I mina egna fotspår – 40 år efteråt

Två 20-åringars äventyrliga resa från Stockholm till Södra Afrika 1977-78

Den 19 november 1977 gav jag mig tillsammans med min lumparkompis C-G iväg på en äventyrsresa söderut. Vi hade båda önskan att komma till södra Afrika och han hade föreslagit att vi skulle resa landvägen – i första hand genom att lifta. Jag hade först svårt att tro att det skulle gå men gav det en chans. Det var tänkt a t ta 3-4 månader och efter en tid i Södra Afrika skulle vi flyga hem. Hur det blev? Följ med här så får du se.

Google Maps var inte ens påtänkt så bra papperskartor var ett måste – Michelin sviker inte

Jag kommer varje dag att lägga ut anteckningen från just den dagen i min resedagbok här på bloggen, ofta kompletterat med någon eller några bilder som jag tog längs vägen. All text är exakt avskriven ur dagboken så det blir inte bara en reseberättelse utan också in blick in i en 20-årings tankevärld på 70-talet.

Två anteckningsböcker hade jag med mig – fyra fick jag köpa till längs vägen

Om du vill hänga med på resan så är du välkommen. Att jag nu digitaliserar mina minnen genom att skriva av resedagboken och scanna in diabilderna är något jag gör främst för min egen skull. Men självklart får den som vill ta del – mer eller mindre regelbundet. Och vill du fråga eller kommentera något så gör gärna det!

Nu åker vi! 🙂

 

19/11 Tur med liften

Hela vägen genom Sverige redan första dagen

Stockholm-(lift)-Ljungby-(lift)-Hälsingborg (58,3 mil) Bor påvandrarhem

På morgonen åkte vi med Birger (en lumparkompis) till Västberga för att försöka få lift med en långtradare. Tji. Ställde oss vid vägen. Snart lift ända till Ljungby. Toppen. Där fick vi lift med en VIDRIG kille som snackade om Södra Afrika, ekonomi, politik, vapen, m.m. på det mest vidrigt reaktionära sätt. Motbjudande att sitta och humma med. I Hälsingborg efter 9 timmar – fantastiskt. Sover på vandrarhemmet. Delar rum med två sydafrikaner! OBS! Vädert! På natten föll vinterns första snö. Den låg kvar. Halt. Vintrigt. I Ljungby över 1 dm snö.

Dag 1: Stockholm-Helsingborg

Resor       $ 1:50
Mat          $ 7
Sovplats  $ 3:50
Summa   $ 12

20/11 Desto svårare i Danmark

Inte ens en tiondel av gårdagens sträcka

Hälsingborg-(färja)-Helsingör-(lift)-N Köbenhavn-(lift)-N Köbenhavn-(lift)-S Köbenhavn-(tåg)-Köbenhavn (4,5 mil) Bor på vandrarhem

Dålig dag.

Sov länge. Färjan till Helsingör klara vi utan att betala. Försökte med långtradare. Tji. Regn, kyla, blåst. Gick ut ur stan och fick tre korta liftar till Stor-Köpenhamn. Kom inte längre. Runt i Köpenhamn på tre olika ställen innan vi hitta ett öppet vandrarhem. Köpte mat på station. Sitter nu och steker fisk (!) på rummet. En kille ligger och försöker sova. I samma rum ska också de två sydafrikanerna ligga.

Medan vi väntar på lift passar C-G på att fixa med ryggsäcken och jag fotar

Maten blev mycket god. Vi hade inget salt men tog en salttablett och krossade.

Dag 2: Helsingborg-Köpenhamn

Resor       $ 1:50
Mat          $ 7
Sovplats  $ 3:50
Summa   $ 12

21/11 Excentrisk och rik dansk jazzmusiker

Trevlig lift efter att ha bråkat med dansk konduktör (förlåt alla konduktörer!)

Köpenhamn-(tåg)-Hundige-(lift)-Maribo(lift/båt)-Bremen (40 mil) Bor på vandrarhem

Vi började med att ta förortståget så långt det gick. Utan att betala. Två stationer före slutet kom konduktörssvinet*. Vi spelade dumma och oförstående. Jag visade mitt student-leg. Då snodde han hela min plastficka med körkort m.m. och snacka om att vi skulle till ”politin”. Vid ändhållplatsen gick vi fram till honom för att få tillbaka kortet. Han vägrade och jag slet ifrån honom det. När vi kom upp ville han att vi skulle gå in på kontoret, men det ville inte vi. Han gav sig på mig med våld (klöste mig så jag fick fula märken på överarmen) och en passagerare hotade mig ockås. Vi följde med in. När han skulle ringa till polisen ångrade han sig i samma stund. Istället skrev han upp namn och adress och sade ”farvel”.

Hyggligt väder i Danmark

En bit att gå till motorvägen där vi fick lift till Maribo på Lolland. En stor öde motorväg med gles trafik. Vi pallade jättegoda äpplen. Efter en timme fick vi lift. Då hade vi just bestämt oss för att börja gå de 16 km till färjan i Rödby. Det hade kommit en annan liftare och ställt sig lite längre upp på vägen så det verkade helt hopplöst. MEN. En Land Rover som tidigare kört förbi oss kommer nu i motsatt riktning och vänder, över mittremsan, för att plocka upp oss. Världens original. En dansk kille i 40-årsåldern. Jazzmusiker – dragbasun. Försäljare av motorer (hobby). Stor och tjock. Stenrik (tydligen). Förutom Land Rovern en Bentley och 2 Volvo. Biltelefon (billig = 8000:- Skr). Satt och hinka bärs hela resan. Bjöd oss på mat på färjan. Hade själv bilat tvärs genom Afrika. Varit i stort sett över hela världen utom Sydamerika. Helrolig kille. Spontan. Uppriktig. Knasig. Sprallig Tyckte illa om Tyskland, tyskar och tyska. Skulle till Bremen ikväll och vi följde med. Han bor på Park Hotell – helflott. Vi på vandrarhem och ska vidare med honom till Dortmund i morgon. Vädret var bra en bit in i Tyskland sedan regnigt – men det gjorde ju inte oss något.

Inte den sista LandRovern vi åkte med
Han demonstrerade gärna sin biltelefon (fortfarande utan mo- före)
Lyxigt för oss att bli bjudna på lunch på färjan

* Kommentar från 60-åriga Mats: En väldigt senkommen ursäkt till den danska konduktören och alla hans kollegor världen över – för vi tjuvåkte, för vårt bemötande mot honom när han gjorde sitt jobb och för mina ord om honom i dagboken. Men jag har ju lovat en ocensurerad version så jag ändrar inget nu när jag digitaliserar resedagboken…

Resta mil: 40, Resor: $5, Mat: $1,5, Sovplats: $4, Summa: $10,5 

 

22/11 Insmugglad på amerikansk militär flygbas

Det spännande med att lifta är att man ibland får mer än bara transporten – en övernattning i annorlunda miljö t.ex.

Bremen-(lift)-Münster-(lift)-Dortmund-(lift)-Köln-(lift) 45 mil – Bor på Bitburg USAF Base

Vi mötte dansken vid hans hotell och gav oss iväg. Han släppte av oss på Autobahn. På autobahn fick vi ganska snabbt lift kortare sträckor. Utanför Köln åt vi på en bar. När vi gick runt efteråt för att hitta en långtradare frågade oss en amerikansk kille om vi ville ha lift. Visst!

Mark McGraw, amerikansk soldat i Västtyskland, hade varit i Göteborg och köpt en ny Volvo. Vi åkte med honom till hans bas i Bitburg där vi skulle få sova på hans lucka. Jävligt intressant. Han verkade rätt odräglig i bilen, men sen (delvis relativt hans kompisar) var han rätt trelvig. I Bitburg finns cirka 10 000 amerikaner (inkl. civila) fördelade på två baser, flygvapen oc harmé. Till att börja med mötte man fler och fler US-skyltade bilar på vägen. Sen körde vi upp i ett bostadsområde utanför själva basen. Där fick de betala för att bo. Papperskorgar och busskurar i amerikanska flaggans färger. Trista kåkar.

Mark tog oss sedan, illigalt men utan problem, in på basen och upp till hans logement. Hemtrevligt jämfört med vår lucka men ändå odrägligt – de bor ändå där hela tiden i 3 år. Grabbarna var 19-23 år, tvångsmässigt kortklippta och typiskt amerikanska. Vi drack Tuborg elefantöl som Mark köpt på färjan. Rummet var nerlusat med stereoutrustning. Vi var på en superamerikansk cafeteria och käkade hamburgare. Vi passade på att tvätta – de hade tvättmaskin och torktumlare. Sen sov vi på deras golv.

Nej, jag har inte ”pixlat” bort bilderna som hänger i taket, ocensurerat var det ju. 🙂
Mark som gav oss lift och tog med oss ”hem” till luckan
22/11 Bremen-Bitburg

 

 

 

 

 

 

Resta mil: 45 Resor: $0 Mat: $5 Sovplats: $0 Summa: $5

23/11 Kallt och regnigt

Hur tänkte jag egentligen när jag inte packade regnkläder inför en resa genom Europa i nov/dec?

Bitburg-(lift)-Echternach-(lift)-Pétange-(lift)-Longuyon 10,4 mil Bor på hotell

Mark skjutsade oss ner på stan där vi käkade lite frukost och sen till vägen mot Luxemburg. Hela dan gick liftningen riktigt dåligt. I Bitburg väntade vi c:a 1½ timme och kom 2 mil till gränsen. Där var (tyska) vakterna som galna, långa telefonsamtal om våra pass, började ryta och skrika när C-G skulle fotografera dem. Sen gick vi rätt långt genom stan Echternach. Efter bara ½ teimme fick vi en lastbil till hitom Pétange. Gick in i stan och växlade till oss BFr som vi köpt mat för. Gick ut på andra sida, strax före en bro över järnvägen. Heltrist ”belgisk” industristad. Kallt. Här blev vi stående i 1½ timme och började planera för att slå upp tältet när en fransk tjej i en häftig liten Citroën-cab med ”sufflett” tog upp oss.

Inget drömväder att lifta i

Hon körde som en dåre, till Longuyon. Där stod v i småregn och kyla i två timmar innan vi gav upp. Tänkte sova under en överbyggnad vid en stängd bensinmack men gick först in mot stan. Där hittade vi ett billigt (41:50 FF/dubbelrum) hotell där vi nu tagit in och lagat vår mat på rummet. Skönt att slippa sova ute. Hoppas vi har bättre tur i morgon. Bra väder och att vi når Paris.

Matlagning på rummet är billigare än restaurang

Resta mil: 10,4 Resor: $0 Mat: $ 6 Sovplats: $4 Summa: $10 

24/11 Första delmålet

Sjätte dagen kom vi så fram till Paris

Longuyon-(lift)-Chalon sur Marne-(lift)- PARIS, 29,4 mil, Bor på hotell

Äntligen! Till Paris med mycket besvär.

Mörka moln på hilmlen

På morgonen drog vi ut i gryningen, till samma plats längs vägen. Småregn. Vi stod i 1½ timme i allt häftigare regn till vi (när jag stod i en kyrka och C-G hade regnställ på) fick en lift ända till Chalon. På vägen mötte vi massor av militärlastbilar. Jordbrukslandskap. Berg av sockerbetor. Häftiga hagelstormar. I Chalon bytte vi fram och tillbaka mellan olika vägar när det verkade trögt. Efter nån dryg timme hände det så. En lift till Paris utkanter. Tåg in till stan. Hostellet ”fullt” enligt skylt. Bor nu tillfälligt? På centralt enstjärnigt hotell. Har ätit vrållunch. Stannar nog till på tisdag.

 

Resta mil: 29,4, Resor: $1, Mat: $7, Sovplats: $5, Summa: $13

 

25/11 Snuskig dusch

Eller – man kanske får vad man betalar för? 😊

Paris – Bor på hotell

Mellandag. Sov länge. Jag i sovsäck på golvet eftersom sängen var som en hängmatta. Ut och gick på stan.

Fönstershopping på Champs-Élysées

Köpte regnrock för 90 FF. Gick i superkommersiellt varuhus. Champs-Élysées. Vi gick, hade roligt, åt en massa småsaker, var livrädda för trafiken. Ingen riktig känsla av att vara i Paris. Hoppas det är för att det ju bara är ett steg på vägen. Att jag inte förberett mig på att åka hit.

Så hotellet: På morgonen hade vi duschat i en riktigt otrevlig, smutsig, kackerlacksfylld, trång, dusch. På eftermiddagen fick vi veta att det kostade 7 FF styck!!! På kvällen fick vi igen för att försöka fixa rum på härberget men nu var det helt stängt. Gick omkr i St-Germain. Skickade jättefina vykort som vi hade köpt i en bokhandel. Nu ska vi sova, kanske sista natten här. Bestämt oss för att lämna Alger tidigast 19/12

Resta mil: 0 Resor: $1 Mat: $6 Sovplats: $6 Övrigt: $21 Summa: $34

26/11 Sightseeing i Paris

– med smak av framtiden

På förmiddagen åkte vi ut till La Defense. Vi tog en ”snabbtunnelbana” genom jättestora stationer ut till detta ”förortscentrum”. Ett centrum för framförallt kontorshus. Under jorden ett stort ödsligt affärscentrum. Ovan jord en smått otrolig SF-miljö. Jättelika, blanka skyskrapor. UFO-liknande hus. Jättelik glasöverbyggnad till en utställningshall. Ett enormt stort, sterilt stentorg med utlagda gummimattor att gå på. Här och där patetiskt utplacerade soffor i ”glada” färger. Mitt på torget en väderleksstation. Åt ena hållet såg man ända in till Triumfbågen. Vi gick omkring och plåtade. I ena kanten av området låg också ett bostadshus med mycket märklig gårdsinredning. Intill det en 10 meter hög ”natur”-pelare. En bjässe med berg, skog, himmel och moln målade på. Intill några konstgjorda stenar. Djupt skakade åkte vi in till stan igen.

Vi tyckte arkitekturen i La Défense var märklig. Är det bara jag som tycker att huset till vänster liknar Melker-huset i Västerås?

 

The sky is the limit?

 

Stenöknen – en försmak av Sahara?

Vi köpte frimärken så att vi äntligen kunde skicka vykort. På eftermiddagen gick vi ut för att gå på bio. På vägen besökte vi kulturcentret Georges Pompidou, huset med den futuristiska arkitekturen. Vi åkte rulltrapporna på utsidan ända upp och fick en fantastisk utsikt över stan. Huset innehöll bl.a. ett bibliotek med tidningsläsning och skivlyssning samt en stor bokhandel med ett brett konstsortiment – även foto & serier.

Sen gick vi på bio. ”Woody Allens ”Play it again Sam” utan dubbning. Först en lång rad förfilmer. Filmen var mycket rolig. En tant tjänade grova stålar på att vifta med en ficklampa när folk kom. Sen hem och laga mat. Sent i säng.

Resor: $0:50, Mat: $7, Sovplats: $5, Övrigt $2, Summa: $15

Vecka 1: Kallt och regnigt genom norra Europa

Spännande möten med excentrisk jazzmusiker och amerikansk soldat på vägen till Paris

Varje söndag tänker jag lägga ut en sammanfattning av veckan som gått. Det blir då helt nyskriven text och några av bilderna som funnits i veckans inlägg. Ett sätt att skapa lite överblick och som en möjlighet för den som vill följa med på resan men inte hinner läsa de dagliga avskrifterna av resedagboken. 

Första veckan liftade vi hela vägen till Paris. Nåja, med undantag för några mil med ett danskt förortståg som vi tjyvåkte på, så det blev i alla fall i princip gratis för resorna hela vägen. Vädret var väl inte riktigt på vår sida, eller det var väl egentligen precis som man kan förvänta sig av årstiden. Snö första dagen genom Sverige, sen ganska kallt och regnigt och inte vidare trevligt när det ibland tog lång tid att få lift. Men desto trevligare med de överraskande möten som blir när man liftar. Som den danska jazzmusikern som tog oss med i sin Land Rover och berättade om sin egen Afrikaresa och bjöd oss på mat på färjan Rödby-Puttgarden. Eller den amerikanska soldat som smugglade in oss på sin flygbas i Tyskland och lät oss sova i deras logement. Själv hade jag uppenbarligen trott att en välimpregnerad Fjällräven-jacka skulle vara tillräckligt skydd mot regnet men i Paris tog jag mitt förnuft till fånga och köpte en regnrock. Än så länge har inte tältet kommit till användning utan vi har bott inomhus i uppvärmda lokaler hela tiden. I Paris stannar vi några dagar för lite sightseeing.

  • Medan vi väntar på lift passar C-G på att fixa med ryggsäcken och jag fotar
    Medan vi väntar på lift passar C-G på att fixa med ryggsäcken och jag fotar
  • Hyggligt väder i Danmark
    Hyggligt väder i Danmark
  • Inte den sista LandRovern vi åkte med
    Inte den sista LandRovern vi åkte med
  • Inte utan stolthet passade han på att använda biltelefonen i väntan på färjan
    Inte utan stolthet passade han på att använda biltelefonen i väntan på färjan
  • Vi hängde med amerikanerna på deras lucka
    Vi hängde med amerikanerna på deras lucka
  • Mark som gav oss lift och tog med oss
    Mark som gav oss lift och tog med oss "hem" till luckan
  • Matlagning på rummet är billigare än restaurang
    Matlagning på rummet är billigare än restaurang
  • Mörka moln på hilmlen i norra Frankrike
    Mörka moln på hilmlen i norra Frankrike
  • Fönstershopping på Champs-Élysées
    Fönstershopping på Champs-Élysées
  • Stenöken i Paris - en försmak av Sahara?
    Stenöken i Paris - en försmak av Sahara?

 

Stockholm-Helsingborg-Köpenhamn-Bremen-Bitburg-Longuyon-Paris – 187 mil

27/11 Vi lyckas inte gratisduscha på Sheraton

Men hur kunde vi tro att de skulle ha gemensamma duschar i korridorerna?

Paris – Bor på hotell

Vi sov hela förmiddagen. Vid middagstid tog vi en lång promenad som förde oss till Tour Montparnasse, ett vidrigt kontorshus – 200 meter högt. Vi åkte upp och beundrade utsikten. Sen gick vi till Hotel Sheraton, målet för vår promenad. Vi skulle duscha. Handduk och tvål hade vi med oss och på det här 1000-rumshotellet skulle vi väl kunna knalla in. Visst, men id etta oerhört lyxiga hotell hade naturligtvis alla rum egen dusch. Tji. Ut i kylan! Igen. Nu börja vi tycka riktigt illa om vårt hotell. Dyr och snuskig dusch. En säng som man inte kan sova i (slankar) – vi brukar ställa upp sängen mot väggen och sova på madrassen. Men sen måste vi ta ner den på morgonen – om städerskan skulle komma in. Och handfatet är det stopp i avloppet på. Men det har vi själva åstadkommit. Så nu tvättar vi oss i bidén. Fast nu måste vi snart få duscha. När vi kom tillbaka till hotellet tvättade vi våra kläder. Vi fick koka vatten på spritköket eftersom kranvattnet knappt är ljummet. Vi börjar nästan storkna av allt vi äter. Ikväll bestämde vi oss för att hoppa över kvällsmaten. Så blev det mackor, fruktcocktail, kakor, frukt istället!

I morgon ska vi till svenska ambassaden och fråga efter post och be dem skicka våra extra pass till Lusaka. Vi ska också till Kongos ambassad och kolla hur det är med visum. Jag skulle också vilja gå till Mocambiques ambassad.

Resor: $0, Mat: $1, Sovplats: $5, Övrigt $1:50, Summa: $7:50

28/11 På jakt efter ambassader

Men varför använde vi inte Google Maps? 😊

Paris – Bor på hotell

Uppe tidigt och ut och leta ambassader. Vår telefonkatalogsadress till svenska ambassade  var gammal. Kongo hänvisade till ett annat kontor. Svinkallt ute. Vi prövade att åka på gamla Metro-biljetter med varierande framgång. På Kongos kontor sa de 48 timmar – och vi sa  ”då väntar vi till Afrika”. Svenska ambassaden var väl inlåst. Först bad vi att få ev. post. Då fick vi stå utanför grinden medan en uniformerad ”svensk”talande fransman gick med våra pass och kom tillbaka med ett brev till C-G från Arja. Sen ville vi få mer hjälp och då fick han lov att släppa in oss genom två grindar och en dörr – alla låsta. Men ambassaden kunde inte skicka diplomatpost till Lusaka utan bara ge oss två av sina kuvert så att vi kunde skicka rek. Själva. Vi gick förbi Monoprix och åt lunchmackor på vägen hem. Sen till posten och skicka passen – 23:50 FF = $5!!

På eftermiddagen var vi ut och leta efter en karta där vi kunde se hur vi skulle ta oss till motorvägen. Fann till sist en bokhandel och bestämde att åka till Ris-Orangis med tåg. Hem, äta. Packa! Tog lång tid. Lite smått resfeber igen. Tidigt i säng.

Jag har haft ont i hälen en tid (förutom knät som ännu inte är riktigt bra). Hoppas det inte blir sämre nu när jag ska börja bära ryggsäcken igen.

Resor: $0, Mat: $2, Sovplats: $5, Övrigt $4,Summa: $11

 

29/11 Lämnar Paris längs kyliga vägar

Och har en första – men inte sista – kontakt med polisen i olika länder

Upp tidigt, iväg utan frukost. Kom till fel station med förortståget men vi kunde gå till motorvägen i alla fall – även om det tog en timme. Kallt, kallt, kallt. Bra under noll. Ont i hälen. Fick ganska snart lift till betalningsspärren vid den privata auto-routen. Därifrån en lång lift huvudsakligen på småvägar. I bilen en schäfer som hade pippi på att bita allt möjligt, slickas, hoppa runt. Vi luktade hund och hade men massa hår efteråt. I Chalon stod vi två timmar utan att få lift innan vi upptäckte att det fanns ett öppet vandrarhem (sista öppna natten i år). Vi är tre gäster. När vi stod och väntade på lift kom det två gånger poliser åkande från närliggande stationen särskilt för att fråga oss om vår identitet/nationalitet.

Både stora motorvägar och små landsvägar blev vår vardagsmiljö
Paris-(tåg)-Evry-(lift)-Chalon-sur-Saône – 34,5 mil – Bor på vandrarhem
Resor: $1, Mat: $7, Sovplats: $2, Summa: $10

 

30/11 Allt mer ont i fötterna

Och hur konstigt var det?

Upp i tid och stadig frukost. Ont i båda fötterna när vi gick ut mot samma plats. Efter tre kvart fick vi en superlyxig Citroën som i 150-185 km/tim tog oss ner till en rastplats norr om Macon. En trevlig affärsman som pratade så att till och med jag förstod. En timme senare en ung kille ner till Lyon. Stor jävla smogig stad. Kom i all fall till söder som centrum. Gick 1 km till motorvägen men dålig plats – ingen vägren. Efter ¾ timme blev vi ivägkörda av snuten. Gick 3 km med jävligt ömma fötter längs sidogator genom industrikvarter till en tankstation och vägen. Efter ett tag en tom skåpbil till Orange = delningspunkten motorvägen Marseille/Nimes. Nu hoppades vi få en lift till vandrarhemsstaden Nimes. 1 timme till solnedgången. Tji. En kille stannade men ändrade sig efter ett tag. En spansk långtradare stannade men skulle åt ett annat håll. Vi tänkte tälta men började gå i mörkret mot Orange. Efter ett par km med ömma fötter kom vi hit. Fin liten stad. *-hotell för 36:50 FF/dubbelrummet mycket finare än i Paris. Stekt fläsk (!) på rummet. Mycket os. Gott.

Tålmodigt väntande längs vägarna

Mina fötter plågar mig. Det är inte skavsår. I hälen/hälarna gör det jävligt ont. De är ömma för tryck. Jag tror inte att det är kängorna som har orsakat det, utan snarare överansträngning – gå mycket med tung (>25 kg) packning. Hoppas inte hälsenorna håller på att paja. Om jag inte blir bättre snart måste jag vila mig några dar. Helt. I dag sprutade jag högerhälen med antibiotikaspray. I morgon tänker jag dessutom ta salicylsyretalg och två magnecyl. Och hålla tummarna.

Kommentar från 60-åriga (och numera sjukgymnastutbildade) Mats: Jag häpnar ju över resonemangen, självdiagnosticeringen och behandlingsförsöken av de onda hälarna. Och idag kan jag ju tycka att det var dumdristigt att ge sig ut på långa vandringar med tung packning på hårt underlag i ett par begagnade armékängor köpta på Överskottsbolaget som inte ens var ingångna. Men tiderna var andra då och jag var ju inte alls lika klok och vis som nu. 😊

Chalon-sur-Saône-(lift)-Macon-(lift)-Lyon-(lift)-Orange – 35,5 mil – Bor på hotell
Resor: $0, Mat: $2, Sovplats: $3:50, Summa: $5:50

 

1/12 Äntligen börjar det bli varmare

Och liftningen går riktigt bra trots små bilar på vägarna

Ut i kylan och gå den ganska långa viten tillbaka. Ont i fötterna. Ingen frukost. Lite trafik. Efter 1h¼ fick vi en kille som varit i e och drakflugit. Vi kom till Beziers. Påfarten helt död så vi gick upp på motorvägen. Regn. Relativt snart en långtradare! Via Narbonne till Perpignan. Avsläppta i stan. Gick en bra bit ut till ett enormt hypermarché. Köpte massor med mat – tungt. Satt utanför och åt. Faktiskt märkbart varmare. Lift med två personer i en Renault 4. Det gick. Kort bit till en halvmil från gränsen. Försökte lifta igen men räknade med att tälta där.

Många gånger fick vi gå från ena sidan av en ort där vi blev avsläppta till andra sidan där vi kunde börja lifta igen

Så kom en stor cittra med en fransyska och hennes dotter. Lift till gränsen, längre om inga problem med tullen. Först en fransk tull. Sedan byn Le Perthus. Ena sidan av gatan Frankrike andra Spanien. Överallt ”change”-kontor. Senare passkontroller – visade dem bara. Och så spanska tullen. Våra ryggsäckar gick bra men hennes hundratals vykort (hon var reseledare) fick dem att fundera. Vi fick lift till Figueras – Salvador Dalis hemby. Klockan var över fem och det borde redan vara mörkt – men så inte. Rätt varmt. Tänkte sova ute, men först försöka lifta. På en vägskylt där vi stod hade liftare skrivit namn och datum – så även vi. Efter en kvart -lift! En liten citroën-skåpbil tog upp oss. En spanjor som kunde lite franska skulle nästan till Barcelona. Otroligt! Snackade så gott det gick med honom. Han bjöd på mackor och dricka vid ett stopp. När vi kom till hans förort i Barcelona körde han oss till järnvägsstation. Tog reda på vart vi skulle åka. Vilken Metro-station vi skulle byta till – mycket hjälpsam. Tåg-metrosystemet unket och kvavt. När vi kom upp varm frisk luft. Klart varmare. Vi frågade oss fram till vandrarhemmet. Ovänlig gammal gubbe i receptionen. 14 sängar i rummet. Bara kallvatten i duschen. De som bor här är flummare som drar runt i jakt efter hasch och annat. Vi stekte kött i samlingsrummet och lyckades bränna upp gummringen till köket.

Toppen att ha kommit så långt. Nu stannar vi i Barcelona någon dag. Fötterna besvärar mig mycket.

Orange-(lift)-Beziers-(lift)-Perpignan-(lift)- LeBoulou-(lift)- Figueras-(lift)- Barcelona – 36 mil – Bor på vandrarhem
Resor: $1, Mat: $6, Sovplats: $1, Summa: $8

 

2/12 Sightseeing i Barcelona

Och hur mycket ska maten egentligen få kosta?

Sov länge. Lite frukost. Och så ut i den stora (3 miljoner) staden. Vi tog Metron till vad vi trodde var centrum, missade lite, gick på måfå, frågade oss fram till en turistbyrå. Fick kartor. Frågade och fick broschyrer om båtar till Balearerna. Funderar på att ta en billig båt till Mallorca och/eller Ibiza och sedan till Alicante. Billigt – inte mycket dyrare än tåget. Kul att åka båt. Kul att ha varit på Mallorca/Ibiza. Skönt. Hoppas vi.

Gick omkring på stan. Mest i gamla delen med oregelbundna smågator. Inte särskilt charmerande stad. Stor hamn. Åt lite. Började gå mot kastellet på en höjd vid sidan av staden. Upptäckte en linbana. Läskig hiss upp. Linbana halvvägs upp på berget. Jävligt ont i foten när vi gick upp. Fin utsikt. Riktigt varmt (relativt Frankrike) när vi gick uppför backen.

Utsikt från linbanan
Förfriskningar med utsikt

Däruppe kom vi lite fel och kom till en övningsbana för polisskoterförare. När vi gått ner igen tog vi metron ”hem”. Alla butiker stängda (siesta efter 16:00) så vi fick vänta med att handla mat. Lagade den på rummet. Var ute och köpte vykort och en spansk dagstidning – stavade mig igenom utrikesnyheterna.

Ikväll tog jag upp våra höga matkostnader – $5/dag – med C-G. Jag tycker att vi borde försöka skära ner dem till hälften – mindre variation, mindre tillbehör – inga kakor och choklad. Han tycker att vi ska fortsätta så här. Rätt irriterad stämning. Jag känner mig villrådig.

Barcelona – Bor på vandrarhem
Resor: $1, Mat: $5, Sovplats: $1, Summa: $7

3/12 Köar för gratis telefonsamtal hem

Och trots magsjuka ger vi oss ut på Medelhavet med destination Mallorca

Fan! Första magsjukan. Redan på morgonen kände jag mig lite konstig. Vi åt frukost och blev utkörda ur rummet kl 10. Eftersom vi inte skulle sova där fick vi lov att ta ner vår packning till receptionen över dan. Så gick vi ut och köpte biljetter till båten till Palma. 25:-/person och natt i ”bekväma fåtöljer”. Sen kom vi förbi en telefonkiosk som vi hört talas om. Gratis samtal vart som helst. 5-6 personer väntade före oss. Man såg till att det inte blev någon uppseendeväckande kö utan att vi spridde ut oss. Vi skulle ringa till Sverige fast vi var osäkra på landskoden.

Diskret men välorganiserat köande för den magiska telefonkiosen

Nu kände jag mig lite illamående. Efter 1½ timme var det vår tur men vi kom inte fram. Vi försökte med landskod 46 men det gick inte. Nu kände jag mig riktigt dålig och skulle söka upp en toalett. Första baren hade ingen. Ute på gatan spydde jag häftigt i en gatubrunn. Var tvungen att vila ett tag innan vi i etapper kunde ta den kvalmiga tunnelbanan (i vilken vi på morgonen åkt i samma vagn som en flicka som klämdes när dörrarna öppnades och skrek något fruktansvärt, jag såg ingenting som tur var) tillbaka till vandrarhemmet. Sen låg jag och vilade. Drack en kopp te men var snart tvungen att spy igen. C-G snackade med en del folk där. Jag kände mig dock så pass bra att jag skulle kunna ta båten. Kände mig bättre när vi kom ut på kvällen. Båten gick 23:00. Vi var där 21:30. Satt i en måttligt bekväm fåtölj med TV skrålande till sent. På natten låg jag i 100 olika ställningar men hela tiden gjorde det ont någonstans. Jag sov i alla fall en del och mådde framförallt inte illa.

Barcelona – tar båten till Mallorca – sover på båten
Resor: $5, Mat: $0, Sovplats: $0, Summa: $5

 

Vecka 2: Från kalla Paris till mildare Barcelona

Liftandet går bra och vi tar oss tid att stanna lite extra i både Paris och Barcelona

Vi stannade fem nätter på det sjabbiga men billiga hotellet i Paris. Det blev både lite sightseeing och en del ärenden med bl.a. besök på olika ambassader. Vi hade ordnat med dubbla pass hemma i Sverige, ett ”vanligt” som vi skulle använda på resan genom Afrika och ett för besöket i det bojkottade Sydafrika. Jag tror att vi hade visum till Sydafrika i extra-passet och att vi inte ville att det skulle komma fram under resan genom Afrika, därför ville vi skicka dem säkert till ambassaden i Lusaka, Zambia. Men jag kan ju så här i efterhand förstå att ambassaden inte ville använda diplomatpost till det…

Liftandet söderut från Paris gick bra. Jag fick alltmer besvär med ömmande hälar, kanske inte så konstigt med >25 kg i ryggsäcken, begagnade armekängor på fötterna och många långa kilometers vandring på hårt underlag i städerna på jakt efter bra ställen att lifta från. Den ihärdiga kylan släppte sitt grepp när vi kom över Pyrenéerna och in i Spanien.

I Barcelona blev det också lite sightseeing inkl. försök att ringa från en omtalad telefonkiosk där man kunde ringa vart som helst utan att betala. Många latinamerikaner använde den för långa samtal hem. Vi lyckades inte komma fram till Sverige.

I slutet på veckan satte vi oss på en båt från Barcelona till Mallorca med planen att sen fortsätta båtledes till Alicante i södra Spanien.

  • Varm mössa och vantar var helt på sin plats
    Varm mössa och vantar var helt på sin plats
  • Vi åkte linbana upp på höjderna vid Barcelona
  • Utsikt över Barcelona
    Utsikt över Barcelona
  • Den
    Den "magiska" telefonkiosken med gratissamtal världen över och den diskreta kön dit

 

Vecka 2 Paris-Barcelona 106 mil

4/12 Bekantar oss med ett söndagsstängt Palma och äter ute för första gången

Och så ser vi surrealistiska bilder från Tuve-raset utan att förstå riktigt vad som hänt mer än att det är i Göteborgstrakten som ett villaområde ser ut att ha smulats sönder

Båten framme halv nio. Ganska utvilad och ganska frisk men svag och matt. Vi gick från båten den ganska långa vägen in mot stan. Palma har en kvarts miljon invånare. Naturligtvis märkte man turismen på hotell, barer, butiker, biluthyrningsfirmor m.m. men ändå inte så mycket. Vi skulle försöka hitta en billig pension någonstans. Andra försöket hittade vi ett för 6:- Skr/person och natt för ett juste dubbelrum, men det finns bara kall dusch. Personalen kan bara spanska som vi inte kan men det går bra. På stan är allting stängt eftersom det är söndag. Vi vandrar omrking en del och hittar relativt orörda bostadskvarter. I ett tidningsredaktionsskyltfönster ser vi ett foto från Göteborg föreställande enorm förstörelse tydligen efter nåt sorts jordskred. Vi bestämde att vi på kvällen skulle äta ute för första gången sen vi lämnade Sverige. Vi köpte ett bröd som jag åt lite av för att förbereda magen. Så var vi runt och letade efter en utländsk tidning för att se om det stod något om Göteborg. Omöjligt. Vi åt på en liten restaurang med billig meny och stor matsedel varav hälften verkade slut. C-G blev pådyvlad en dyr, dyr, seg, ej genomstekt biff medan jag åt tomatjuice, fläskkotletter med sallad och pommes frites och en apelsin för 12:- Skr. Skapligt. Sen gick vi hem och sov.

Bagare på väg med sin leverans

 

Barcelona-(båt)-Palma de Mallorca – 21 mil – Sover på pensionat
Resor: $0, Mat: $4, Sovplats: $1, Summa: $5

5/12 Besviket möte med turist-Mallorca

Och fortfarande ingen tydlig info om vad som hänt utanför Göteborg

Sov länge. Ut för att handla frukost och tidningar. Jakten efter utländska tidningar förde oss på en lång promenad genom de turistifierade shoppingkvarter vi missade igår.

Snart jul även om snön lyser med sin frånvaro

Ingenstans tidningar. Tillbaka kastade vi i oss frukosten efter att ha hällt ut den sura mjölken och köpt Coca-Cola istället. Sen tog vi siesta i åtskilliga timmar. Ut igen och äntligen tidningar. Ingenting om Göteborg. Till kvällsmat hade vi bestämt oss för en meny på Woolworths. Visst – billigt (7:- Skr) men vadå? Beskt litet glas vin, liten fet hamburgare alt. Liten fiskpanett utan potatis el.dyl., torr vit brödskiva (formfranska) och efterrätt som var hyfsad. Kände oss lurade. Gick ut och tog en korv. Passerade en ”svensk restaurang” med massor av svensk husmanskost och affisch om lucia-tåg.

 

Kan inte låta bli att tänka på Sällskapsresan

 

 

 

 

 

 

Palma de Mallorca, Bor på Pension Ideal, Calle de San Felio
Resor: $, Mat: $8, Sovplats: $1, Övrigt $1, Summa: $10

 

6/12 Jag upptäcker delikatessen Knickerbocker Glory

Och vi tycker turismen står oss upp i halsen – men vilka är då vi, om inte turister?

På förmiddagen var vi ute med kamerorna och promenerade. Köpte båtbiljetter till Alicante för i morgon kväll. Var på Wimpy och åt en supermumsig glass. Siesta. Spelade schack och Master Mind som C-G verkar få upp ögonen för mer och mer. Ut och handla mat. Vi tittade lite på spriten som är jävligt billig (12:- Skr för 1 liter Bacardi t.ex.) och funderar på att köpa med oss lite Cointreau eller nåt. När vi ätit gick vi ut och tittade på en anarkist-demonstration med 50-talet deltagare. Hem och packa. I morgon ska vi ta tåget till Soller och tillbaka. Och sen från den här turist-turist-turist-turist…..

Fiskare balanserar längs strandpromenaden
Palma de Mallorca, Bor på Pension Ideal
Resor: $5, Mat: $6, Sovplats: $1, Summa: $12

7/12 Dagsutflykt inåt ön och bergen med tåg

Och sen ombord på nästa båt för att ta oss till södra Spanien

Så skulle vi då ta tåget från Palma och slippa lite av turistindustrin. Visst! Tåget var ett särskilt turisttåg som kostade extra och stannade 10 min för fotografering vid vacker utsikt. Det var i alla fall vackert bland de höga bergen. I Soller promenerade vi ut en bit bland apelsin-lundarna.

Utsikt från tåget till Soller

I Palma hämtade vi ryggsäckarna, åkte ut till båten, köpte bröd och åt goda mackor med tonfisk, majonnäs och tomat.

Kvällsmackor i väntan på båten

På båten hade en kvinna fått nåt anfall när vi kom men hämtade sig. Senare var det många gamla tanter som spydde när det gungade lite. Senare på kvällen – båten gick 19:00 – tog vi våra sovsäckar och liggunderlag och gickut på däck för att sova. Klart bättre än Butacas Turista B.

Palma-(tåg)-Soller-(tåg)-Palma-(båt)-mot Alicante, 21 mil, Sover på båten
Resor: $2:50, Mat: $5, Sovplats: $, Summa: $7:50

8/12 Svårt att lifta i Spanien

Små överfulla bilar har inte plats för två långa skandinaver med stora ryggsäckar

Så vaknade vi då på morgonen efter att ha flyttat på oss en gång under natten under ett våldsamt ösregn. Vi väntade oss soluppgång nån gång strax efter sex men den kom inte förrän i Alicante halv åtta.

Och så lifta. I omöjliga Spanien. Vi såg en del andra liftare på vägen ut till utfarten. Frukost käkade vi vid stranden intill en banvaktsstuga. Det tog 1 ¾ h men sen fick vi lift, till Cartagena trodde vi,men bara till Santa Pola – off the road. Stuck! Trodde vi. Efter en kvart lift till Elche. On the road. Rätt snart lift till Storstan Murcia. Gick längs vägen. Hopväxt med staden Alcantarilla. Efter trekvart tog vi bussen dit. Stod i nära 2 timmar vid vägen intill en stor lyxrestaurang bland citronlundarna och 5 meter hög vass.

Svårt att få lift så lika bra att göra det bekvämt för sig – utanför Alcantarilla

Bilarna var ännu mindre än i Frankrike och otroligt smockfulla med människor. Sen gick vi in till stan och upptäckte att det var helgdag. Antagligen därför så fulla bilar. Tittade efter tåg till Granada. Men sista hade gått. Hittade en pension. Livsbutikerna stängda. Åt kakor & bakelser. Bodde helt intill en järnvägskorsning. Där tågen tutade natten igenom. Ska ta ett tåg i morgon 8:31.

Alicante-(lift)-Santa Pola-(lift)-Elche-(lift)-Murcia-(buss)-Alcantarilla, 12 mil, Bor på pensionat
Resor: $0:50, Mat: $2:50, Sovplats: $2, Summa: $5

9/12 Ger upp liftningen och tar tåget

… och blir omsvärmade av spanska ungdomar som tycker vi är väldig exotiska

När vi kom till station försökte vi få stud.rabatt vilket konfunderade biljettförsäljaren mycket ända tills tåget kom och konduktörn kunde säga nej. På station köpte jag sandwichar, öl och frukt på kantinan av en MYCKET tillmötesgående man. På station fanns en massa spanska ungdomar i åldern 13-15 år. De kom och svärmade runt oss och frågade vad man åt för att bli så lång etc. Vi hade sällskap ett par timmar på tåget – lekte ”ryska posten”, åt solrosfrön, ”pratade”, trängdes 20 man i en kupé, m.m. De skulle upp i Sierra Espuna och vandra. Tåget, som var ett expreso med tilläggsavgift var visst trasigt på nåt sätt så det körde med ung. 5-10 km/tim. Efter några timmar stod vi länge på en station och sen gick det med 25-50 km/tim. Död och pina. Vi var i Granada efter 11 timmar. Som tur var satt vi ensamma i kupén. I Granada tog vi första bästa hotell. På stan pratade vi lite med några tjejer som kände folk i Sverige och ville ha hjälpmed att skriva till dem. På hotellet duschade vi varmt! Så planerade vi att vi skulle ta ett tåg tidigt i morgon till Algeciras. Men! Vi upptäckte att vi inte hade särskilt mycket pengar och kom på att det är söndag i övermorgon. Fan! Enda lösningen att ta rälsbuss från Granada 12:30 efter att ha varit på banken. Rälsbuss 30 mil i Spanien. Puh!

Alcantarilla-(tåg)-Granada, 32 mil, Bor på Camas=pensionat
Resor: $6:50, Mat: $5, Sovplats: $2:50, Summa: $14

 

10/12 Kommer till sista anhalten i Europa

Härifrån ska vi ta färjan över Gibraltar sund till Afrika 😊

I Granada hade man underbar utsikt mot Sierra Nevada. Vi växlade resecheckar och gick ner till den myllrande statinen. Här som på alla andra stationer – och tåg – fanns Guardia Civil i sina lustiga hattar. De åker med alla tåg – fåglarna vet varför. Vi fick sitta på rälsbussen som var väldigt full i början. På de första 45 min stannade vi vid 10 stationer, sen tappade jag räkningen. Men rälsbussen gick snabbt, säkert upp mot 100 km/tim. Senare var det också rätt lite folk, mot slutet mest araber och liftare/tågluffare. Vi var framme på minuten i tid, efter 7½ timme. Inte så farligt. Vi gjorde sällskap med en kanadick när vi leta efter rum. Vi tog ett riktigt skabbigt ett för 110 ptas/person.

 

Granada-(tåg)-Algeciras, 31 mil, Bor på camas
Resor: $5, Mat: $5, Sovplats: $1:50, Summa: $11:50

Vecka 3: Via Mallorca till Gibraltar sund

Små välfyllda bilar gör det svårt att lifta och vi får ta båt och tåg istället

Vår målsättning att lifta till Sydafrika visar sig svår att hålla fast vid. Och egentligen handlar det snarare om att ta sig fram så billigt som möjligt. Då får det ibland bli båt eller tåg istället om vi alls ska ta oss framåt. På tåget blir vi uppmärksammade som exotiskt långa skandinaver – och får förklara vad man ska äta för att bli så lång. På Mallorca möter vi några svenskar som frågar vilket flygbolag vi åkt med – och tappar hakan när vi säger att vi kommit dit med båt. Gibraltar är en brittisk ”koloni” i sydligaste Spanien och pga konflikt om områdets status mellan Spanien och Storbritannien så kan man inte ta sig över gränsen från Spanien, då måste man istället först ta färjan över till Marocko och sen därifrån tillbaka till Gibraltar. Och i norra Marocko har Spanien istället två enklaver – Ceuta och Melilla – varav den första är vårt mål att ta oss till med färja från Algeciras som blev veckans slutmål. Nästa vecka väntar Afrika! 😊

  • Snart jul även om snön lyser med sin frånvaro
    Snart jul även om snön lyser med sin frånvaro
  • Palma: Bagare på väg med sin leverans
    Palma: Bagare på väg med sin leverans
  • Palma: Kvällsmackor i väntan på båten
    Palma: Kvällsmackor i väntan på båten
  • Palma: Kan inte låta bli att tänka på Sällskapsresan
    Palma: Kan inte låta bli att tänka på Sällskapsresan
  • Palma: Fiskare balanserar längs strandpromenaden
    Palma: Fiskare balanserar längs strandpromenaden
  • Utsikt från tåget till Soller
    Utsikt från tåget till Soller
  • Svårt att få lift så lika bra att göra det bekvämt för sig - utanför Alcantarilla
    Svårt att få lift så lika bra att göra det bekvämt för sig - utanför Alcantarilla
  • Algeciras: Så nära - så oåtkomligt. Gibraltarklippan syns inte långt bort
    Algeciras: Så nära - så oåtkomligt. Gibraltarklippan syns inte långt bort

 

Barcelona – Algeciras 117 mil

11/12 Första stängda gränsen

– men inte den sista kommer det att visa sig

Söndag. Stängt, stängt. Även bagerier stängt, med ett svårfunnet undantag. Vi tog våra ryggsäckar och stack från ”hålan” till ett städat, snyggt ställe för 200:-Ptas med varm dusch inkluderat. Sa hon. För att komma in fick vi ringa på dörren varje gång. När jag skulle tvätta i varmduschen tog det 25-gradiga vattnet snart slut. Kanske att varmvattenberedaren inte var på. Jag fortsatte i kallt vatten på rummet men sparade tröjor, skjortor, jacka och jeans till en tvättinrättning i morgon. På en resebyrå lyckades vi få reda på att det inte går att ta sig från Spanien till Gibraltar – blockad.

Så nära – så oåtkomligt. Gibraltarklippan syns inte långt bort. Se kartan här nedanför.

Vi hade tänkt vara där en dag så att C-G kunde få en ny plomb i sin tand. På kvällen var vi på en turistbar där jag drack en god Licor43.

Algeciras, Bor på nytt Camas
Resor: $0, Mat: $4, Sovplats: $2:50, Summa: $6:50

 

12/12 Spriten är billig men portot dyrt

Och trots siestan lyckas jag kapa av mitt långa hår hos en barberare

Idag skulle vi uträtta en massa ärenden. Siestan gör ju sitt bästa för att hindra oss. Vi lyckades i alla fall köpa tältpinnar efter att ha varit runt hela stan och blivit hänvisade till ”varuhus” (skräpbodar), sportaffärer och järnaffärer. Vi fick tag på 96% sprit till köket för 2:50 Skr/litern. Jag skulle skicka hem kartboken över Europa och en del annat som postpaket men efter långt köande på posten (där de satte lacksigill på varje paket) fick jag veta att det var så lätt! Att det måste gå med flyg och kosta 30 Skr. Så jag sket i det. På kvällen var det så dags för mig att gå och klippa mig. Jag hade tur och kom till en frisör där det fanns en engelsktalande barberare. Nu är jag kortklippt. Ordentligt. Fast luggen är lite väl lång. Kanske C-G får klippa den sen. Jag ser för djävlig ut, men det ska bli skönt att inte ha så långt hår. Och hygieniskt.

Här hade det ju passat med en före och efter-bild på mig med lång respektive kort hår men tyvärr togs det inga såna så ni får föreställa er med hjälp av den här nutida illustrationen. 🙂

På dan var vi också och köpt båtbiljetter till Ceuta i morgon klockan 8:00. Så köpte vi en flaska Pernod att ha med till torrlagda arabvärlden. Men den varma duschen vi skulle ta blev kall. Tydligen tog vi fel duschrum. Min tvätt var inte torr och jag försökte gå till en tvättinrättning men deras ”torkgas” höll på att ta slut. Vi hade varit och fått det andra tvättat och torkat i torktumlare på dan. Så skulle vi köpa diskmedel men vi fick naturligtvis inte tag på någon liten återförslutningsbar förpackning. Till kvällsmat kokade vi fisk som vi köpt på marknaden. Jag var rätt slut på kvällen. I morgon väntar Afrika!

 

Algeciras, Bor på Camas
Resor: $0, Mat: $5, Sovplats: $2:50, Övrigt (klippning, sprit, tältpinnar, diskmedel, toapapper, tvätt, mm) $10, Summa: $17:50

13/12 Båten till Afrika ställdes in i stormen

Och vi hängde med tre norska ornitologer

Det blåste förbannat mycket på morgonen när vi gick ner till båten. När vi satt och väntade på att få gå ombord började vi bli mer och mer oroliga att det var inställt. Plötsligt kom en polis och släckte belysningen i väntsalen och då förstod vi. Vi gick ner i bottenvåningen. Där träffade vi tre norska ornitologer som vi gjorde sällskap med. Beskedet vi fick var maybe. Kanske båtar ikväll. Senare på dan hett det maybe tomorrow. Vi satt i kafeterian, gick ut ibland och tog en promenad. Var ute vid vågbrytaren där det blåste förbannat mycket.

Det blåste rejält – eller ”förbannat mycket” med mina ord då 🙂

Åt på en restaurang, hyfsat. Tog till sist in på samma hotell igen, fem i samma rum. Var på några barer på kvällen, drack en hel del och åt tapas – smårätter, kostade nästan ingenting.

 

Algeciras, Bor på Camas
Resor: $0, Mat: $8, Sovplats: $2, Summa: $10

14/12 Vi lär oss att ”mal tiempe” betyder dåligt väder på spanska

Och fördriver tiden tillsammans med norrmännen

Fan! Fortfarande ”mal tiempe”. Jag var uppe på morgonen och såg att båtarna inte var klara att gå så vi sov hela förmiddagen. När vi skulle lämna hotellet med ryggsäckarna sa tanten att det inte kunde gå några båtar på hela dan. Eftersom vi visste att många hotell var fulla bestämde vi oss för att stanna. Så drev vi omkring, var uppe på höjderna i blåsten, var på en begravningsplats med massor av platser i muren och några stora familjekapell, utanför begravningsplatsen låg sönderslagna gravstenar och massor av plastblommor. Påfallande många barn begravda.

Till och med begravningsplatsen muntrade upp i tristessen

Ornitologerna spana fåglar och brudar med sina kikare. Ute på färjeterminalen var det fullt i kafeterian och fullt med väntande marockaner. Vi gick och satte oss på ett kafé där vi inte behövde beställa något utan bara satt och spelade kort. Så handlade vi en massa mat som vi bar upp på rummet i en stor trälår. Strömmen hade gått så det blev mörkare och mörkare, vi fick två stearinljus. Men strömmen kom så småningom. Jag tog mig äntligen tid att sy ihop fickan på min jacka som hade lossnat lite. Inte snyggt men jag hoppas det håller. På kvällen var vi på vår ”favoritbar”. Det blev rätt dyrt = 10:- Skr eftersom ölen kostade dubbelt ! mot igår kväll och Rolf och jag beställde in en tallrik stekta bläckfiskar. På natten spelade vi kort och schack och klockan blev alldeles för mycket. Om det blåser i morgon bitti också och det gör det väl så ska vi ta ett tåg någonstans.

Vad har de i kikaren egentligen?
Algeciras, Bor på Camas
Resor: $0, Mat: $9, Sovplats: $2, Övrigt $1, Summa: $12

15/12 Gör en tågutflykt för att få tiden att gå

Och kanske, kanske att stormen börjar ge sig

Jävla blåshåla!
Vi blev väckta 7:00 men eftersom båtarna låg i skydd som tidigare somnade vi om. Jag ville dock upp och äta frukost så jag gjorde en kraftansträngning halv nio. Kraftig frukost. Norrmännen bestämde sig för att gå och köpa flygbiljetter och vi tog adjö innan C-G och jag stack till station. Vi tog rälsbussen till en station som hette Gaucin vid en liten by som inte hette Gaucin. Därifrån tog vi en lång promenad upp i bergen. Rätt fint och mycket genuint, lantligt, men lite regnigt.

Gaucin: kille med mulåsna

Tillbaka i byn åt vi lite på en bar till snorhöga turistpriser. Tillbaka igen blåste det lite mindre. Jag försökte ringa hem på mammas födelsedag men det var för sent. Det ösregnade och jag blev genomsur. Det blåser fortfarande rätt bra. Vi har kvar vårt stora rum för 180 Ptas/person. Hoppas, hoppas på i morgon.

Algeciras (Algeciras-(tåg)-Gaucin-(tåg)-Algeciras, 11,6 mil, Bor på Camas
Resor: $2, Mat: $5, Sovplats: $2:50, Summa: $9:50

16/12 Äntligen – Afrika 😊

Och redan första dagen bjuder på många nya intryck

AFRIKA!!! Och det märks.

Vid sjutiden på morgonen verkade det lugnare men båten låg kvar på fel plats. Tjugo i åtta orkade jag ur sängen igen, nu flyttade de båten. Full fart, packa och iväg. Fullt med folk i vänthallen, vi försökte ta oss fram med vår biljett för första inställda båten men fick lov att ställa oss sist och var oroliga att inte komma ombord. Alla kom dock ombord och vi gav oss ut på ett fortfarande ganska gropigt hav. C-G var bland de många som blev sjösjuka.

Första stegen på afrikansk mark

Häftigt att se Afrika första gången. Till Ceuta, spansk enklav, spanskt utseende. Gick tll busstationen via en väg som det rasat ner enorma mängder berg och grus över. Gjorde sällskap med en japan och en kanadensare. Såg en död delfin på stranden. På busstationen råkade vi ut för den första av alla ”hjälpsamma” grabbar som lurar en på ett eller annat sätt. Han hjälpte oss att betala för bagaget och behöll ¾ själv. Marockanerna på väg hem hade enormt mycket packning, mat, plastartiklar, allt möjligt. Så mot gränsen. Skulle C-G:s hår gå igenom? Skulle de komma att kolla allt vårt bagage? Vi var lite oroliga. Vid spanska tullen sprang en jävligt otrevlig snubbe i uniform omkring och bråkade med araberna om deras paket och lådor. Vid Marockos gräns var det inga som helst problem. Så på den trånga bussen igen, packningen på taket. Bussen kostade 63 Ptas Ceuta-Tetouan + 1DIM för ryggsäcken även om vi betalade fyra. Landskapet var ovanligt grönt. Längs vägen en poliskontroll, de gick igenom bussen och var uppe på taket och rotade. I Tetouan började vi så antastas av folk som skulle hjälpa oss med allt möjligt och inget skulle det kosta. De var enormt besvärliga att bli av med. Vi gick först till turistinformationen som var lunchstängd. Så var vi på banken och växlade, 261:dirham för $60. En dryg krona per dirham alltså. För att komma till Kenitra kan man ta en buss ikväll men då kommer man fram väldigt sent så vi övernattar och tar en i morgon klockan 10. Vi fick förresten ställa tillbaka klockan en timme vid gränsen. Vi fick tag på ett ovanligt propert hotell i billigaste klassen, 14:- DIM för ett dubbelrum. Fast det kommer inget vatten ur kranarna! Så gick jag ut på stan medan C-G låg och vilade. Enormt vilken skillnad mot Spanien. Detta är arabvärlden. Jag gick genom nya staden upp till marknaden och sen in i gamla staden. Hela tiden kände jag mig varken uttittade eller särskilt påflugen. Folk lät sig fotograferas på avstånd. Männen gick klädda i långa rockar (bruna) med jättehuvor – antagligen någon sorts vinterplagg. Många kvinnor bar en duk för ansiktet. Marknaden var ett stort område i en sluttande del av staden med enormt mycket små stånd med tak som praktiskt taget helt byggde in området. Trånga ”gator”. Mest kläder och skor. Också elektriskt, godis, barer, m.m. Kassettradiorna spelade omväxlande arabmusik och Daddy Cool.

Tetouan – marknaden, obs kvinnan under bordet

I gamla stadsdelarna fanns en lång, lång huvudgata med enbart små butiker i gatunivån och små trånga bostadsgränder åt sidorna. Mellan nya och gamla staden en mur med få öppningar. Jag gick ganska länge. På vägen tillbaka försökte jag ringa hem men det var för sent på kvällen. Borde försöka ringa snart. De kanske reser bort över jul och de väntar sig att vi är i Alger nu. Sen gick C-G och jag ut och handlade mat. Dyra konserver och inte särskilt billigt för övrigt. Nu har vi fått lite vatten på rummet också. I morgon ska vi till Kenitra där jag har adresser till familjerna till Mustafa och Ali, Karins kille och kompis.

 

Algeciras-(båt)-Ceuta-(buss)-Tetouan, 7 mil, Bor på hotell
Resor: $1, Mat: $3:50, Sovplats: $1:50, Summa: $6

17/12 Hälsar på hos bekantas bekantas bekanta

Och väljer buss före att försöka lifta

Upp och iväg till busstationen. Inte tid att ringa hem. Bussen var oerhört trång. Både för benen och i gången. I bussen åkte några amerikaner och en kompis till dem åkte mc utanför. Han såg helskön ut i långt hår och skägg och skinnrock. Efter ungefär halva resan var det så lite folk att vi kunde sätta oss vid var sitt fönster och ”bre ut oss lite”. Vid alla större stopp kom det ombord en massa efterhängsna människor som skulle sälja nåt att äta. Bussen blev stoppad två gånger av poliser som letade igenom den efter billiga varor från Spanien?

Tetouan-Kenitra, lergodsförsäljare och polis vid vägen

Mot slutet kom en ung marockan och satte sig hos mig. Han var juste. Snackade engelska och därför ganska fritt och kritiskt om regimen. Intressant. Resan tog c:a 5 timmar. I Kenitra tog vi fram adresser och bestämde oss för Mustaphas familj där jag hade för mig att nån skulle tala engelska. Vi frågade oss fram till en liten plats innanför trånga gator. Vi blev väl mottagna och hans yngre syster och mamma som var förkyld men ingen talade engelska. Vi hankade oss fram på franska. De frågade en massa om Mustapha och Ali och vi visste ju inte mycket men svarade så gott vi kunde. De bodde rätt fint med badkar och allt.

Kenitra: mor Beddiaf
Kenitra: Familjen Beddiaf bjöd på te

Sen gick vi ut själva. Försökte se tidtabell vid busstationen men det gick inte. Sen gick vi till deras kompis Mustapha (han också) som jobba på biograf. Han tog också väl emot oss och erbjöd oss att sova över. Så tog han oss till Alis familj, äldre syster, yngre bröder. Båda dessa hus var av sämre standard. Mustapha gick till jobbet. En av Alis bröder tog oss till bion lite senare och vi såg en italiensk historisk film med massor av våld och början av en kärleksfilm med Omar Sharif. Sen gick vi hem till Mustapha där vi åt lite. Hans hus hade en övervåning som övergick i en uteplats med dasset och kök utomhus och en höna som sprang omkring. Vi sov under filtar eftersom våra sov- och ryggsäckar var kvar hos Beddiafs.

 

Tetouan-Kenitra, 19 mil, Bor hemma hos Mustapha
Resor: $3, Mat: $1, Sovplats: $0, Summa: $4

Vecka 4: Kommer äntligen till Afrika när båtarna börjar gå igen efter flera dagars storm

Efter att ha bunkrat alkhol till både spritköket och oss själva så slår vi ihjäl tiden tillsammans med några norska ornitologer

I Algeciras på Spaniens sydspets skulle vi bara bli en natt före båtresan över till Marocko men ihållande hårda vindar fick båtarna att söka skydd i hamnen och all trafik ställdes in. Dagarna blev långa (och kvällarna på barerna sena) medan vi väntade på bättre väder tillsammans med tre fågelskådande norska killar. När de gett upp och tagit flyget så minskade blåsten och vi kunde äntligen ta färjan över. Först till spanska enklaven Ceuta som idag är åtråvärd port in till Europa för afrikanska migranter. Vi var ju på väg åt andra hållet och av helt andra skäl. I Marocko blev det buss, först till Tetouan där jag gick på upptäcktsfärd på marknaden och i gamla staden. Dagen efter fortsatte vi till Kenitra där vi sökte upp familjerna till två marockanska killar i Sverige som var kompisar till en av mina kompisar. Roligt och spännande att få besöka vanliga marockaner hemma hos dem och vi togs emot med stor gästvänlighet.

  • Det blåste rejält
    Det blåste rejält
  • Vad har de i kikaren egentligen?
  • Till och med begravningsplatsen muntrade upp i tristessen
    Till och med begravningsplatsen muntrade upp i tristessen
  • En dag tog vi tåget till en liten by där vi såg den här mulåsnan
  • Tetouan - marknaden, obs kvinnan under bordet
    Tetouan - marknaden, obs kvinnan under bordet
  • Hemma hos bekantas bekantas bekanta i Kenitra, Marocko
    Hemma hos bekantas bekantas bekanta i Kenitra, Marocko

 

Marockansk familj med sonen i Sverige, tog emot oss med stor gästvänlighet
Algeciras-Tetouan-Kenitra, 26 mil

 

18/12 Fortsatt sightseeing och hemma-hos-besök i Kenitra

Sen tåget till Fes där vi försöker undkomma påflugna ”hjälpare”

Vakna till ljudet av trummor och visselpipor som ungarna spela (rätt skickligt) på på gatan. Vi åt frukost och gick till Beddiafs. Varje gång vi kom till något av de här husen blev vi bjudna på te, kaffe eller kakao. Vi gick ut på stan tillsammans med en kille. De äldre delarna av stan (där vi bodde) sjuder av liv – helt arabiskt. Vi gick också till den flotta delen av stan där det bor en massa européer. Plåtade en hel del. Hem till Beddiafs igen. Väntade, eftersom vi skulle ta ett tåg till Fes på eftermiddagen, åt couscous, gott men starkt. Sen till stationen. Detta var alltså vad som hände. Vad kändes då? Innan var jag rätt så spänd på hur det skulle komma att bli. Nu tycker jag det var jobbigt när ingen talade engelska, märkligt att Ali och Mustapha inte verkar skriva hem. Men framförallt tycker jag att det var intressant att se en del marockanska hem från insidan. Och Kenitra var en fin stad.

  • Barnen som underhöll oss på gatan
    Barnen som underhöll oss på gatan
  • Slaktaren var glad
    Slaktaren var glad
  • Det finare av de två husen vi besökte
    Det finare av de två husen vi besökte
  • Innan avfärd bjöds vi på couscous
    Innan avfärd bjöds vi på couscous

 

Tåget var klart bekvämare än bussen och förvånansvärt snabbt. C-G råkade först ut för en jobbig kille som skulle sälja hasch. Vi satt större delen av sträckan. Tåget gick faktiskt snabbt. Resan tog 3½ timme. Tåget gick till Fes och vi funderade på om vi skulle byta där. Då skulle vi komma någonstans väldigt sent omen å andra sidan ville vi undvika turiststan Fes där de säkert fanns en massa killar som ville ”hjälpa” oss. Det blev Fes. Vi såg på en karta vid jvgstn hur vi skulle gå till vandrarhemmet. Utan för station väntade fyra av dessa killar. De var hopplösa. Vi sa att vi inte behövde hjälp, inte ville köpa hasch, inte tänkte betala något. Två av dem försvann så småningom när vi fortsatte mot vandrarhemmet trots att de sa att det var fullt. De två andra följde med ända till vandrarhemmet där de sa att de skulle ha 5:-DIM=$1 Fan heller. Då sa de att vi skulle få problem. Var jävligt hotfulla. Vi gick in på vandrarhemmet. De stod kvar utanför så vi vågar inte gå ut och köpa mat. Trots att vi är jävligt hungriga. På vandrarhemmet naturligtvis bara haschrökare.

Senare på kvällen gjorde vi sällskap med två amerikaner ut och handlade mat. Det gick bra.

 

Kenitra-(tåg)-Fes, 20 mil, Bor på vandrarhem
Resor: $2, Mat: $1, Sovplats: $1, Summa: $4