10/2 Besvärlig gränsövergång från Zambia

Och nu blir det tydligt att det pågår krigshandlingar i både Zambia och Rhodesia samt mellan de båda

På förmiddagen åkte vi ut till gränsen och ställde oss i kö vid backkrönet för att vänta på att färjan började gå. Där träffade vi en del tvättäkta rasistvita. En engelsman som skulle till Jo’burg för att träffa en brud på kvällen och två européer bosatta i Zambia på väg till Rhodesia. Vi fick lära oss allt om hur klumpiga krigare och människor afrikanerna är vare sig de är zambier eller ”terrs”. Vi fördrev tiden så gott vi kunde.

Plötsligt började bilarna röra sig och kapplöpningen var igång. Vi kom ner som sjunde bil och gick till gränspost-husen för formaliteterna. Husen var fulla av kulhål och alla fönsterrutorna var urblåsta. Tullen var fruktansvärd. Värst hittills. Vi fick tömma absolut allt i ryggsäckarna, packpåse också. Dessutom vräkte regnet ner just då och vi stod naturligtvis utomhus. Naturligtvis hade jag kunna smuggla vaddenuletadeefter i alla fall, de förstod ju inte alls vad objektiven var, de öppnade inte filmkassetterna och de missade en sidoficka. För C-G:s del såg de att han hade 80 rullar film, men tänkte inte på att han inte hade nån kamera – den låg på lastbilen. Och de hittade inte något av våra extra pass. Men de ville väl bara trakassera oss.

Så tog vi då den primitiva en-fordonsfärjan över till Botswana via en konstig båge över vattnet. Man såg både Kapriviremsan och en rhodesisk bas. Vi vågade naturligtvis inte ta fram kamerorna i det här området. I Botswana hade förarna nya problem med sin Road Permit som de trasslat med i fyra dagar. Men till sist fick vi klartecken. Tullarna frågade om vi hade några vapen eller bomber och ville att Neill skulle spela gitarr för dem.

Så körde vi vägen ner mot korsningen Vic’Falls, Francistown, Kasane. Senare (1/3) läste vi om en rhodesisk attack på den vägen 27/2 med 17 döda som följd… Vi körde till Kasane där vi stannade vid en Lodge i Chobe National Game Reserve. Vi åt en riktig meny för 15:- Skr och åkte för at ta in på campingen men lastbilen var för hög så vi sov i den på Lodgens p-plats.

Det platta landskapet i Botswana
Lunchrast i Bregott-fabriken
En livsmedelsaffär
En by med enkla hyddor

På kvällen var vi på puben och drack bärs. Vi ”umgicks” med några läskiga människor från Sydafrika, ett ungt supersnobbistiskt par som skulle åka runt i Afrika i en sydafrikanskregistrerad Land Rover med kylskåp och släpvagn.

 

Livingstone, Zambia – Kasane, Botswana
Livingstone-(lift)-Kazane = 6,5 mil
Resor: $, Mat: $, Sovplats: $, Summa: $?

9/2 Får lift med en brittisk motsvarighet till Rosa bussarna

Men får vända vid gränsen som är stängd efter skottväxling

Vi liftade in till stan på morron med en vit kvinna. C-G var och köpte mat innan vi ställde oss längs vägen och försökte lifta. Solen stekte nåt otroligt, vi turades om att stå i skuggan. Vi stod flera timmar, det verkade vara mest lokal trafik. Vi såg en buss komma från Kazungula och förstod att vi missat den på morgonen. Till sist stannade en av de brittiska Overland-turernas lastbilar – en fyrhjulsdriven Bedford med flaket inrett för passageraren. Vi visste det inte då men vi skulle komma att följa den ända till Jo’burg. Förarna vara två engelska äventyrare – Neill och Roger och enda passageraren som följde med efter Nairobi var amerkanska Steve, 28 år, Fil Dr i filosofi och på väg jorden runt. Att åka med en sån bil från London till Nairobi tar tre månader och kostar £690:- inkl. mat. Vi hoppade upp och åkte till Kazungula, den märkliga gränspunkten i Zambezi-floden där Rhodesia, Botswana, Namibia och Zambia möts.

Vi har vårt treriksrös men här möts inte mindre än fyra länder i en punkt

Där körde vi ner till gränsposten vid floden men eftersom den var stängd åkte vi upp till byn där vi fick reda på att det inte gick några fler färjor idag. Orsak: häftig skottlossning mellan Rhodesia och Zambia tidigare på dan! En helt normal händelse. Vi ävnde förstås och åkte upp på stora vägen där vi ställde oss vid en ficka för att övernatta.

Livingstone-Kazungula-Livingstone, Zambia
Livingstone-(lift)-Kazungula-(lift)-Livingstone, 11 mil, Tältar
Resor: $, Mat: $, Sovplats: $, Summa: $

8/2 Besöker Victoria-fallen

En av de mest minnesvärda upplevelserna på hela resan

Häftiga åskregn under natten. På morgonen gick vi och åt inkluderad frukost på hotellet.

Så fallen.

Fallen var imponerande

Vi gick någon km för att komma dit. Det var mycket imponerande. Mer än väntat. Men man kan aldrig se dem ordentligt för de enorma mängderna vattendimma som stiger upp – på afrikanska heter de ”Musi-oa-tunga” som betyder ”Röken som dundrar”.

Röken som dundrar

Vi gick ut på en liten gångbro de byggt ut till ett berg mittemot fallen.

Ut på bron skulle vi

Vi blev genomsura av vattnet som yrde genom luften.

Och blöta blev vi

Tog en massa bilder.

Klokt råd på skylten ”Do not go beyond this point”

Såg gränsbron, med ”koltåg” till Zaire.

Rhodesia skulle vara satt i blockad, men…

Gick tillbaka och blev ännu blötare, men fint var det. Just när vi kom till souvenirbutiken skulle det gå en buss (vi visste inte att det fanna några) in till Livingstone (c:a 8 km därifrån). Inne i stan var vi på turistinfon och frågade om Kazungula – det går en oregelbunden buss nån gång då och då men man kan lifta. Så var vi på Livingstonemuséet som var mycket intressantare än väntat – inte bara Livingstones brev och tillhörigheter utan uppstoppade djur, arekologiska fynd, förklaringar kring folkvandringar, med mycket mera.

Handlade och åt middag. Började gå och lifta ut mot fallen igen. Fick lift med en pickup. Skönt i det soliga sommarvädret. Gick ut till fallen igen från hotellet, ännu mera vattenrök nu. Jag (men inte C-G som var trött) gick ner en stig mot ”boiling pot”, brant och svårgången, plötsligt tog den slut utan att ha kommit fram till något, jag tänkte på de amerikanska turister som blivit ihjälskjutna här och vände tillbaka.

Mot ”the boiling pot”

Genomsvettig kom jag upp. Tillbaka vid hotellet tog jag ett jätteskönt dopp i swimmingpoolen innan middagen.

Här kunde vi för första gången få in Rhodesisk radio. Mycket bestod av hälsningar hemifrån till ”the boys in the bush”, ”take care and don’t get [oläsligt].”

 

Livingstone (Victoriafallen), Zambia
Livingstone, Bor i hyddor
Resor: $, Mat: $5, Sovplats: $6,50, Summa: $11,50

7/2 Återigen gripen av polisen

Och nu beslagtog de min film så här saknas det  bilder…

Vi blev inte väckta men vaknade ändå. Hotellet var låst och portiern borta så vi fick ”bryta” oss ut. Fullt med folk på jvgstn. Tåget försenat. Organiserad kö på perrongen. Tog ett kort av C-G och blev gripen av en ”Railway Police” och förd till station för förhör. De tog filmen för mig.* För att fotografera på en järnvägsstation ska man ha skrivet tillstånd av jvgsmanagern! Nu packar jag ner kameran för gott i det här landet. Tåget kom fyra timmar försent. Vi fick sittplats i en av de moderna funktionella japanska vagnarna. Under den långa resan med många omotiverade stopp fördrev vi tiden med att äta bananaer m.m. och läsa ”Africa”. Framme var vi inte förrän vid 22-tiden. Vi frågade en man efter Government Rest Houses. Han kände inte till dem, men erbjöd sig köra oss till mågra hotellhyddor vid fallen. Glada satte vi oss på hans pickup. Natthimlen lystes upp av blixtar. Schyssta murade hyddor med stort, fint sanitetshus för 4:- KW/person. Kom i säng strax före tolv.

När vi åkte såg vi massor av Rhodesiska vagnar med kol på väg till Zaire.

*Jag numrerade alla filmerna under resan (totalt 40 st). Gissa vilket nummer det var som blev beslagtaget? Jo nr 13! (nutida

kommentar)

 

Lusaka-Livingstone, Zambia
Lusaka-(tåg)-Livingstone, 47,3 mil, Bor i hyddor
Resor: $7:50, Mat: $3, Sovplats: $6:50, Summa: $17

6/2 Får hotellrum, gör ambassadbesök, shoppar, köper tågbiljetter och C-G ringer hem

Men den positiva bilden av polisen börjar få sig en knäck

När vi blivit väckta på polisstationen gick vi till jvgstn och kollade tidtabellen. Vi skulle försöka få plats på Lusaka Hotell på morgonen och stanna en natt till, om inte det gick skulle vi ta ett tåg på eftermiddagen framme i Livingstone efter midnatt. Men om det gick skulle vi ta ett morgontåg (5:30) som skulle vara framme strax före solnedgången. Så gick vi till hotellet. Vi skulle få besked kl 10 så vi lämnade ryggsäckarna där och gick till ”Zamby” snackbar och åt äggburgare och te till frukost.

Zamby snackbar

Så gick vi till ambassaden där vi efter några försök fick våra pass med Sydafrika-visum. Ingen annan post. Så gick vi till posten för att ringa hem, men det gick inte där. De hänvisade till hotellen. Vi satt och åt glass i väntan på att klockan skulle bli 10. Vi fick vänta ett tag till innan vi fick ett rum för c:a 100:- Skr/natt, och det var ingen speciell standard på det.

Kö på Zambias motsvarighet till Konsum

Så skulle vi handla mat. Vi gick till kooperativa ZCBC:s stora hall med väldigt fattigt sortiment. Kön tog 25 min! Vi köpte bl.a. ”jordgubbssaft” som smakade som den rena kemikalieblandning den var och fläskkorv som smakade ungefär likadant. Jag gick på ett apotek och lyckades få tag på lite sprit att bränna.

Det byggdes stora moderna byggnader i centrum
Ett av de märkligare husen
Men strax bortom centrum började landsbygden

C-G hade lite skavsår så på eftermiddagen gick jag ut på egen hand medan han försökte ringa hem. Först var jag på biblioteket som var rätt välsorterat – inte minst på engelsk historia. Jag bläddrade i en engelsk bok om Sverige – helkul.

Lusakas stadsbibliotek

Så gick jag förbi SAS-kontoret och tog en Jo’burg-broschyr. Över järnvägen och till marknaden – en stor marknad med försäljning och verkstäder. Svårt att få fotografera.

Utan några människor gick det i alla fall att fotografera på marknaden

Gick upp en bit och runt och kom ner till polisstation där jag var dum nog att fotografera. ”Greps” av en mc-snut och fördes upp i huset för förhör. Efter 40 min av frågor och undersökande av pass fick jag gå – med filmen och varningen att fråga den som äger en byggnad innan jag fotograferar den.

Undrar vem man ska be om lov för att ta bild på den här byggnaden….

Så gick jag till jvgstn för att köpa biljetter. Efter 40 min i kö blev jag hänvisad till en annan lucka där jag fick 2 biljetter – 5:50 Kw/st. Så snackade jag med en amerikan som också var på väg till Sydafrika. Klockan var fem när jag gick tillbaka till hotellet och C-G hade just fått reda på att ingen svarade i Stockholm. Han beställde ett nytt samtal till kl sju.

Vi åt (dvs jag åt den märkliga korven – C-G ville inte röra den) och gick ner och tog en öl i baren. Kl 19:30 fick C-G igenom samtalet – allt väl, men när han skulle betala tog de betalt för 7 min istället för för 3. Så jag hade inte råd att beställa ett samtal hem. Vi beställde väckning till kl 4:00 i morgon och blev lovade kaffe. Så packade vi om från flygpackning till vanlig, skrev några vykort, duschade och kom i säng rätt sent.

 

Lusaka, Zambia
Lusaka, Bor på Lusaka Hotell
Resor: $0, Mat: $12, Sovplats: $12,50, Övrigt (telefon): $12,50, Summa: $37

5/2 Kommer till Lusaka utan att ha någonstans att bo

Och det visar sig att polisen blir vår bästa vän – om så bara för att rädda regeringens anseende…

Vi väcktes naturligtvis punktligt kl 6 och gick ner för att betala. VW-bussen var där i god tid för att hämta oss och vi var på flygplatsen redan 7. 7:45 checkade vi in och fick våra pass igen. Vi fick vanliga in- och utresestämplar i passen. När planet kom visade det sig vara många svenskar ombord på väg till Lusaka.

Ryska militärflygplan på Luandas flygplats
I väntan på start

 

 

 

 

 

 

 

 

9:30 lyfte vi. Det var ganska molnigt, men vi såg en del. Vi fick kall men riktigt god lunch – dagens enda mat.


Bilder från flygresan

I Lusaka var gränspolisen mycket tveksam när vi sa att vi skulle åka landvägen till Botswana. Det fanns ingen flygplatsbuss och taxi kostade 10:-Kwacha = 65:-Skr. Men vi lyckades åka med Zambia Airways in till stan. Så skulle vi försöka hitta nåt som hette Swedish Volunteers Hostel, där man skulle kunna bo billigt. Vi frågade en polisbil som via radio tog reda på adressen och körde oss dit! Men det var helt övergivet.

Här hade vi hoppats kunna övernatta

Vi gick till det enda öppna stället i stan – en bar=ölhall där ungdomar drack öl och spelade jukebox. Ölen var riktigt kall och god.

Plan B blev att sova här…

Vi gick och satte oss utanför svenska ambassaden tills vidare. Allt, allt var stängt (söndag) så vi kunde inte få nåt att äta. När det började skymma kollade vi hostelet igen och fann att svenskarna gett sig därifrån och att italienare tagit över. Vi tänkte sova ute men när solen gått ner kom det ak-beväpnade ”paramilitärer” och sa att vi inte fick vara ute på natten eftersom vi kunde bli dödade och det skulle inte se så bra ut för regeringen.

De eskorterade oss till en polisstation och därifrån fördes vi till centralpolisstationen. Eftersom vi checkat en del hotell som var fulla ringde de ambassadpersonal för att höra om hostelet mm. C-G pratade med en snorkig tant som undrade hur m an kunde komma till Lusaka utan hotellreservation! Polisen hjälpte oss kolla andra hotell och eskorterade oss till ett av dem (en uniformerad kvinnlig polis vågade inte gå med oss i mörkret själv utan tog två militärer till hjälp) men alla hotell var fulla. Slutlösningen blev att vi fick sova på polisstationen. Efter att ha visats cellerna satt vi och pratade med en konstapel som bl.a. sa att det finns små upprorsarméer i landet och att det pågår strider. Vi fick sova utanför intagningsrummet och sömnen stördes av ”förhören” dvs våldsam misshandel och förtvivlade skrik och gråt. Det var rätt hemskt att höra.

 

Luanda-(flyg)-Lusaka, 175 mil, Bor på Central Police Station
Resor: $0,50, Mat: $2, Sovplats: $0, Summa: $2,50
Luanda, Angola – Lusaka, Zambia