6/5 Kommer till Sverige efter att ha rest i 5½ månad

Och även om det är efterlängtat så känns det också konstigt

Gick upp halv sju för att passa frukosten kl sju. Inte mycket till frukost. Jag, Pelle och Lennart gick tillsammans till flygbussen. Där satt (bland många svenskar) en kille från Sthlm som hette Gunnar. Vi snackade på bussen och sen på flygplatsen och satt tillsammans på planet. Han var helschysst. Hade jobbat på kibbutz i tre månader. Tyckte han lärt sig väldigt mycket om Israel och kände sig nedstämd över problemet. Vi pratade om våra reseerfarenheter och om att komma hem. (Det verkade helt overkligt.)

Hur som helst, på flygplatsen gick man till vilken incheckningsdisk som helst, gick igenom en liknande men inte lika petnoga kontroll som i Nairobi. Min resa föranledde kontrollanten att kalla på en överordnad som frågade ut mig mycket noga. Tog en öl och macka medan vi väntade på boarding. Skrev inte dagbok under resan utan satt och pratade med Gunnar hela tiden. Klart över Turkiet och Grekland, mycket fint. Våldsam turbulens vid ett par tillfällen. Liten molnglänta över Tyskland. Efter fem timmar gick vi ner mot Köpenhamn. Vi var båda i extas. Kändes oförklarligt.

Lite skillnad i förhållanden mellan att resa med en lastbil genom Sahara – sittande uppe på lasten av dadlar – och att flyga från Tel Aviv till Köpenhamn. Kontraster berikar! :-)

Mulet. Inte särskilt vårligt. Tog farväl av Gunnar som flyger till Stockholm. Gick ut och växlade pengar för att ringa hem. Mamma svarade och började gråta av glädje när hon hörde att allt var bra. Ett rätt långt samtal. Hon hade skrivit två brev till Johannesburg, det första hade aldrig kommit fram. Brev från Andrew Fleming Hospital i Salisbury som sa att jag inte hade bilharzia och tydligen inget annat. Hon hade tid åt mig hos tandläkaren men inte arbetsförmedlingen.

Så gick jag för att hämta ryggsäcken. Såg Gunnars säck och tänkte att den kommit fel. Tog båda av bandet. Såg att min ena axelrem gått av – omöjligt att laga. Fan! Kom på att Gunnar ”inte behövde” sin och bytte helt fräckt. Skulle gå till infon och fråga vad jag skulle göra med Gunnars säck. Då knackade det från ett fönster ovanför mig. Det var Gunnar. Jag signalerade för att försöka få honom att förstå att jag bytte. Han signalerade att jag skulle lägga säcken på bandet igen. Så jag gjorde det och antog att den skulle komma rätt. Får ringa honom när jag kommer hem.

Gick och växlade mer pengar eftersom jag inte visste att jag kunde betala buss och båt i svenska pengar. Tog en buss till hamnen för att ta en flygbåt och börja lifta redan idag. Men de var fulla till kl 22. Så jag fick vänta 1½ timme på en stor båt (18:00). Pratade med några svenskar som kom från Kenya där de varit i två månader. Skrev det här. Knäckande att sitta här bland alla äckliga halvfulla svenska skolbarn. MEN FANTASTISKT ATT SNART VARA HEMMA.

Rusning ombord på båten. Slogs av skillnaden i att resa och att resa. Satt ute i den kalla blåsten, fick ta på mig dubbla skjortor. I Malmö ringde jag vandrarhemmet och fick reda på vilken buss jag skulle ta. Chaffisen sa att han skulle tala om när jag skulle gå av men glömde så jag åkte med till ändhållplatsen. Sen snackade jag med honom om min resa och så när vi åkte tillbaka. Vandrarhemmet: 23 Skr + 10 Skr för papperslakan. Chock!!! Jävla hotellpriser.

På rummet tre engelska grabbar som är här och spelar tennis. Bjöd mig på mackor som kvällsmat och jag bjöd dem på färjegodis. Jag gillade inte riktigt vad jag såg här i Malmö heller, det är någonting i människorsnas beteende som känns fel. Men otroligt skönt att vara i Sverige. Första stegen var härliga. Nu återstår att se hur det går att ta sig till Stockholm.

 

Tel Aviv-(buss)-Ben Gurion Airport-(flyg)-Kastrup-(buss)-Havnegade Resor: $, Mat: $, Sovplats: $, Summa: $

5/5 Gör både Jerusalem och Tel Aviv på samma dag

Men ingen av städerna verkar väcka något särskilt intresse hos mig…

Skrivet 2018: Eftersom kameran blev kvarglömd i Johannesburg har jag inga bilder från Israel. Men häromdagen hittade jag några bilder från Nordafrika som C-G tagit och som inte publicerats här tidigare. För att lätta upp texten med något visuellt så lägger jag ut några av dem här – och öken finns ju faktiskt i Israel också. 🙂

OBS – Inte från Israel i maj utan från Algeriet i januari 🙂

Trött på morgonen och sov till kvart i nio. Snackade lite med amerikanen. Han sa att jag gjorde bäst i att åka till Tel Aviv idag eftersom transporter inte funkar nåt vidare under sabbaten. Jag kunde ta en billig buss men borde göra det senast vid tretiden.

Jag sa att jag ville ringa till El Al och han berättade att jag måste skaffa telefonpoletter på posten. Han skulle visa mig vägen. Jag skrev en lapp till Göran och bad hotellägarn lämna den till honom men det ville han inte. Så gick vi genom gamla stan som mycket påminde om en medina i Nordafrika.

Kom ut genom Jaffa Gate och tog en buss en bit längs Jaffa Rd till posten, där vi skildes åt. En man frågade om han kunde hjälpa mig (telefonkatalogerna verkade vara enbart hebreiska) och visade mig istället hur jag skulle gå för att komma till El Al-kontoret – och till turistinfon. På det senare fick jag en karta och fick veta var Tel Aviv-bussarna gick. På El Al rekonfirmerade jag biljetten och fick veta om flygplatsbussarna från Tel Aviv.

OBS – Inte från Israel i maj utan från Algeriet i januari 🙂

Sen satte jag mig på ett kafé och åt bakelse. Mest för att fördriva tiden bestämde jag mig för att gå och titta på klagomuren. Gick längs Jaffa Rd till Jaffa Gate och in genom gamla stan. Synd att jag inte hade kameran. Kom till klagomuren efter att säkerhetsvakter bett att få titta i ryggsäcken (men bara rotat lite i toppen). Inte mycket att se. Över hela Jerusalem ser man mycket ortodoxa judar i sin speciella utstyrsel. Satt och åt jordgubbar som jag köpt i ett stånd och skrev ett vykort till Leffe.

Så gick jag tillbaka genom prången, kom förbi nån sorts kyrka eller dylikt där Jesus blivit korsfäst. En svensk chartergrupp var där och jag snackade lite med några av dem. Hade gott om tid så jag bestämde mig för att gå hela vägen längs Jaffa Rd till bussterminalen. Stannade på ett ställe och åt bröd med grillspett.

Bussterminalen var stor och ”busy” men välorganiserad och ändamålsenlig (jfr Marocko). Biljetten kostade bara IL19:50. Åkte en expressbuss som bara stannade några gånger. Vackert, kuperat landskap. I Tel Aviv stannade den vid en ännu större terminal. Jag försökte fråga några människor om turistinformationen men de kunde inte engelska. På en polisstation fick jag veta att buss nr 5 till vandrarhemmet gick alldeles intill där. Bussen gick en lång, lång väg genom en rätt tråkig stad. Ute i ett förortsliknande område tog det mig ett tag att hitta fram till Youth Hostel.

OBS – Inte från Israel i maj utan från Algeriet i januari 🙂

Receptionen stängd men folk satt och väntade. Jag satte mig och skrev dagbok. Träffade två svenskar, Pelle och Lennart, som varit här i en och en halv vecka och skulle hem med samma flygplan som jag. Så bokade jag in mig – rätt dyrt: IL56, men då ingår frukost. Duschade och lånade hårschampo av Pelle. Skönt. Satt och snackade på rummet, och nu har jag skrivit det här.

Åt middag på vandrarhemmet: soppa, kyckling med ris och ärtor för bara IL32:-. Jobbade med dagbokssummeringen ett tag innan jag la mig.
I MORGON SVERIGE

Skrivet 2018: Eftersom datorn inte har ”Tre kronor”-symbolen så lägger jag in det sista stycket direkt från dagboken. Kan man ana lite hemlängtan? 🙂

Jerusalem-(buss)-Tel Aviv, sover på vandrarhem
Resor: $1,50, Mat: $6, Sovplats: $3,50, Övrigt: $0,50, Summa: $11,50
Jerusalem-Tel Aviv, Israel

4/5 Flyger vidare till Israel och Jerusalem

Den omfattande säkerhetskontrollen förklaras av att det här var en tid med många flygkapningar, inte minst riktade mot Israel

Var väldigt trött på morgonen. Sörjde fortfarande kameran. Pallrade mig upp kvart i nio och ringde El Al. De hämtar mig kl ett. Duschade. Gick ner och åt frukost. Engelsk mastig sak, orkade inte allt.

Tog en promenad ut på stan efter att ha hört att de börjar servera lunch halv ett. Blir knappt med tid. Gick mot vad som verkade vara centrum. Så småningom började jag känna igen mig här och där (2018: jag hade varit på charterresa till Kenya 1½ år tidigare). New Stanley Hotel där vi åt förra gången; Thorn Tree Café med anslagstavlan (ingenting från C-G), moskén, Harambee House, Hilton, etc. Såg, körande på gatan, en sugga (2018: en annan typ av svensktillverkade militär terrängbil än ”valpen” som vi såg i Lagos för den som har gott minne, se bild) !!! Ljust skärmålad (skär=rosa för er ungdomar som inte var med på den tiden 😉 ), med svenska plåtar. Kunde tyvärr inte springa fram och hälsa på den. Häftig syn. Strosade omkring ett tag.

En ”sugga” eller RAPTG915 som militären sa, här dock traditionellt kamouflagemålad och inte ”skär”/rosa

Kom förbi SAS-kontoret och såg att de hade skandinaviska tidningar. Gick in och läste DN, upp till igår! Läste om 1:a maj – 15 000 med VPK; PGS med SKP/Facklig enhet; KFMLr heter sedan årsskiftet KPMLr. Ha!

En av de anställda var svenska och jag hörde henne prata med svenska kunder men hälsade inte på dem, här är det ju inte så märkligt att vara svensk. Såg också i tidningen att hockey-VM håller på, hittills verkar Sverige klara sig bra. Gick därifrån tillbaka mot hotellet.

Tre ungdomar hälsade på mig och småpratade lite grann. Sa att de var flyktingar från Uganda. Och så började sagan. De hade svårt i Kenya, fick inte gå på universitetet etc. Vore bättre att vara i Tanzania. Men svårt att komma dit. Kunde inte lifta genom nationalparkerna. Kunde ta tåget till Mombasa och jobba på båtar till Zanzibar. Men – inga pengar till tåget, behövde 60 KShs/person. Visst! Kände alltför väl igen mig från förra gången jag var här även om storyn var annorlunda. Kanske var den del sant men de ljög säkert t.ex om att de bara varit här tre dagar. Gav dem 5 KShs för att bli av med dem, efter att ha sagt att jag var pank.

Tillbaka på hotellet, bytte till kängor, packade ryggsäcken (inkl objektiv den här gången). Gick ner till restaurangen och frågade vad som gick fort. Hamburgare på tio minuter. Nu efter 20 min (fem i ett) kom den.

Den var rätt god och jag hann äta i relativ lugn och ro. BA betalade, utom bärsen. Satte mig i lobbyn strax efter ett och snart kom chauffören. Åkte kleinbus ut till flygplatsen. Stor och ödslig. Check-in hade inte börjat ännu. Gick och växlade tillbaka i banken: 16:20 Kshs mot US$2:-. Väntade ett tag och hälsade på två amerikanska tjejer som skulle med samma plan. Så började check-in och jag var först. Fick fönsterplats.

Och så säkerhetskontrollen. Det började med att en av de många El Al-kvinnorna ställde en massa frågor och tittade i passet; var hade jag varit, vart skulle jag, var hade jag bott förra natten, varför så lyxigt, hade jag fått några paket av någon, när packade jag ryggsäcken, etc. Så plockade hon ut allt och gick igenom allt utom filmburkarna (bara c:a 1/5 av dem). Använde metalldetektorn på oläsligt och skorna. Radion fick hon kalla på en hjälpare för; jag hade ju inga batterier så den kunde inte prövas. Han litade helt på vad jag sa: att jag använt den igår och ingen hade rört den sen dess. Han frågade om jag förstod syftet med kontrollen och så berättade han att de haft dåliga erfarenheter… Sen fick jag packa ihop allt igen; fick det något så när välpackat. Hon varnade mig att hålla ett öga på mitt handbagage.

Tullen och passkontrollen var inget problem. Använde mitt ”gamla” pass här i Kenya och byter till Sydafrika-passet i Israel. Sitter nu i en bar med en öl och väntar. Klockan är bara tre.

Gick ner till gaten så småningom. Bland de första när det började den personliga kontrollen. Extra noggrann kroppsvisitation. Undrade över mina två pass. När vi gick ombord såg jag att det stod kenyanska soldater runt planet och spejade utåt fältet. Väl ombord var det inget särskilt. Satt vid fönster med två tomma stolar bredvid mig. När vi taxade ut och drog igång följde två jeepar med israeliska säkerhetsvakter planet på varsin sida.

Mulet. Läste Jerusalem Post som de delade ut. Jobbade med dagbokssummeringen. Roligt att läsa de gamla anteckningarna. Har nu ätit den anspråkslösa flygmiddagen – kosher och allt. Har kommit på att jag kanske kan ta en flygplatsbuss från Ben Gurion till Jerusalem istället för Tel Aviv. Och försöka hitta Göran redan ikväll. Får se när jag är på flygplatsen.

Så landade vi. Tog normal tid att komma igenom passkontrollen och få bagaget. Ingen tullkontroll (gick i grön fil). Utanför kunde man ta ”servicetaxi” till Jerusalem och jag bestämde mig för det. Det kostade IL73:- (först var jag på flygplatsbanken och växlade in US$30 och fick IL499:-) man var 7 passagerare i varje bil men satt bekvämt – förlängda mercor.

Såg ingenting eftersom det var alldeles mörkt. Hade Görans vykort långt ner i säcken men kom ungefär ihåg vad han skrivit. Blev avsläppt vid Damascus Cafe i muren runt Old City. Gick nerför Al-Wad Rd letande efter Al-Ahram hotell. Några hundra meter ner hittade jag det och trängde mig in genom dörren. En ung kille tog emot och sa att han kände Göran men att han inte bodde där för tillfället. Nåväl, vad gör man. Jag fick en säng för IL35:- i ett rum där det låg en amerikan och sov. Måste väcka honom för att komma in. Välbekanta arabiska toaletter. La mig med en gång i värmen. Konstigt att vara i det hatade landet.

 

Nairobi-(lift)-flyg-(lift)-Ben Gurion Airport-(taxi)-Jerusalem, sover på hotell Resor: $4,50, Mat: $1, Sovplats: $2, Summa: $7,50