Lagos och Nigeria – allmänna intryck

Istället för en nyskriven veckosammanfattning kommer här en autentisk sammanfattning från dagboken

Lagos – laglöshetens stad. Folk varnar oss i förväg för att åka dit. På YMCA träffar vi en västindier som blivit nerslagen två ggr. En australiensare hittar ett lik på stranden. Valp-svenskarna väcks på natten när några försöker bryta sig in i deras bil. Vi är enormt försiktiga. Aldrig ute på natten.

YMCA Lagos.
Annars vågade vi inte ha kamerorna framme mycket i Lagos så det blir nästan inga bilder därifrån…

Nigeria – den kristna missionens land. Man ser enormt mycket missionsskolor och kyrkor, både på landet och i städerna. På nästan alla bilar står det religiösa slagord. I norra Nigeria – Kano – fanns en hel del muslimer.

Vill man ha väggprydnader är det bara att välja – Afrikas diktatorer, Jesus eller en pinuppa

Militärstyret verkar strikt och effektivt. Rätt brutalt på det lokala planet. Mycket propaganda om att folk ska registrera sig för att rösta i valet 1979. Resultaten har hittills varit nedslående.

Radion – NBC2, AM/FM Stereo – m.fl. spelar mycket musik, rätt schysst, dels amerikansk men också mycket västafrikansk reggae. Nyheter varje timme och ibland längre kommentarer, framförallt om Afrika.

Lagos – bökig stad, trångt på gatorna. Inga trottoarer. Mycket bilar. I Nigeria får vanliga privatbilar bara köra varannan dag – beroende på registreringsnumret. Ändå svämmar stan över av bilar. Det är varmt, fuktigt och väldigt svettigt att gå på stan. Vi läskade oss mest med chokladmjölk som såldes för 1:60Skr/2 dl av cyklande försäljare. Iskalla ur frysbox med is på cykeln. Frukt köpte man efter stenhårt prutande på gatorna. Bröd såldes också på gatorna- fina limpor, det enda som inte var så dyrt.

Taxibilar fanns det gott om och där fick man verkligen pruta. Ända tills de gick i strejk. För att få Lagos State Gvt att ändra sitt beslut att införa taxametrar på taxina.

Taxibil (visserligen i Kano och inte i Lagos)

Växla svar, var fördelaktigt, även med resecheckar kunde man tjäna 60-70 %. Men vi vågade inte göra det med tanke på risken att bli blåsta. YMCA var väl relativt schysst. Vi fick vara ensamma i vårt rum hela tiden – 2 dubbelvåningssängar. Duscha fick man göra med hink, men ibland kom det vatten ur duschen också. Toaletten pajade och det var översvämning på dass. Så stängde de av vattnet och dasset fylldes snabbt till bredden med skit.

Supermarketen där vi handlade var välfylld jfrt med vad vi sett sen Alger,  men dyr. Vi köpte mest Corn Flakes, marmelad/sylt, mjölk (kall om det fanns), köttkonserver (litet urval), potatis, godis mm.

Strömförsörjningen i Lagos var katastrofalt dålig, det var normalt att den ballade ur några timmar eller mer på dan. Då drog de som hade igång sina elverk – butiker mm. Men de flesta lufkonditionerarna var ur funktion. Kloaksystemet bestod av stora cementerade, öppna diken som gick längs gatorna och luktade apa.

Man märker att Nigerias ekonomi expanderar pga. oljeinkomsterna men man ser också hur snett de fördelas, även om vi inte sett någon direkt svält. Det verkar vara ett stort problem med människorna som är uppvuxna i ett bondesamhälle och som nu ska försöka anpassas i et industrisamhälle.

När gatukontoret vattnar grusvägen samlar fattiga människor vatten i skålar och hinkar

 

4/2 Flyger till Luanda för att fortsätta mot Lusaka nästa dag

Och vi vet inte riktig om vi ska sova på en bänk på flygplatsen eller på en polisstation i landet som blivit självständigt bara knappt två år tidigare, men vi kan inte ana hur det faktiskt blir…

Natten blev nästan sömnlös. På kvällen kom det in en kille och la sig i vårt rum på eget bevåg och det var ett himla liv innan de fick ut honom. Efter lång tvekan la vi oss båda och sov på en gång – måtte vi vakna! Från 2-tiden var jag halvvaken och 3:30 gick vi upp. Åt lite bröd och Corn Flakes till frukost men ingen vätska. Gick till Ikogi hotell utan incidenter trots mörkret. Inte så långt. Väntade där rätt länge tills bussen gick ½ timme försenad. Bekväm buss som kostade 2:-N, vi hade hört många bud och var beredda att betala 4:-N, men nu fick vi lite pengar över för oförutsedda utgifter på flygplatsen.

På flygplatsen låg folk och sov överallt och allt var stängt – incheckning, tull, bar, post, allt. Så småningom kunde vi dock checka in – vi klarade vikten. Så fyllde vi i en massa gränspapper och började vandringen förbi alla kontroller. När det gällde valutan var vi nervösa eftersom C-G saknade sin inresedeklaration. Men det gick bra det med. I avgångshallen försökte vi få nåt kallt att dricka men de hade bara te. Säkerhetskontrollen var ett skämt. När jag gick igenom metalldetektorn bara skrek det om den, men det brydde de sig inte om, och plastkassen tog jag bredvid och behövde aldrig öppna.

Planet – en Boeing 727 – var ströbesatt och skulle mellanlanda i Gabons huvudstad Libreville. Resan var nästan helt mulen och dessutom flög vi över hav men vi såg en del av Lagos och vi såg häftig regnskog när vi gick in för landning. Vi fick kaffe och bulle på resan. Vi satt kvar i planet i Libreville. Därifrån var vi bara 10 (tio) passagerare till Luanda – i en B727!

  • På väg att landa i Gabon - och ja, vingen ser lite rostig ut...
    På väg att landa i Gabon - och ja, vingen ser lite rostig ut...
  • Flygplatsen i Libreville var vältrafikerad
    Flygplatsen i Libreville var vältrafikerad
  • Flygplatsterminalen som vi aldrig var inne i
    Flygplatsterminalen som vi aldrig var inne i
  • Fotat genom flygplansfönstret
    Fotat genom flygplansfönstret
  • Libreville från ovan
    Libreville från ovan
  • Libreville från ovan
    Libreville från ovan
  • Mer av Gabon
    Mer av Gabon
  • Mer av Gabon
    Mer av Gabon

Fortfarande mulet följde vi i stort sett kustlinje men såg inget särskilt. Serverades varm lunch – kyckling & ris. Toppen, vi kanske skulle bli utan mat ett bra tag…

God lunch
Ovan molnen

 

 

 

 

 

 

 

 

Så gick vi ner för landning i Luanda, vad skulle nu hända? Övernatta på flygplatsen, antagligen, eller om det inte går, körda in till stan och inlåsta på ett svindyrt hotell efter krångliga tullgenomgångar mm, eller vad?

Vi två och en afrikan och en europé – som var svensk och jobbade för Volvo – sorterades ut och fick fylla i inreseformulär. Vi betonade att vi bara var transitresenärer. Så gick vi igenom hälsokontrollstationen och togs om hand av en engelsktalande värdinna. Utan förklaring bads vi fylla i en valutadeklaration. Uppenbarligen hade de i alla fall hajat att vi var transit, men de verkade osäkra på vad de skulle göra med oss. Vi fördes fram och tillbaka. Våra pass behöll de.

Sen fick vi följa med till en folkabuss som tog oss med till stan. Oj då! Utan tull eller någonting. Nu då? Snuthäcken, eller vad? Vi hamnade så småningom vid ett enormt lyxigt hotell en bit utanför stan. Herregud, det här kommer att bli dyrt.

Vi fick gå in och fylla i en blankett och så kom meddelandet: ni får betala för det ni dricker men rum och  mat bjuds ni på! Jösses! Vi var helt paffa. Fyra svenskar som bodde där kom fram helt kort och undrade om vi luftat hi, eller. Så visades vi upp på rummet av en trevlig kille som vi dessutom växlade $6 svar med eftersom bankerna var stängda. Det skulle räcka till några öl. Så gick vi ner för att äta lunch, klockan var 14:45 och restaurangen stängde 15. Vi kom försent, men kunde ändå äta lite småvarmt och så småningom fick vi också musslor och stekt potatis. Mycket och god mat för oss. Hotellet var absolut högsta klass och likaså restaurangen. Vi såg att lunchen (enligt vår växelkurs) kostade 700:- Kuraiza = $23:-!!!

Rummet var stort och luxuöst, med toppenbadrum med sprutt – dusch och varmvatten och underbara handdukar. Och så utsikten! Från den stora balkongen såg vi över vattnet från vår halvö in mot stan. Nedanför låg swimmingpoolen och en bit bort beachen. Åt andra hållet (fast int från vårt rum) var det bara 50 m till Atlanten. Vi duschade och kände oss lyxiga.

  • Inte riktigt vad vi var vana vid
    Inte riktigt vad vi var vana vid
  • Vattnet var blåare i havet än i poolen
    Vattnet var blåare i havet än i poolen
  • Passar på och njuter
    Passar på och njuter
  • Vi testade aldrig poolen
    Vi testade aldrig poolen

Så tog vi en promenad längs stranden. Såg massor av européer i bilarna, en del svenskar. Mycket ryska soldater, både i uniform och på badstranden. Vi bodde inte långt från ett regemente. Vad vi såg av Luanda när vi åkte från flygplatsen var en mycket stor stad med många moderna höghus. En lugn, fridfull stad med lite folk och nästan inga bilar. Vi såg en hel del igenslagna butiker och så. På flygplatsen och på stan såg vi först en hel del affischer oh målningar med slagord, mm, men inte så mycket ändå. På stan såg man mycket kommersiell reklam, också för Coca-Cola, Shell mfl imperialistföretag.


Fota utsikten med teleobjektiv var bland vad man kunde göra från balkongen…

Det här var ju en välkommen paus i ”slitlivet”, även om vi inte lär oss så mycket om det angolanska samhället. Dessutom känns det nästan lite fel att det angolanska folket ska betala för vår vistelse på ett kolonialistbyggt lyxhotell. Skriver jag där jag sitter på balkongen och ser ner mot swimmingpoolen och MPLA-flaggan.

Befrielserörelsen MPLA:s flagga

Sen gick vi ner och åt den stilenliga middagen. Eftersom vi inte förstod oss på menyn gick vi miste om soppförrätten men det blev i alla fall räkor, fisk, kött, kons. persikor och kaffe. Proppmätta av jättegod mat. Efter maten satt vi och pratade med en jugoslavisk grundvattenletare och sedan med några svenskar. En av dem sa att det är Alitalia som betalar hotellet enligt IATA-bestämmelserna. Det låter bra. Skönt att lägga sig i en riktig säng.

Lagos, Nigeria – Luanda, Angola
Lagos-(flyg)-Libreville-(flyg)-Luanda, 198 mil, Bor på Hotell Panorama
Resor: $3, Mat: $3,50, Sovplats: $0, Summa: $6,50

 

3/2 Nu verkar det äntligen ha löst sig med flygbiljetter

Då blir det ett bekymmer att växla tillbaka överskott av nigeriansk valuta

Till frukost åt vi varsin halvliter glass. Mums.

Sen gick vi in till Alitalia. Allt OK.

Sen skulle vi växa pengar. Vi hade ju för mycket Naira. Vi var på Barclays som skickade oss till Central Bank som skickade oss till United Bank for Africa som skickade oss till Barclays på Ikogi som skickade oss till ett annat Barclays på Ikogi. Nu var vi riktigt desperata. Såg oss sitta med 375:-Skr i Naira som vi inte får ta ut ur landet, inte kan växla här, inte utomlands, ingenting. På den sista banken var det en massa prata om valutadeklarationslappen som de ville ha. Eftersom strömmen gått kunde de inte ta en kopia. Till sist lämnade C-G sin deklaration och fick 75:- US$ i sedlar.

Sen åt vi ananas och glass – mums, mums, mums.
Packa och lägga sig tidigt.

 

Lagos, Bor på YMCA
Resor: $0, Mat: $5, Sovplats: $3, Summa: $8
Lagos, Nigeria

2/2 Fördriver tiden i väntan på lördagens flygresa

Tar reda på hur man tar sig till flygplatsen – och tröstäter pga utebliven rabatt på flyget

Mellandag.

Vi gick till Ikogi Hotel, c:a 2 km ut på Ikogi Island och tog reda på att det går bussar till flygplatsen därifrån. 05:00 och kostar 2:-N /person. Vi köpte Africa – äntligen få informera sig lite, Newsweek och en nigeriansk tidning om Afrika. Så tog vi en iskall öl och njöt av den. Hemma igen tvättade vi en del vi smutsat ner sen sist. Jag var och köpte mat i ilska över att vi förlorade 500:-Kr var igår. Det blev godis och det blev vaniljsås och  en kaka till den, men det smakade inte så bra och blev snart alldeles för mycket. På kvällen hittade vi glass i snabbköpet. Den var både god och rätt billig.

 

Lagos, Bor på YMCA
Resor: $, Mat: $10, Sovplats: $3, Övrigt (tidningar): $2 Summa: $15
Lagos, Nigeria

1/2 Nya försök att ordna flygbiljetter

En väldans lång dagboksanteckning som bara handlar om dem

Vi gick tidigt på morgonen för att få saken ur världen. På banken växlade vi 225:-$ var till biljetterna. På vägen till stan mötte vi valp-svenskarna och bestämde att vi skulle träffa dem på muséet när vi köpt biljetterna, det skulle ju gå snabbt.

Udda skylt längs vägen

Så kom vi till Pan Am. Sune var på lunch och hade biljetterna inlåsta i sin låda. Vi fick vänta ¾ timme tills han kom. Han tog fram biljetterna, som inte var utskrivna ännu, men skulle iväg igen så han gav dem till en annan man. Denne började skriva ut dem men reagerade över att de gav rabatt på Alitalia och Nigeria Airways flyg. Fan, nu är det nog klippt. Han gick upp för att kolla med bossen. Efter en kvart kom han tillbaka: Sorry, eftersom ni inte bor i Nigeria och studerar i Zambia kan ni inte få någon rabatt. Vad i helvete! Vi förklarade att Sune naturligtvis måste ha förstått det i fredags. Vi insisterade på att få tala med managern och fick efter ett tag träffa honom till ingen nytta.

Asförbannade gick vi över till Nigeria Airways för att köpa vår fullprisbiljett där. Nu började den riktiga cirkusen. För att göra det extra krångligt måste en av oss (jag) hela tiden sitta bakom och vänta, två personer fick absolut inte vistas vid disken samtidigt. Först försökte vi få stud.rab. C-G visade våra Pan Am intyg och de skrev på det ena att 25 % var OK, när de höll på med den andra kom de på att vi inte bodde här och plugga i Zambia. Rött streck över! Ja, vi hade ju inte räknat med det nu heller. Men, nu skulle vi ha biljetter.

C-G kom fram till en av de många kvinnorna som satt bakom ett skrivbord och skrev ut biljetter. Först sa hon att flyget till Luanda gick på måndagar, C-G fick verkligen insistera på att det gick lördagar för att få henne att inse det. Sen var hon helt främmande för att det fanns en ort som hette Lusaka. Och om Alitalia flög dit så fick vi köpa biljetter av dem. C-G fick lov att vända sig till en manager av nåt slag för att få henne att skriva ut biljetten till Lusaka, men eftersom de insisterade på att det andra flyget gick på tisdagar fick de lämna dagen öppen. Så var det då priset. Vi visste ju att de skulle bli 179:50N. Men hon fick det till 282:-N!!! Vi gick direkt till managern som räknade och räknade och räknade och fick det till sist till 179:50.

Nästa problem. Vi hade ju bara 113:50N var till biljetterna eftersom vi räknad med 40 % rabatt. Bankerna var stängda men som tur var fick vi betala med checkar. För att förenkla för dem bad vi att få betala en med Naira och en med checkar. Resten av Nairana fick vi väl växla tillbaka i en bank sen. Så kom nästa chock: efter att ha fått hjälp av kassören att räkna sa kvinnan att 179:50N var lika med 25:-US$! Vi frågade gång på gång om det stämde och hon skrev t.o.m. på biljetten. Men eftersom vi skulle betala till kassören kunde vi ju glömma den möjligheten. Han verkade något så när just.

Jag betalade min med 285:- US$ och C-G betalade med N. Efter 2½ timme i det varma kontoret på Nigeria Airways gick vi därifrån, nu hade vi i alla fall biljetter, men ingen reservation på sträckan Luanda-Lusaka. Vi gick till Alitalia där de skrev upp vår beställning och bad oss komma tillbaka på fredag morgon för besked. Men vi åker till Luanda även om vi inte får någon reservation. Efter att ha förklarat våra öden och äventyr för valp-svenskarna gick vi hem precis innan det blev mörkt, och försökte ”tröstspendera” en massa pengar i en kvällsöppen supermarket, men där fanns ju ingenting. Jävla stad det här.

 

Lagos, Bor på YMCA
Resor: $285, Mat: $10, Sovplats: $3, Summa: $298
Lagos, Nigeria

31/1 Vi träffar några svenskar som kört hit med sin terrängbil

Och Sune lovar oss stud-rabatt på flyget – men när vi ska betala har bankerna stängt

Vi stannade ”hemma” på förmiddagen och gick in till Pan Am på em. för att Sune skulle hinna prata med bossen. När vi kom dit var han där och vi gick direkt till honom. Det grejade sig. Han började skriva ut biljetterna men via Nairobi – dyrt. Vi bad att få åka via Luanda, då var vi själva tvungna att ta reda på flightnumret hos Nigeria Airways. Så det gick bra. Så skulle vi betala, 113N /person. Vi gick ut för att växla. Bankerna var stängda! Vi frågade om vi fick betala i checkar – det gick men var besvärligt så han bad oss komma tillbaka i morgon – vilket vi gick med på. När vi var på väg hem träffade vi två svenskar i en valp utanför ambassaden.

En valp – Volvos personterrängbil 903. Eftersom jag har ont om bilder från Lagos och eftersom alla kanske inte vet vad den ”valp” som nämns i texten är så bjussar jag på en lånad bild från nätet istället. 🙂 Annars är alla bilder egna.

Det var en man som C-G träffat på Nigerias ambassaden innan vi åkte och hans fru. De hade åkt ner över Tamanrasset och sen varit rätt mycket i Kamerun och nu på väg till Mali. De var trevliga och vi pratade rät länge med dem. På kvällen gjorde vi en maffig fruktsallad på ananas, bananer, apelsiner och grapefrukt. Mums.

 

Lagos, Bor på YMCA
Resor: $0, Mat: $8, Sovplats: $3, Summa: $11
Lagos, Nigeria

30/1 Nya problem med studentrabatten på flyget

Och i ärlighetens namn var vi ju inte studenter, men CSN-kort hade vi ordnat hemma 😊

Så skulle vi då ordna flygbiljetter. Vi gick till ambassaden där vi fick vänta 1 ½ timme. Sen fick vi stämpel och sigantur, utan frågor.

På Pan Am gjorde vi misstaget att vända oss till en annan kille än den i fredags – ”Sune”. Den nye protesterade mot att amb. Stämplat. Vi förklarade att vi nu stannat en vecka extra pga löftet i fredags. Sunde var mycket besvärad – föreslog att vi skulle söka refund i efterskott, mm. Till sist sa han att han skulle tala med sin manager i morgon och att vi skulle komma tillbaka då. Fan också, om det här går åt helvete. Vi gick på stan ett tag, posten, C-G köpte tre skjortor, vi drack ”Chapman”, en dyr men god fruktdrink på nån bar.

 

Lagos, Bor på YMCA
Resor: $0, Mat: $8, Sovplats: $3, Summa: $11
Lagos, Nigeria

29/1 Väntar på att kunna få köpa flygbiljetter

Och pratar med andra boende på YMCA, bl.a. om rån de råkat ut för

Gjorde inte mycket. Tvättade jeans på förmiddagen. C-G var och försökte köpa frukt, men det var söndag. Vi pratade med andra som bor här. En västindier som blivit nerslagen två ggr här i Lagos – rånad på 500:- Skr – ska åka hem nu, utvisad på Nigerias bekostnad. En australiensare som man inte förstår. En sydafrikansk flykting, svart advokat. Avsatt 15 mil från Botswana i öknen efter 1½ år i fängelse.

 

Lagos, YMCA
Resor: $0, Mat: $3, Sovplats: $3, Summa: $6
Lagos, Nigeria

Tionde veckan: Åker gratis med lastbil från Kano till Lagos

Och försöker få studentrabatt på flyget till Zambia

Under hela vistelsen i Nigeria gör vi försök att ringa hem till Sverige men det lyckas inte. Vi är både på lyxhotell och på post- och telegraf-kontor och anledningarna till att det inte lyckas varierar. Till sist väljer vi att skicka telegram istället. Att vi inte tänkte på att prova SMS! 🙂

  • Här bodde vi medan vi var i Kano
    Här bodde vi medan vi var i Kano
  • Gatubild
    Gatubild
  • Mångfald av väggalmanackor
    Mångfald av väggalmanackor
  • Ibland hängde vi i en hotellbar
    Ibland hängde vi i en hotellbar
  • En moské av det enklare slaget
    En moské av det enklare slaget
  • Väntan på åkeriets kontor
    Väntan på åkeriets kontor

Bilder från Kano
I Kano går det ingen större nöd på oss men vi är ivriga att komma iväg med den utlovade gratistransporten med en av åkeriets lastbilar. Chefen – som vi ju bor hemma hos – blir sjuk i påssjuka och det, tillsammans med missförstånd (?) på kontoret gör att det dröjer men den 24/1 bär det så äntligen av. Dock inte med samma bil utan C-G åker i en och jag med en som lämnar lite senare samma dag. Vi hoppas verkligen att det ska gå bra att återförenas i Lagos.
Resan går i huvudsak bra, det blir lite störningar i form av att vi får putta (!) igång bilen den första morgonen och att ett löst bensinfat lossnar i ett gupp och börjar läcka. Men annars är det en ganska behaglig resa. Jag äter av vad som serveras längs vägen och sover på marken bredvid lastbilen på nätterna.


Bilder längs vägen Kano-Lagos
Chauffören kan ingen engelska så när vi närmar oss Lagos måste han ta hjälp vid en mack för att förklara för mig att jag måste hoppa av längs vägen men att den andra bilen – den med C-G som åkte före oss – kommer att passera lite senare på dagen och att den ska plocka upp mig. Jag känner mig skeptisk men några timmar senare kommer mycket riktigt den bilen. Återseendet blir kärt och även om jag får åka på flaket så känns det tryggt att komma till Lagos tillsammans. Ännu mera tryggt när det visar sig att vi inte hinner fram på kvällen den tredje dagen utan det blir en övernattning till. Det betyder att vi slipper komma till Lagos när det är mörkt.
Det får bli taxi till YMCA från marknaden där vi släpps av. Nu väntar ett antal dagar som tillbringas dels på YMCA, dels med att försöka ordna flygbiljetter till Lusaka i Zambia. Dessutom gör vi besök på ambassaden där vi kan hämta post hemifrån.

YMCA Lagos.
Annars vågade vi inte ha kamerorna framme mycket i Lagos så det blir nästan inga bilder därifrån…

Lagos har rykte om sig att vara en otrygg stad och vi möter andra boende på YMCA som blivit nedslagna och rånade. Det gör dels att vi inte rör oss på stan mer än nödvändigt, dels att vi är försiktiga med att ha kamerorna framme så det blir inte så mycket fotograferat i Lagos.
Mycket i de här anteckningarna handlar om att vi försöker få studentrabatt på flyget. Det skulle innebära ganska mycket pengar så jag förstår att vi försökte. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på att ingen av oss studerade, åtminstone inte på heltid. Vi hade skrivit in oss på någon kurs hemma i Sverige just för att kunna få med oss ett CSN-kort att använda. Men det blir problem med att verifiera CSN-kortet och trots att ambassaden låter sig användas för detta så är det osäkert om vi kommer att lyckas när tjänstemannen som lovat oss rabatten på Pan Am inte är den som sen ska sälja biljettena till oss.

Vecka 10: Kano-Lagos
Kano-Funtua-två övernattningar längs vägen- Lagos, 119 mil

 

28/1 Går in till centrum

Ägnar dagen åt kontakt med Sverige och åt att börja tvättar bort ökensmutsen ur kläderna

Vi gick in till stan för att ringa.

Men man kunde inte få ”mottagaren betalar” så vi skickade ett telegram hem till mamma. ”Allt väl, Omöjligt att ringa, Flyger till Lusaka, Mats och Carl-Gustaf” istället.

Så gick vi och tittade på souvenirer – C-G ska köpa några skjortor till Lisa, drack juice för 50:-Skr/liter, var på posten och köpte frimärken, mm. På eftermiddagen började vi tvätta. Vi hade massor med fruktansvärt smutsig tvätt. Bägge mina jeans och jackan far oanvändbara. Vi tvättade i hinkar och kallt vatten, det gick bra men var jobbigt. Duscha fick man också göra med hjälp av hink.

 

Lagos, Bor på YMCA
Resor: $1, Mat: $13, Sovplats: $3, Övrigt (telegram):5 Summa: $
Lagos, Nigeria

27/1 Kommer äntligen till jättestaden Lagos – där väntar post hemifrån

Och så har vi valt att flyga vidare till Lusaka – och vill ha studeranderabatt på flyget

Vi startade före sex på morgonen och närmade oss Lagos. Vägen blev motorväg och bebyggelsen tätnade. Vi körde till ett stort marknadsområde där killen med fåglarna skulle av. Bilen skulle sen ut igen så vi hoppade också av. Det var inte ljust ännu. Vi försökte ta en buss men övergick snart till taxi. Vi fick en som för 6N letade sig fram genom morgonrusningen till YMCA Hotel på ön Ikoyi.

YMCA Lagos.
Annars vågade vi inte ha kamerorna framme mycket i Lagos så det blir nästan inga bilder därifrån…

Vi fick våra rum, handlade och åt frukost och frågade efter Zambias och Sveriges ambassad. Vi hittade inte Zambias utan tog en taxi in till Lagos Island – centrum – och Broad Street där Svenska amb. Låg i ”Western House”. Vi fick vår post – jag fick från mamma, ett jättefint brev från mormor, och ett från Karin – men C-G:s körkort var inte med. De kunde också meddela var Zambias ambassad låg så vi tog en taxi dit efter att ha läst tidningen och fått reda på att man inte kan tvätta här. På Z. amb. Sa de att vi kunde få visum på flygplatsen eller här på måndag, inom 24 timmar. Vi gick in till stan för att gå runt på flygbolagen. Ingenstans kunde de ge oss stud.rabatt utan ett särskilt papper från skolan. För att komma till Lusaka fanns bara en möjlighet: Lördag 9:00 Lagos-Luanda, söndag 9:20 Luanda-Lusaka. Till sist gick vi till Pan Am. Där sa killen till sist att vi kunde få 40 % (!) stud-rabatt om vår ambassad stämplade certifikatet med hjälp av våra leg. Ambassaden var stängd, men vi bestämde oss för att vänta en vecka för att få 40 % = 500:- Skr. Bara ambassaden skulle skriva på….

Varma och svettiga gick vi ut till hotellet. Att lägga sig och sova var en pina i värmen och svetten.

 

Norr om Lagos-(lastbil)-Lagos, 5 mil, Bor på YMCA
Resor: $15, Mat: $5, Sovplats: $5, Summa: $25

26/1 Jag blir lämnad vid vägkanten

Och vi vill försöka undvika att komma till laglösa Lagos på kvällen

Startade redan 6 på morgonen. Bra, jag ville komma till Lagos så tidigt som möjligt på dan. Men sen stannade vi 1½ timme längs vägen. När vi kom till Oyo vid 11-tiden på förmiddagen vände han tillbaka ½ km och fick hjälp vid en verkstad att tolka till mig. Vad han ville ha sagt: Han skulle inte längre till Lagos utan norrut, jag skulle vänta i Oyo. Han hade sett C-G:s bil bakom oss och skulle säga åt dem att ta upp mig. Jag kände mig övergiven, men väntade, pratade med en del folk där, åt banan och ananas. Efter en timme började jag misströsta och bestämde mig för att stoppa nästa Main Line-lastbil för att komma till Lagos.

Men den första ville inte ta med mig. I den andra satt C-G! Han var långt bakom, inte före som jag trott. Jag fick åka på deras flak, tillsammans med två andra och en massa fåglar – höns, kalkoner, ankor. Underbart att vara tillsammans, men vi skulle inte hinna till Lagos innan mörkret.

Vi körde rätt snabbt till Ibadan där det var lite stockning, men ingenting jfrt med Abeokuta som tog enormt lång tid att komma igenom.

5 mil norr om Lagos stannade vi och åt och fick sedan veta att vi skulle övernatta där – inte oss emot. Vi drack 2½ Coke var och sen drack vi te och åt smörgås. Vi la oss på flaket och sov. Det var enormt fuktigt och mycket varmt. Jag sov ovanpå sovsäcken. Nu skulle vi komma till Lagos tidigt på morgonen och det skulle väl ordna sig. Vi var beslutna att vara mycket försiktiga med tanke på Lagos rykte som laglöshetens stad nr 1.

 

Ilorin-norr om Lagos, Nigeria
Mellan Bode Sadu & Ilorin-(lastbil)- norr om Lagos, 34 mil, Sover på lastbilsflak
Resor: $0, Mat: $2, Sovplats: $0, Summa: $2

 

25/1 Vi får lov att putta igång lastbilen

Som sen tappar bensinfatet i diket – men jag äter gott och kanske nyttigt

Resan gick vidare med vanliga stopp då och då. På morgonen startade inte bilen utan vi fick putta!!! igång den! Tur att det inte var något släp på. På förmiddagen körde vi över ett kraftigt gupp som gjorde att det liggande bensinfatet lossnade och föll av. Vi tvärnitade och kunde konstatera att det låg, sakta läckande, i diket. 1½ timme tog det att fylla över soppan och sätta fast det buckliga fatet. Jag blev bjuden på ”te” på morgonen, och drack sen flera gånger. Det var mest som mjölkchoklad i halvlitersbägare, varmt, och mycket gott med bröd & margarin till. Jag åt också små friterade ”degbullar” som är mycket vanliga. Gott kryddade. Och så frukt, bananer och apelsiner. Sov bredvid bilen på kvällen.


Bilder tagna längs vägen

Funtua-(lastbil)-mellan Bode Sadu & Ilorin, 63,7 mil, Sover ute
Resor: $0, Mat: $2, Sovplats: $0, Summa: $2
Funtua-Ilorin, NIgeria

24/1 Äntligen på väg

Men i olika bilar – och vi vet inte när vi kommer att ses igen

Vi var uppe och åt frukost tidigt om Mr Bruce skulle vilja ta med oss när han åkte till jobbet. Han kom in och sa att vi skulle bli hämtade mellan 10 och 11. Chauffören kom och hämtade oss och ett smörgåspaket till sin Master på flygplatsen. Vi satte oss och väntade vid Main Line. Efter ett tag bjöd chefsmekanikern in oss på hans kontor och när han fick höra vad vi ville sa han att det visst hade gått bilar igår. Nu skulle han se om han kunde fixa nåt idag. Vi åt ananas och banan till lunch. Vid tretiden gick en lastbil och C-G åkte med den. Efter ytterligare en timme kom jag med en. Den körde utan släp och i bilen satt förutom jag och ryggsäcken en dålig chaufför och en bussig ”motor boy”. Efter att ha tankat hos konkurrenten över gatan körde vi ut norrut. Jag var rädd att den inte skulle till Lagos, men det var ”vägen” som först gick norrut. Vi fick stanna och rätta till ett reservfat med soppa som läckte. Vi stannade då och då för att äta eller pissa. Jag prövade ett av de vanliga grillspetten, men köttet var alldeles för starkt för att äta. Så fort det var en liten by vid vägen fanns det folk som sålde mat mm till chaufförerna.

Tillfälligt stopp längs vägen

Det var mycket tung trafik på vägen. Längs vägen var det fruktansvärt mycket svårt demolerade bilvrak. Vi stannade för att sova i Funtua. Jag sov i sovsäcken på marken bredvid bilen.

 

Kano-(lastbil)-Funtua, 21,4 mil, Sover ute Resor: $0, Mat: $1,50, Sovplats: $0, Summa: $1,50
Kano-Funtua

23/1 Nu ska vi få ge oss iväg

Och så får vi ”som hund och katt” illustrerat för oss

Vid lunch skulle vi få reda på om det gick någon lastbil. På morgonen gick jag in och köpte ravioli till lunch och corned beef till resan. Vi åt och väntade. Vid ettiden kom han och sa åt oss att göra oss i ordning, hans chaufför skulle köra ut oss till lastbilsparkeringen vid halv tre. Så skedde också. Han var sjuk och gick och la sig. Därute fick vi sitta och vänta i hans kontor vid ett riktigt imperie-skrivbord.

I väntans tider – vid vår värds skrivbord

Halv fem fick vi veta att deras bensinpump var trasig och inga bilar kunde gå så vi blev körda tillbaka till huset. Så gick vi och handlade lite mat och bananer och satt i baren på Central Hotell igen.

Tro det eller ej – men det här är faktiskt en enkel moské

Jag gjorde ett nytt försök att ringa, men kom bort nånstans på vägen till Lagos. Vid hotellet såg vi hur en hund jagade upp en katt i ett träd för att sedan bli vettskrämd av en annan katt.

Kano, Bor hos engelsmannen

Resor: $0, Mat: $6, Sovplats: $0, Summa: $6

22/1 Väntar på transport

Och gör nya försök att ringa hem

Jag går till posten på morgonen för att ringa och när hon fått klart för sig att jag inte ska telegrafera skickar hon mig till Central Hotell – lyxhotellet. Jag gick dit och visst fick jag försöka – ”ibland” kunde man ringa till Sverige därifrån. Telefonisten som svarade sa åt mig att återkomma på kvällen. Jag köpte en pose kola på hemvägen. Usch vilket slöseri.

Ett myller av folk överallt

Nu gick vi över till engelsmannen för att visa oss. Det visade sig att han var sjuk – påssjuka. Vi bad om ursäkt för att vi störde, men han pratade med oss och sa att han skulle kolla i morgon om det gick några bilar till Lagos då. Och om så skulle vi ev behöva åka i var sin.

Kalla drycker till försäljning

På kvällen gick vi för att ringa men det gick inte då heller så vi satt i baren och slappade och drack.

Hänger i hotellbaren

 

Kano, Bor hos engelsmannen
Resor: $0, Mat: $5, Sovplats: $0, Summa: $5
Kano, Nigeria

Nionde veckan: Lämnar öknen och kommer till Nigeria – Afrikas folkrikaste land

Får bo gratis hos en snäll engelsman – och börjar fundera på att flyga en bit för att vinna tid


Agadez, Niger

Vi tillbringar en dag till i Agadez och får uppleva en riktig sandstorm. Vi tänkte försöka lifta men det visar sig gå en buss som passar oss och vi tar den på en tvådagars resa söderut genom Niger till Zinder. Vi övernattar på det primitivaste hotellet hittills i Tanout. I Zinder var hotellrummen dyra så vi la oss ute för att sova men det blir inte mycket sömn pga. myggen. Magen fortsätter att vara i olag och jag börjar fundera på att söka läkarvård.

I Zinder blir vi bara en dag innan vi fortsätter i en ”reguljär” minibuss mot Nigeria. Landskapet blir allt grönare och mer uppodlat.


Längs vägen mellan Zinder och Kano

Nigeria möter oss med ett enormt folkmyller, färggranna kläder och engelska som det språk man i bästa fall kan ta sig fram på.


Färggranna tyger på kvinnorna

Men också med höga priser, både på boende och mat. Bostadsfrågan löser sig dock när vi blir erbjudna skjuts av en engelsman som bor i Kano. När han hör att vi inte har någonstans att sova erbjuder han oss att bo i ett hus i hans trädgård, kanske för att han tycker det är roligt att vi är svenskar, han själv har bott i Sverige ett par år. Ännu bättre blir det när han berättar att han har ett åkeri och att vi kan få åka med hans lastbilar till Lagos.


Kano, Nigeria

Vi har börjat prata om att överge planen att ta oss landvägen hela vägen ner till Södra Afrika. Det är trots allt så att syftet med resan är att få besöka Sydafrika och Rhodesia (nuvarande Zimbabwe), den äventyrliga resan dit är bara ett sätt att få komma fram. Och det har tagit mycket längre tid än vi hade planerat så nu funderar vi på att flyga en del av sträckan, förmodligen från Lagos och kanske till Lusaka eller till Kinshasa.

 

Agadez-Tanout-Zinder-Kano, 73,2 mil
Nionde veckan: Agadez i Niger till Kano i Nigeria

21/1 Svårt att ringa till Sverige

Och så börjar vi undra när vår gratistransport till Lagos ska bli av

Ska försöka ringa hem, går till Main Post Office, där de ber mig komma tillbaka i morgon kl 10. Åtminstone tycker vi att det låter så, men det verkar ju nipprigt.

Vill man ha väggprydnader är det bara att välja – Afrikas diktatorer, Jesus eller en pinuppa

Vi går runt och frågar efter ett telekontor och blir visade till byggnadstomter och kommunikationsministerier, men ingenstans kan man ringa.

När och hur ska vi kunna ta oss vidare?

På eftermiddagen låg vi och drönade och var ute och köpte frukt. Vi börjar undra varför inte engelsmannen kommer över och tittar till oss. Vi har inte sett honom sen i onsdags kväll när vi kom. Och vi vill inte gå över och störa. Fast vi måste ju göra upp om att komma härifrån. Och det skulle ju gå med nån av hans lastbilar.

Huset där vi får bo i ett uthus på tomten

 

Kano, Bor hos engelsmannen
Resor: $0, Mat: $12, Sovplats: $0, Summa: $12
Kano, Nigeria

20/1 Fortsätter söka billiga flygbiljetter

Och promenerar i ”gamla stan”

Tillbringade dan med att gå omkring här och där. Handla mat. (Butiken 2,5 km från stan.) Var inne i ”old city”, dvs Kano före oljeboomen. Väldigt fattigt och förfallet.

När gatukontoret vattnar grusvägen samlar fattiga människor vatten i skålar och hinkar

Kano nu har kanske en miljon invånare, de flesta har kommit efter 1964.


Vi fascineras av de färggranna kläderna på kvinnorna

Vi var på fler resebyråer och flygbolag. Det verkar som om de inte godtar vårt studieleg! Då blir det riktigt dyrt. Det verierar lite, men verkar ligga kring $270 Lagos-Lusaka. Vi får försöka greja rabatt när vi kommer till Lusaka. Vi köper en stor ananas på gatan -jättefin – den igår var nog inte riktigt mogen. Man måste pruta stenhårt med fruktförsäljarna.

Gatuförsäljare

 

Kano, Bor hos engelsmannen
Resor: $0, Mat: $8, Sovplats: $0, Summa: $8
Kano, Nigeria

19/1 Kano känns som civilisationen efter knaperheten i Sahara

Och vi börjar planera för att ”fuska” och flyga en bit för att ta oss till vårt mål – Södra Afrika

Fick skjuts av frun till banken på morgonen. Äntligen lite pengar. Men det skulle visa sig att de går åt fortare än kvickt. Vi hittade en supermarket, och visst var den rätt välsorterad (jämfört med Sahara) men inte precis billig. Vi köpte lite köttkonserver, marmelad, mjölk, bröd, mm och var snabbt uppe i 8N. På hemvägen var vi på en resebyrå och fick priset 171N till Lusaka med 25 % stud-rabatt. Det verka tillräckligt billigt för att vi skulle skippa den dyra landresan och satsa pengarna på södra Afrika. Vi funderar också på att flyga till Kinshasa och fortsätta till lands därifrån. Vi köpte frukt på gatan – ananas, bananer, apelsiner, grapefrukt!

  • Fruktförsäljare
    Fruktförsäljare
  • Olika transportsätt
    Olika transportsätt
  • Tiggare med sina tiggarskålar
    Tiggare med sina tiggarskålar
  • Försäljare med sina varubord
    Försäljare med sina varubord
  • Allt går att bära på huvudet
    Allt går att bära på huvudet

Bilder från gatulivet i Kano

Vi gjorde oss hemmastadda i vårt lilla krypin. På eftermiddagen tog vi en promenad i överklassområdet där vi bor. Vår välgörare håller sig med ett antal svarta tjänare, steward, boy, m.m.

Kano, Bor hos engelsmannen
Resor: $0, Mat: $9, Sovplats: $0, Summa: $9
Kano, Nigeria

18/1 Kommer till Nigeria där hotellrumspriserna avskräcker

Men när nöden är som störst är hjälpen som närmast sägs det ju 😊

Vi sov inte alls pga. myggen som var hemska. En satt och vaktade medan den andra låg. Båda blev bitna och vi gick tillbaka till posten och sov varsin timme där. Något till trötta gick vi ner till lastbilsplan. Jag var på toaletten (en stor inhägnad äng fylld med skit) och var helt kass i magen. Konserverad ananas rann ut i oförändrad form. Om jag inte blir bättre snart måste jag gå till läkare.

Efter lite dividerande fick vi en Berliet-minibuss i uselt skick att ta oss för 1500:-CFA(=30:-Skr). Vi hade hört att det skulle ta 3 timmar men så icke. Långsamt och många stopp genom allt grönare, vattnigare och ibland uppodlat landskap.


Bilder på bosättningar tagna genom bussens fönster på väg mellan Zinder och Kano

Till sist kom vi till gränsstationerna. Fylla i ett papper och så var man ute ur Niger. Fylla i ett par papper och öppna ryggsäckslocket så var man i Nigeria. Skönt att kunna göra sig något sånär förstådd med tjänstemän. Fast folk i gemen pratar inte mycket engelska. På andra sidan gränsen fick vi byta buss, utan kostnad för oss och åka en större, snabbare och mycket mer fullpackad Kanonbuss.

När vi kom fram var bankerna stängda och vi hade inga pengar. Varmt, törstigt, vilsekommet. Vi började kolla efter hotell. CHOCK! Priserna varierade mellan 18N och 30N per person och natt. (1N=8:-Skr)! Helt otroligt. Vad göra? Vi letade efter ett som sas kosta ”bara” 10 N. Då stannade en engelsman i bil och bad oss hoppa in. Han körde oss till hotellet – som var fullt. Då erbjud han oss dels att åka med en av ”hans” långtradare till Lagos, dels att bo hemma hos honom till dess. Helt underbart. Vi fick bo i ett ”uthus” på hans ”estate”, riktig hyfsat med toalett och dusch -underbart. Och äntligen få sova. Vi var ju helt slut. Han hade bott i Sverige några år och talade lite svenska. Han var verkligen gudasänd. OTUREN BYTTES I TUR

På flygfotot syns det att vi är på väg mot grönare trakter

.

 

Zinder-(buss)-Kano, 26,1 mil, Bor hemma hos en engelsman
Resor: $6, Mat: $0, Sovplats: $0, Summa: $6