köpt läsk i Laingsburg

Vi trängde in oss i hytten för den långa etappen genom Great Karoo’s halvöken. I Beaufort West slog vi upp tältet efter noggrant letande efter en något så när myrfri plats.

På kvällen upptäckte jag att schampoflaskan gått sönder i min necessär och att allt var kladdigt. Tog över en halvtimme att göra rent.

 

Worcester-(lift)-DeDoorns-(lift)-Beaufort West, 35,7 mil, Resor: R0, Mat: R5,56, Sovplats: R1, Summa: R6,56
Worcester-Beaufort West, Sydafrika

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *