6/5 Kommer till Sverige efter att ha rest i 5½ månad

Och även om det är efterlängtat så känns det också konstigt

Gick upp halv sju för att passa frukosten kl sju. Inte mycket till frukost. Jag, Pelle och Lennart gick tillsammans till flygbussen. Där satt (bland många svenskar) en kille från Sthlm som hette Gunnar. Vi snackade på bussen och sen på flygplatsen och satt tillsammans på planet. Han var helschysst. Hade jobbat på kibbutz i tre månader. Tyckte han lärt sig väldigt mycket om Israel och kände sig nedstämd över problemet. Vi pratade om våra reseerfarenheter och om att komma hem. (Det verkade helt overkligt.)

Hur som helst, på flygplatsen gick man till vilken incheckningsdisk som helst, gick igenom en liknande men inte lika petnoga kontroll som i Nairobi. Min resa föranledde kontrollanten att kalla på en överordnad som frågade ut mig mycket noga. Tog en öl och macka medan vi väntade på boarding. Skrev inte dagbok under resan utan satt och pratade med Gunnar hela tiden. Klart över Turkiet och Grekland, mycket fint. Våldsam turbulens vid ett par tillfällen. Liten molnglänta över Tyskland. Efter fem timmar gick vi ner mot Köpenhamn. Vi var båda i extas. Kändes oförklarligt.

Lite skillnad i förhållanden mellan att resa med en lastbil genom Sahara – sittande uppe på lasten av dadlar – och att flyga från Tel Aviv till Köpenhamn. Kontraster berikar! :-)

Mulet. Inte särskilt vårligt. Tog farväl av Gunnar som flyger till Stockholm. Gick ut och växlade pengar för att ringa hem. Mamma svarade och började gråta av glädje när hon hörde att allt var bra. Ett rätt långt samtal. Hon hade skrivit två brev till Johannesburg, det första hade aldrig kommit fram. Brev från Andrew Fleming Hospital i Salisbury som sa att jag inte hade bilharzia och tydligen inget annat. Hon hade tid åt mig hos tandläkaren men inte arbetsförmedlingen.

Så gick jag för att hämta ryggsäcken. Såg Gunnars säck och tänkte att den kommit fel. Tog båda av bandet. Såg att min ena axelrem gått av – omöjligt att laga. Fan! Kom på att Gunnar ”inte behövde” sin och bytte helt fräckt. Skulle gå till infon och fråga vad jag skulle göra med Gunnars säck. Då knackade det från ett fönster ovanför mig. Det var Gunnar. Jag signalerade för att försöka få honom att förstå att jag bytte. Han signalerade att jag skulle lägga säcken på bandet igen. Så jag gjorde det och antog att den skulle komma rätt. Får ringa honom när jag kommer hem.

Gick och växlade mer pengar eftersom jag inte visste att jag kunde betala buss och båt i svenska pengar. Tog en buss till hamnen för att ta en flygbåt och börja lifta redan idag. Men de var fulla till kl 22. Så jag fick vänta 1½ timme på en stor båt (18:00). Pratade med några svenskar som kom från Kenya där de varit i två månader. Skrev det här. Knäckande att sitta här bland alla äckliga halvfulla svenska skolbarn. MEN FANTASTISKT ATT SNART VARA HEMMA.

Rusning ombord på båten. Slogs av skillnaden i att resa och att resa. Satt ute i den kalla blåsten, fick ta på mig dubbla skjortor. I Malmö ringde jag vandrarhemmet och fick reda på vilken buss jag skulle ta. Chaffisen sa att han skulle tala om när jag skulle gå av men glömde så jag åkte med till ändhållplatsen. Sen snackade jag med honom om min resa och så när vi åkte tillbaka. Vandrarhemmet: 23 Skr + 10 Skr för papperslakan. Chock!!! Jävla hotellpriser.

På rummet tre engelska grabbar som är här och spelar tennis. Bjöd mig på mackor som kvällsmat och jag bjöd dem på färjegodis. Jag gillade inte riktigt vad jag såg här i Malmö heller, det är någonting i människorsnas beteende som känns fel. Men otroligt skönt att vara i Sverige. Första stegen var härliga. Nu återstår att se hur det går att ta sig till Stockholm.

 

Tel Aviv-(buss)-Ben Gurion Airport-(flyg)-Kastrup-(buss)-Havnegade Resor: $, Mat: $, Sovplats: $, Summa: $

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *