16/4 Ytterligare en dag på sjukhuset

Börjar nu må tillräckligt bra för att längta därifrån

På förmiddagen kom doktorn och såg mig som hastigast. Om jag inte blir dålig ska jag få bli utskriven i morgon. Med tabletter att ta mot den okända sjukdomen. Så skickar de resultaten av proven till Jo’burg och till Sverige. Skönt att få börja röra på sig. Jag börjar bli otålig. Men jag räknar också med att kunna bli kvar ännu längre. Farmaren och huvudvärkskillen blev utskrivna. Virus-killen fick permis för dan. Så jag var ensam i salen. Läste tidningen, lyssnade på radio, etc.

På em kom Roger och hälsade på mig, stannade och snackade en stund. Sa att jag skulle sova hos dem natten måndag-tisdag (fast jag räknade med att lämna återbud på nåt sätt – om jag skulle träffa Claude. Sen em-kväll tillbringade jag i TV-rummet, t.o.m. åt där. Mest sport – d.v.s. sport kanske man inte ska kalla det, ”wrestling”, boxning, cricket-resultat och så lite oläsligt från New Zeeland. På kvällen kom viruskillen tillbaka men smet ut igen med en kompis utan sköterskans tillstånd. Hoppades det var sista natten när jag gick och la mig.

Skrivet 2018: Här är ytterligare en ”borttappad” bild – nu är det jag som försiktigt närmar mig ”armélejonet”.

 

Salisbury, Andrew Fleming Hospital, Ward C1
Resor: R0, Mat: R0, Sovplats: R0, Summa: R0
Salisbury/Harare, Rhodesia/Zimbabwe

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *