4/5 Flyger vidare till Israel och Jerusalem

Den omfattande säkerhetskontrollen förklaras av att det här var en tid med många flygkapningar, inte minst riktade mot Israel

Var väldigt trött på morgonen. Sörjde fortfarande kameran. Pallrade mig upp kvart i nio och ringde El Al. De hämtar mig kl ett. Duschade. Gick ner och åt frukost. Engelsk mastig sak, orkade inte allt.

Tog en promenad ut på stan efter att ha hört att de börjar servera lunch halv ett. Blir knappt med tid. Gick mot vad som verkade vara centrum. Så småningom började jag känna igen mig här och där (2018: jag hade varit på charterresa till Kenya 1½ år tidigare). New Stanley Hotel där vi åt förra gången; Thorn Tree Café med anslagstavlan (ingenting från C-G), moskén, Harambee House, Hilton, etc. Såg, körande på gatan, en sugga (2018: en annan typ av svensktillverkade militär terrängbil än ”valpen” som vi såg i Lagos för den som har gott minne, se bild) !!! Ljust skärmålad (skär=rosa för er ungdomar som inte var med på den tiden 😉 ), med svenska plåtar. Kunde tyvärr inte springa fram och hälsa på den. Häftig syn. Strosade omkring ett tag.

En ”sugga” eller RAPTG915 som militären sa, här dock traditionellt kamouflagemålad och inte ”skär”/rosa

Kom förbi SAS-kontoret och såg att de hade skandinaviska tidningar. Gick in och läste DN, upp till igår! Läste om 1:a maj – 15 000 med VPK; PGS med SKP/Facklig enhet; KFMLr heter sedan årsskiftet KPMLr. Ha!

En av de anställda var svenska och jag hörde henne prata med svenska kunder men hälsade inte på dem, här är det ju inte så märkligt att vara svensk. Såg också i tidningen att hockey-VM håller på, hittills verkar Sverige klara sig bra. Gick därifrån tillbaka mot hotellet.

Tre ungdomar hälsade på mig och småpratade lite grann. Sa att de var flyktingar från Uganda. Och så började sagan. De hade svårt i Kenya, fick inte gå på universitetet etc. Vore bättre att vara i Tanzania. Men svårt att komma dit. Kunde inte lifta genom nationalparkerna. Kunde ta tåget till Mombasa och jobba på båtar till Zanzibar. Men – inga pengar till tåget, behövde 60 KShs/person. Visst! Kände alltför väl igen mig från förra gången jag var här även om storyn var annorlunda. Kanske var den del sant men de ljög säkert t.ex om att de bara varit här tre dagar. Gav dem 5 KShs för att bli av med dem, efter att ha sagt att jag var pank.

Tillbaka på hotellet, bytte till kängor, packade ryggsäcken (inkl objektiv den här gången). Gick ner till restaurangen och frågade vad som gick fort. Hamburgare på tio minuter. Nu efter 20 min (fem i ett) kom den.

Den var rätt god och jag hann äta i relativ lugn och ro. BA betalade, utom bärsen. Satte mig i lobbyn strax efter ett och snart kom chauffören. Åkte kleinbus ut till flygplatsen. Stor och ödslig. Check-in hade inte börjat ännu. Gick och växlade tillbaka i banken: 16:20 Kshs mot US$2:-. Väntade ett tag och hälsade på två amerikanska tjejer som skulle med samma plan. Så började check-in och jag var först. Fick fönsterplats.

Och så säkerhetskontrollen. Det började med att en av de många El Al-kvinnorna ställde en massa frågor och tittade i passet; var hade jag varit, vart skulle jag, var hade jag bott förra natten, varför så lyxigt, hade jag fått några paket av någon, när packade jag ryggsäcken, etc. Så plockade hon ut allt och gick igenom allt utom filmburkarna (bara c:a 1/5 av dem). Använde metalldetektorn på oläsligt och skorna. Radion fick hon kalla på en hjälpare för; jag hade ju inga batterier så den kunde inte prövas. Han litade helt på vad jag sa: att jag använt den igår och ingen hade rört den sen dess. Han frågade om jag förstod syftet med kontrollen och så berättade han att de haft dåliga erfarenheter… Sen fick jag packa ihop allt igen; fick det något så när välpackat. Hon varnade mig att hålla ett öga på mitt handbagage.

Tullen och passkontrollen var inget problem. Använde mitt ”gamla” pass här i Kenya och byter till Sydafrika-passet i Israel. Sitter nu i en bar med en öl och väntar. Klockan är bara tre.

Gick ner till gaten så småningom. Bland de första när det började den personliga kontrollen. Extra noggrann kroppsvisitation. Undrade över mina två pass. När vi gick ombord såg jag att det stod kenyanska soldater runt planet och spejade utåt fältet. Väl ombord var det inget särskilt. Satt vid fönster med två tomma stolar bredvid mig. När vi taxade ut och drog igång följde två jeepar med israeliska säkerhetsvakter planet på varsin sida.

Mulet. Läste Jerusalem Post som de delade ut. Jobbade med dagbokssummeringen. Roligt att läsa de gamla anteckningarna. Har nu ätit den anspråkslösa flygmiddagen – kosher och allt. Har kommit på att jag kanske kan ta en flygplatsbuss från Ben Gurion till Jerusalem istället för Tel Aviv. Och försöka hitta Göran redan ikväll. Får se när jag är på flygplatsen.

Så landade vi. Tog normal tid att komma igenom passkontrollen och få bagaget. Ingen tullkontroll (gick i grön fil). Utanför kunde man ta ”servicetaxi” till Jerusalem och jag bestämde mig för det. Det kostade IL73:- (först var jag på flygplatsbanken och växlade in US$30 och fick IL499:-) man var 7 passagerare i varje bil men satt bekvämt – förlängda mercor.

Såg ingenting eftersom det var alldeles mörkt. Hade Görans vykort långt ner i säcken men kom ungefär ihåg vad han skrivit. Blev avsläppt vid Damascus Cafe i muren runt Old City. Gick nerför Al-Wad Rd letande efter Al-Ahram hotell. Några hundra meter ner hittade jag det och trängde mig in genom dörren. En ung kille tog emot och sa att han kände Göran men att han inte bodde där för tillfället. Nåväl, vad gör man. Jag fick en säng för IL35:- i ett rum där det låg en amerikan och sov. Måste väcka honom för att komma in. Välbekanta arabiska toaletter. La mig med en gång i värmen. Konstigt att vara i det hatade landet.

 

Nairobi-(lift)-flyg-(lift)-Ben Gurion Airport-(taxi)-Jerusalem, sover på hotell Resor: $4,50, Mat: $1, Sovplats: $2, Summa: $7,50

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *