Lagos och Nigeria – allmänna intryck

Istället för en nyskriven veckosammanfattning kommer här en autentisk sammanfattning från dagboken

Lagos – laglöshetens stad. Folk varnar oss i förväg för att åka dit. På YMCA träffar vi en västindier som blivit nerslagen två ggr. En australiensare hittar ett lik på stranden. Valp-svenskarna väcks på natten när några försöker bryta sig in i deras bil. Vi är enormt försiktiga. Aldrig ute på natten.

YMCA Lagos.
Annars vågade vi inte ha kamerorna framme mycket i Lagos så det blir nästan inga bilder därifrån…

Nigeria – den kristna missionens land. Man ser enormt mycket missionsskolor och kyrkor, både på landet och i städerna. På nästan alla bilar står det religiösa slagord. I norra Nigeria – Kano – fanns en hel del muslimer.

Vill man ha väggprydnader är det bara att välja – Afrikas diktatorer, Jesus eller en pinuppa

Militärstyret verkar strikt och effektivt. Rätt brutalt på det lokala planet. Mycket propaganda om att folk ska registrera sig för att rösta i valet 1979. Resultaten har hittills varit nedslående.

Radion – NBC2, AM/FM Stereo – m.fl. spelar mycket musik, rätt schysst, dels amerikansk men också mycket västafrikansk reggae. Nyheter varje timme och ibland längre kommentarer, framförallt om Afrika.

Lagos – bökig stad, trångt på gatorna. Inga trottoarer. Mycket bilar. I Nigeria får vanliga privatbilar bara köra varannan dag – beroende på registreringsnumret. Ändå svämmar stan över av bilar. Det är varmt, fuktigt och väldigt svettigt att gå på stan. Vi läskade oss mest med chokladmjölk som såldes för 1:60Skr/2 dl av cyklande försäljare. Iskalla ur frysbox med is på cykeln. Frukt köpte man efter stenhårt prutande på gatorna. Bröd såldes också på gatorna- fina limpor, det enda som inte var så dyrt.

Taxibilar fanns det gott om och där fick man verkligen pruta. Ända tills de gick i strejk. För att få Lagos State Gvt att ändra sitt beslut att införa taxametrar på taxina.

Taxibil (visserligen i Kano och inte i Lagos)

Växla svar, var fördelaktigt, även med resecheckar kunde man tjäna 60-70 %. Men vi vågade inte göra det med tanke på risken att bli blåsta. YMCA var väl relativt schysst. Vi fick vara ensamma i vårt rum hela tiden – 2 dubbelvåningssängar. Duscha fick man göra med hink, men ibland kom det vatten ur duschen också. Toaletten pajade och det var översvämning på dass. Så stängde de av vattnet och dasset fylldes snabbt till bredden med skit.

Supermarketen där vi handlade var välfylld jfrt med vad vi sett sen Alger,  men dyr. Vi köpte mest Corn Flakes, marmelad/sylt, mjölk (kall om det fanns), köttkonserver (litet urval), potatis, godis mm.

Strömförsörjningen i Lagos var katastrofalt dålig, det var normalt att den ballade ur några timmar eller mer på dan. Då drog de som hade igång sina elverk – butiker mm. Men de flesta lufkonditionerarna var ur funktion. Kloaksystemet bestod av stora cementerade, öppna diken som gick längs gatorna och luktade apa.

Man märker att Nigerias ekonomi expanderar pga. oljeinkomsterna men man ser också hur snett de fördelas, även om vi inte sett någon direkt svält. Det verkar vara ett stort problem med människorna som är uppvuxna i ett bondesamhälle och som nu ska försöka anpassas i et industrisamhälle.

När gatukontoret vattnar grusvägen samlar fattiga människor vatten i skålar och hinkar

 

Tionde veckan: Åker gratis med lastbil från Kano till Lagos

Och försöker få studentrabatt på flyget till Zambia

Under hela vistelsen i Nigeria gör vi försök att ringa hem till Sverige men det lyckas inte. Vi är både på lyxhotell och på post- och telegraf-kontor och anledningarna till att det inte lyckas varierar. Till sist väljer vi att skicka telegram istället. Att vi inte tänkte på att prova SMS! 🙂

  • Här bodde vi medan vi var i Kano
    Här bodde vi medan vi var i Kano
  • Gatubild
    Gatubild
  • Mångfald av väggalmanackor
    Mångfald av väggalmanackor
  • Ibland hängde vi i en hotellbar
    Ibland hängde vi i en hotellbar
  • En moské av det enklare slaget
    En moské av det enklare slaget
  • Väntan på åkeriets kontor
    Väntan på åkeriets kontor

Bilder från Kano
I Kano går det ingen större nöd på oss men vi är ivriga att komma iväg med den utlovade gratistransporten med en av åkeriets lastbilar. Chefen – som vi ju bor hemma hos – blir sjuk i påssjuka och det, tillsammans med missförstånd (?) på kontoret gör att det dröjer men den 24/1 bär det så äntligen av. Dock inte med samma bil utan C-G åker i en och jag med en som lämnar lite senare samma dag. Vi hoppas verkligen att det ska gå bra att återförenas i Lagos.
Resan går i huvudsak bra, det blir lite störningar i form av att vi får putta (!) igång bilen den första morgonen och att ett löst bensinfat lossnar i ett gupp och börjar läcka. Men annars är det en ganska behaglig resa. Jag äter av vad som serveras längs vägen och sover på marken bredvid lastbilen på nätterna.


Bilder längs vägen Kano-Lagos
Chauffören kan ingen engelska så när vi närmar oss Lagos måste han ta hjälp vid en mack för att förklara för mig att jag måste hoppa av längs vägen men att den andra bilen – den med C-G som åkte före oss – kommer att passera lite senare på dagen och att den ska plocka upp mig. Jag känner mig skeptisk men några timmar senare kommer mycket riktigt den bilen. Återseendet blir kärt och även om jag får åka på flaket så känns det tryggt att komma till Lagos tillsammans. Ännu mera tryggt när det visar sig att vi inte hinner fram på kvällen den tredje dagen utan det blir en övernattning till. Det betyder att vi slipper komma till Lagos när det är mörkt.
Det får bli taxi till YMCA från marknaden där vi släpps av. Nu väntar ett antal dagar som tillbringas dels på YMCA, dels med att försöka ordna flygbiljetter till Lusaka i Zambia. Dessutom gör vi besök på ambassaden där vi kan hämta post hemifrån.

YMCA Lagos.
Annars vågade vi inte ha kamerorna framme mycket i Lagos så det blir nästan inga bilder därifrån…

Lagos har rykte om sig att vara en otrygg stad och vi möter andra boende på YMCA som blivit nedslagna och rånade. Det gör dels att vi inte rör oss på stan mer än nödvändigt, dels att vi är försiktiga med att ha kamerorna framme så det blir inte så mycket fotograferat i Lagos.
Mycket i de här anteckningarna handlar om att vi försöker få studentrabatt på flyget. Det skulle innebära ganska mycket pengar så jag förstår att vi försökte. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på att ingen av oss studerade, åtminstone inte på heltid. Vi hade skrivit in oss på någon kurs hemma i Sverige just för att kunna få med oss ett CSN-kort att använda. Men det blir problem med att verifiera CSN-kortet och trots att ambassaden låter sig användas för detta så är det osäkert om vi kommer att lyckas när tjänstemannen som lovat oss rabatten på Pan Am inte är den som sen ska sälja biljettena till oss.

Vecka 10: Kano-Lagos
Kano-Funtua-två övernattningar längs vägen- Lagos, 119 mil

 

Nionde veckan: Lämnar öknen och kommer till Nigeria – Afrikas folkrikaste land

Får bo gratis hos en snäll engelsman – och börjar fundera på att flyga en bit för att vinna tid


Agadez, Niger

Vi tillbringar en dag till i Agadez och får uppleva en riktig sandstorm. Vi tänkte försöka lifta men det visar sig gå en buss som passar oss och vi tar den på en tvådagars resa söderut genom Niger till Zinder. Vi övernattar på det primitivaste hotellet hittills i Tanout. I Zinder var hotellrummen dyra så vi la oss ute för att sova men det blir inte mycket sömn pga. myggen. Magen fortsätter att vara i olag och jag börjar fundera på att söka läkarvård.

I Zinder blir vi bara en dag innan vi fortsätter i en ”reguljär” minibuss mot Nigeria. Landskapet blir allt grönare och mer uppodlat.


Längs vägen mellan Zinder och Kano

Nigeria möter oss med ett enormt folkmyller, färggranna kläder och engelska som det språk man i bästa fall kan ta sig fram på.


Färggranna tyger på kvinnorna

Men också med höga priser, både på boende och mat. Bostadsfrågan löser sig dock när vi blir erbjudna skjuts av en engelsman som bor i Kano. När han hör att vi inte har någonstans att sova erbjuder han oss att bo i ett hus i hans trädgård, kanske för att han tycker det är roligt att vi är svenskar, han själv har bott i Sverige ett par år. Ännu bättre blir det när han berättar att han har ett åkeri och att vi kan få åka med hans lastbilar till Lagos.


Kano, Nigeria

Vi har börjat prata om att överge planen att ta oss landvägen hela vägen ner till Södra Afrika. Det är trots allt så att syftet med resan är att få besöka Sydafrika och Rhodesia (nuvarande Zimbabwe), den äventyrliga resan dit är bara ett sätt att få komma fram. Och det har tagit mycket längre tid än vi hade planerat så nu funderar vi på att flyga en del av sträckan, förmodligen från Lagos och kanske till Lusaka eller till Kinshasa.

 

Agadez-Tanout-Zinder-Kano, 73,2 mil
Nionde veckan: Agadez i Niger till Kano i Nigeria

Åttonde veckan: Reser med en lastbil full med dadlar

Öknen tycks aldrig ta slut och även om dagarna börjar bli varmare så är nätterna kalla

I Tamanrasset besöker vi den årliga mässan/festivalen och ser tillresta försäljare ungefär som på en marknad i Sverige men ändå inte. 😊 Hur vanligt är det med kamelsadlar på Västerås marknad?

  • Entrén till mässan
    Entrén till mässan
  • Det statliga organet för handel med livsmedel hade en fin paviljong
    Det statliga organet för handel med livsmedel hade en fin paviljong
  • Andra handelsmän hade enklare handelsplatser
    Andra handelsmän hade enklare handelsplatser
  • Tillresta från olika grannländer sålde sina varor
    Tillresta från olika grannländer sålde sina varor
  • Säkert en bra klädsel för klimatet
    Säkert en bra klädsel för klimatet
  • Tunga transporter
    Tunga transporter
  • Hade vi varit spekulanter på en kamelsadel så fanns det mycket att välja på :-)
    Hade vi varit spekulanter på en kamelsadel så fanns det mycket att välja på 🙂
  • Här prutas det förmodligen vilt på det stora fatet
    Här prutas det förmodligen vilt på det stora fatet

Planen är att resa vidare söderut genom att betala en lastbilschaufför för att få sitta på flaket. Första försöken misslyckas – vi är för snåla. Men sen hamnar vi på en transport med dadlar för en tredagars resa till Agadez. Det är mycket tekniska problem med bilen och åtskilliga stopp där fläktremmar ersätts med snören och mekanikern gör andra innovativa reparationer. Bekvämligheten är det inget fel på uppe på dadlarna men när vi sover ute på marken bredvid bilen på nätterna är det riktigt kallt – tur att vi har bra sovsäckar.

  • Har man inte sandmattor så försöker ta ur allt tungt ur bilen och knuffa...
    Har man inte sandmattor så försöker ta ur allt tungt ur bilen och knuffa...
  • En bil som kört fast/gått sönder har slaktats på delar men vår mek kollar om det kanske finns något kvar av värde
    En bil som kört fast/gått sönder har slaktats på delar men vår mek kollar om det kanske finns något kvar av värde
  • Märkliga bergsformationer - vulkaniska?
    Märkliga bergsformationer - vulkaniska?
  • Att
    Att "gå bakom en buske" när inga buskar finns...
  • Under en rast gick jag en bit från bilen och tog det här kortet
    Under en rast gick jag en bit från bilen och tog det här kortet
  • Längst söderut i Algeriet fanns de här hyddorna/tälten
    Längst söderut i Algeriet fanns de här hyddorna/tälten

Chauffören skrämmer upp oss genom att skoja om att han kört fel och att vi är på väg till Mali – som vi inte har papper för. Men vid riktiga gränsen mellan Algeriet och Niger går allt bra, ingen besvärar mig och C-G och lastbilschaffisen mutar sig igenom med tvål, kex och lite pengar.

Maten blir enahanda och det är förstås svårt med hygienen även om vi klorerar vattnet vi ska dricka med klortabletter som vi har med oss. Återkommande magsjukor gör att vi får ägna dagar åt återhämtning istället för att resa vidare. Vi gläds ändå åt att komma över kall både läsk och öl när vi kommer till Agadez.

Tammanrasset-Assamaka-InGall-Agadez, 91,9 mil

Sjunde veckan: Sahara för hela slanten – oas efter oas och öde landskap

Mötet med herdepojken ute i ingenting blir veckans upplevelse – en vecka som också bjuder på dramatik

Under den här veckan färdas vi 138 mil genom Sahara och kommer till Tamanrasset som är lite av mittpunkten längs den här nordsydliga rutten genom öknen. Vi reser både med buss, vanligt liftande och liftande mot betalning. Det är fyra oaser vi besöker, alla väldigt spännande och exotiska men samtidigt helt olika till sin karaktär. Mest suggestiv i arkitekturen är nog In Salah. Vackrast är Ghardaïa med sina grannoaser på kullarna intill. Att resa genom öknen är mycket speciellt. Det är oändliga avstånd utan livstecken och så ett koncentrat av människor, djur och byggnader kring de väl sammanhållna oaserna.

  • Ghardaïa
    Ghardaïa
  • Ghardaïa
    Ghardaïa
  • El Golea
    El Golea
  • El Golea
    El Golea
  • El Golea
    El Golea
  • In Salah
    In Salah
  • Tamanrasset
    Tamanrasset

När vi vågar oss på att lifta mellan Ghardaïa och El Golea så är det med vetskap att det kommer en buss framåt kvällen så vi ska inte behöva bli strandsatta ute i öknen (men bussar har ju gått sönder förr och vi har vatten med oss om det ändå skulle hända). Vi blir stående ute i en vägkorsning i flera timmar innan C-G blir erbjuden skjuts i en bil som bara har plats för honom. Vi bestämmer att vi ska ses vid busstationen i El Golea framåt kvällen och jag och båda ryggsäckarna blir kvar. Så småningom får även jag lift och vi återförenas som planerat. Medan vi väntar vid vägkorsningen är det ofta helt öde men ibland passerar får, getter och dromedarer med sina herdar. Särskilt en liten grabb i 10-årsåldern gör stort intryck när han kommer fram till oss och spelar lite på sin flöjt.

  • I den här vägkorsningen fick vi vänta åtskilliga timmar på lift
    I den här vägkorsningen fick vi vänta åtskilliga timmar på lift
  • Fler getter än bilar på den här vägen
    Fler getter än bilar på den här vägen
  • Dromedarer i fjärran
    Dromedarer i fjärran
  • Tyvärr lite suddig bild på flöjtisten
    Tyvärr lite suddig bild på flöjtisten
  • Man kan ju undra vad de livnär sig på...
    Man kan ju undra vad de livnär sig på...
  • Väntan blev lång men till sist fick vi lift
    Väntan blev lång men till sist fick vi lift
  • Ändlös öken
    Ändlös öken

I In Salah sover vi i tältet på en ”inofficiell campingplats”, dvs ett ställe där flera väljer att fricampa. Under natten väcks jag av att C-G skriker för att skrämma en inbrottstjuv på väg att dra upp blixtlåset till tältet! Sen blev det ingen mer sömn den natten för min del.

  • Att sitta bak i Land Rovern var skönt så länge det var asfalt
    Att sitta bak i Land Rovern var skönt så länge det var asfalt
  • Men när den var slut blev det skumpigt värre
    Men när den var slut blev det skumpigt värre
  • Här är alla fyra bilarna samlade
    Här är alla fyra bilarna samlade
  • Men när vi slog läger för natten saknades en
    Men när vi slog läger för natten saknades en
  • En Volvo-lastbil dundrar fram genom sandöknen
    En Volvo-lastbil dundrar fram genom sandöknen

Mellan In Salah och Tamanrasset åker vi med en grupp av missionärer som är på väg till Nigeria med fyra bilar. C-G och jag sitter bak i en Land Rover och far som studsbollar mellan säte och tak när den far fram i hög fart över guppiga grusvägar. Vi åker med dem i två dagar. När vi slår läger den första kvällen är vi mitt ute i tomma öknen och ledaren inser att en av de fyra bilarna saknas. Den hittas inte förrän vid lunchtid dagen därpå efter stor dramatik.

Ghardaïa-El Golea- In Salah-Tamanrasset, 138 mil
Ghardaïa-El Golea- In Salah-Tamanrasset, 138 mil

Sjätte veckan: Tillbringar juldagarna i Alger och åker sen rätt ut i Sahara

De första oaserna blir spännande upplevelser

Vårt sätt att få brev hemifrån var att vi talat om vilka ambassader vi räknade med att passera och ungefär när så att våra familjer skulle kunna skriva dit och vi skulle kunna gå dit och hämta. Nu var det jul när vi kom till Alger så vi fick snällt vänta över juldagarna tills ambassaden öppnade. Under tiden lyckades jag i alla fall få igenom det första telefonsamtalet hem och det var skönt att få ett livstecken åt båda håll. I Alger promenerade vi både i finare och mindre fina kvarter men möttes generellt av vänliga och tillmötesgående människor – stor skillnad mot Marocko.

  • Alger med Medelhavet i bakgrunden
    Alger med Medelhavet i bakgrunden
  • Fina hus längs hamnen
    Fina hus längs hamnen
  • Ibland hängde vi bara på hotellrummet
    Ibland hängde vi bara på hotellrummet
  • Busstationerna blev viktiga att hålla reda på
    Busstationerna blev viktiga att hålla reda på

Efter att ha tagit bussen ut ur Alger och mötts av halvöken ganska omgående så gör vi ett försök att lifta från första oasen vi övernattar i, men när vi inte vill betala för oss – kanske väl snålt kan man tycka så här efteråt – så lyckas vi inte utan får lov att ta bussen vidare mellan oaserna. Det känns väldigt exotiskt med både det kala ökenlandskapet och med de säregna oaserna – som inte riktigt liknar de oaser jag mest känt genom serietidningar och annat. Rejäla städer byggda kring mer eller mindre tillfälliga vattendrag. I Ghardaïa gör vi sällskap med några franska turister och får en guidad tur av oasen och bland annat det uråldriga bevattningssystemet.

  • Djelfa: ändamålsenligt transportmedel
    Djelfa: ändamålsenligt transportmedel
  • Djelfa: I brist på snö så åker man stjärtlapp på sanden
    Djelfa: I brist på snö så åker man stjärtlapp på sanden
  • Bussen till från Djelfa till Ghardaïa fick punktering på vägen
    Bussen till från Djelfa till Ghardaïa fick punktering på vägen
  • Ghardaïa var en fin oas
    Ghardaïa var en fin oas
  • Ghardaïa: Frodiga odlingar tack vare bevattningssystemet
    Ghardaïa: Frodiga odlingar tack vare bevattningssystemet
  • Ghardaïa: Våra franska vänner som vi tillbringade dagen med på väg upp från sommarbosättningen
    Ghardaïa: Våra franska vänner som vi tillbringade dagen med på väg upp från sommarbosättningen
  • Ghardaïa: Mycket folk på marknadsplatsen
    Ghardaïa: Mycket folk på marknadsplatsen
  • Ghardaïa: Kanske en diskussion efter fredagsbönen
    Ghardaïa: Kanske en diskussion efter fredagsbönen
  • Ghardaïa: ivrig kommers på marknadsplatsen
    Ghardaïa: ivrig kommers på marknadsplatsen

Dagarna upptas mycket av praktiska saker – växla resecheckar mot lokal valuta, ta reda på busstider, köpa biljetter, hitta mataffärer, hitta sovplats etc. Nu känns det i alla fall som att Afrikaresan börjat på riktigt! Nyårsafton tillbringas på campingplatsen med stekt potatis, lök och ägg som ”lyxmat”.

Alger-Djelfa-Ghardaïa, 60 míl

Vecka 5: Försmak av Sahara men tvärstopp vid gränsen till Algeriet

Vi tvingas motvilligt återvända till Mallorca och lyckas med viss vedermöda köpa flygbiljetter

I Marocko går haschförsäljare och självpåtagna turistguider oss på nerverna. Vi tar tåget österut mot algeriska gränsen som vi vet kan vara svår att ta sig över. Efter en buss åt fel håll får vi gå 13 km genom halvöken fram till gränsen bara för att bli avvisade utan förklaring. Vi anar att kriget i Västsahara med Marocko och Algeriet på var sin sida ligger bakom. Planen var att om det hände avvakta vaktombyte vid gränsstationen men tyvärr så satte de en stämpel i passet att vi var avvisade från Algeriet så nu är vi osäkra på hur det ska gå ens om vi kommer från ett annat land. För reservplanen blir nu att ta båt tillbaka till spanska fastlandet och sen flyg till Mallorca och vidare därifrån till Alger. Och nu lyckas vi. Om Mallorca misslyckats med att charma oss förra gången så blir det än mer så nu när vi är där högst ofrivilligt. Första mötet med Alger blir desto mer positivt, där trivs vi bra och bemötandet från människorna är helt annorlunda än i Marocko. Att det blir julafton är inget vi märker och inget vi saknar.

  • Spännande att bli bjudna på cous-cous i ett vanligt hem
    Spännande att bli bjudna på cous-cous i ett vanligt hem
  • Mor Beddiaf hälsade tillbaka till Sverige
    Mor Beddiaf hälsade tillbaka till Sverige
  • Utsikt från tåget österut i Marocko
    Utsikt från tåget österut i Marocko
  • Vilopaus i vandringen mot gränsen till Algeriet
    Vilopaus i vandringen mot gränsen till Algeriet
  • Gränsstationen där förhoppning byttes i besvikelse
    Gränsstationen där förhoppning byttes i besvikelse
  • Utsikt över Malaga från planet som just lämnat flygplatsen där
    Utsikt över Malaga från planet som just lämnat flygplatsen där
  • Alger: Bara män på gatukaféerna och enda kvinnan skyler sig.
    Alger: Bara män på gatukaféerna och enda kvinnan skyler sig.
  • Alger: Pampiga hus längs hamnen
    Alger: Pampiga hus längs hamnen

 

Kenitra-Fes-Oujda-Oujda-Melilla-Malaga-Palma de Mallorca-Alger, 182 mil

Vecka 4: Kommer äntligen till Afrika när båtarna börjar gå igen efter flera dagars storm

Efter att ha bunkrat alkhol till både spritköket och oss själva så slår vi ihjäl tiden tillsammans med några norska ornitologer

I Algeciras på Spaniens sydspets skulle vi bara bli en natt före båtresan över till Marocko men ihållande hårda vindar fick båtarna att söka skydd i hamnen och all trafik ställdes in. Dagarna blev långa (och kvällarna på barerna sena) medan vi väntade på bättre väder tillsammans med tre fågelskådande norska killar. När de gett upp och tagit flyget så minskade blåsten och vi kunde äntligen ta färjan över. Först till spanska enklaven Ceuta som idag är åtråvärd port in till Europa för afrikanska migranter. Vi var ju på väg åt andra hållet och av helt andra skäl. I Marocko blev det buss, först till Tetouan där jag gick på upptäcktsfärd på marknaden och i gamla staden. Dagen efter fortsatte vi till Kenitra där vi sökte upp familjerna till två marockanska killar i Sverige som var kompisar till en av mina kompisar. Roligt och spännande att få besöka vanliga marockaner hemma hos dem och vi togs emot med stor gästvänlighet.

  • Det blåste rejält
    Det blåste rejält
  • Vad har de i kikaren egentligen?
  • Till och med begravningsplatsen muntrade upp i tristessen
    Till och med begravningsplatsen muntrade upp i tristessen
  • En dag tog vi tåget till en liten by där vi såg den här mulåsnan
  • Tetouan - marknaden, obs kvinnan under bordet
    Tetouan - marknaden, obs kvinnan under bordet
  • Hemma hos bekantas bekantas bekanta i Kenitra, Marocko
    Hemma hos bekantas bekantas bekanta i Kenitra, Marocko

 

Marockansk familj med sonen i Sverige, tog emot oss med stor gästvänlighet
Algeciras-Tetouan-Kenitra, 26 mil

 

Vecka 3: Via Mallorca till Gibraltar sund

Små välfyllda bilar gör det svårt att lifta och vi får ta båt och tåg istället

Vår målsättning att lifta till Sydafrika visar sig svår att hålla fast vid. Och egentligen handlar det snarare om att ta sig fram så billigt som möjligt. Då får det ibland bli båt eller tåg istället om vi alls ska ta oss framåt. På tåget blir vi uppmärksammade som exotiskt långa skandinaver – och får förklara vad man ska äta för att bli så lång. På Mallorca möter vi några svenskar som frågar vilket flygbolag vi åkt med – och tappar hakan när vi säger att vi kommit dit med båt. Gibraltar är en brittisk ”koloni” i sydligaste Spanien och pga konflikt om områdets status mellan Spanien och Storbritannien så kan man inte ta sig över gränsen från Spanien, då måste man istället först ta färjan över till Marocko och sen därifrån tillbaka till Gibraltar. Och i norra Marocko har Spanien istället två enklaver – Ceuta och Melilla – varav den första är vårt mål att ta oss till med färja från Algeciras som blev veckans slutmål. Nästa vecka väntar Afrika! 😊

  • Snart jul även om snön lyser med sin frånvaro
    Snart jul även om snön lyser med sin frånvaro
  • Palma: Bagare på väg med sin leverans
    Palma: Bagare på väg med sin leverans
  • Palma: Kvällsmackor i väntan på båten
    Palma: Kvällsmackor i väntan på båten
  • Palma: Kan inte låta bli att tänka på Sällskapsresan
    Palma: Kan inte låta bli att tänka på Sällskapsresan
  • Palma: Fiskare balanserar längs strandpromenaden
    Palma: Fiskare balanserar längs strandpromenaden
  • Utsikt från tåget till Soller
    Utsikt från tåget till Soller
  • Svårt att få lift så lika bra att göra det bekvämt för sig - utanför Alcantarilla
    Svårt att få lift så lika bra att göra det bekvämt för sig - utanför Alcantarilla
  • Algeciras: Så nära - så oåtkomligt. Gibraltarklippan syns inte långt bort
    Algeciras: Så nära - så oåtkomligt. Gibraltarklippan syns inte långt bort

 

Barcelona – Algeciras 117 mil

Vecka 2: Från kalla Paris till mildare Barcelona

Liftandet går bra och vi tar oss tid att stanna lite extra i både Paris och Barcelona

Vi stannade fem nätter på det sjabbiga men billiga hotellet i Paris. Det blev både lite sightseeing och en del ärenden med bl.a. besök på olika ambassader. Vi hade ordnat med dubbla pass hemma i Sverige, ett ”vanligt” som vi skulle använda på resan genom Afrika och ett för besöket i det bojkottade Sydafrika. Jag tror att vi hade visum till Sydafrika i extra-passet och att vi inte ville att det skulle komma fram under resan genom Afrika, därför ville vi skicka dem säkert till ambassaden i Lusaka, Zambia. Men jag kan ju så här i efterhand förstå att ambassaden inte ville använda diplomatpost till det…

Liftandet söderut från Paris gick bra. Jag fick alltmer besvär med ömmande hälar, kanske inte så konstigt med >25 kg i ryggsäcken, begagnade armekängor på fötterna och många långa kilometers vandring på hårt underlag i städerna på jakt efter bra ställen att lifta från. Den ihärdiga kylan släppte sitt grepp när vi kom över Pyrenéerna och in i Spanien.

I Barcelona blev det också lite sightseeing inkl. försök att ringa från en omtalad telefonkiosk där man kunde ringa vart som helst utan att betala. Många latinamerikaner använde den för långa samtal hem. Vi lyckades inte komma fram till Sverige.

I slutet på veckan satte vi oss på en båt från Barcelona till Mallorca med planen att sen fortsätta båtledes till Alicante i södra Spanien.

  • Varm mössa och vantar var helt på sin plats
    Varm mössa och vantar var helt på sin plats
  • Vi åkte linbana upp på höjderna vid Barcelona
  • Utsikt över Barcelona
    Utsikt över Barcelona
  • Den
    Den "magiska" telefonkiosken med gratissamtal världen över och den diskreta kön dit

 

Vecka 2 Paris-Barcelona 106 mil

Vecka 1: Kallt och regnigt genom norra Europa

Spännande möten med excentrisk jazzmusiker och amerikansk soldat på vägen till Paris

Varje söndag tänker jag lägga ut en sammanfattning av veckan som gått. Det blir då helt nyskriven text och några av bilderna som funnits i veckans inlägg. Ett sätt att skapa lite överblick och som en möjlighet för den som vill följa med på resan men inte hinner läsa de dagliga avskrifterna av resedagboken. 

Första veckan liftade vi hela vägen till Paris. Nåja, med undantag för några mil med ett danskt förortståg som vi tjyvåkte på, så det blev i alla fall i princip gratis för resorna hela vägen. Vädret var väl inte riktigt på vår sida, eller det var väl egentligen precis som man kan förvänta sig av årstiden. Snö första dagen genom Sverige, sen ganska kallt och regnigt och inte vidare trevligt när det ibland tog lång tid att få lift. Men desto trevligare med de överraskande möten som blir när man liftar. Som den danska jazzmusikern som tog oss med i sin Land Rover och berättade om sin egen Afrikaresa och bjöd oss på mat på färjan Rödby-Puttgarden. Eller den amerikanska soldat som smugglade in oss på sin flygbas i Tyskland och lät oss sova i deras logement. Själv hade jag uppenbarligen trott att en välimpregnerad Fjällräven-jacka skulle vara tillräckligt skydd mot regnet men i Paris tog jag mitt förnuft till fånga och köpte en regnrock. Än så länge har inte tältet kommit till användning utan vi har bott inomhus i uppvärmda lokaler hela tiden. I Paris stannar vi några dagar för lite sightseeing.

  • Medan vi väntar på lift passar C-G på att fixa med ryggsäcken och jag fotar
    Medan vi väntar på lift passar C-G på att fixa med ryggsäcken och jag fotar
  • Hyggligt väder i Danmark
    Hyggligt väder i Danmark
  • Inte den sista LandRovern vi åkte med
    Inte den sista LandRovern vi åkte med
  • Inte utan stolthet passade han på att använda biltelefonen i väntan på färjan
    Inte utan stolthet passade han på att använda biltelefonen i väntan på färjan
  • Vi hängde med amerikanerna på deras lucka
    Vi hängde med amerikanerna på deras lucka
  • Mark som gav oss lift och tog med oss
    Mark som gav oss lift och tog med oss "hem" till luckan
  • Matlagning på rummet är billigare än restaurang
    Matlagning på rummet är billigare än restaurang
  • Mörka moln på hilmlen i norra Frankrike
    Mörka moln på hilmlen i norra Frankrike
  • Fönstershopping på Champs-Élysées
    Fönstershopping på Champs-Élysées
  • Stenöken i Paris - en försmak av Sahara?
    Stenöken i Paris - en försmak av Sahara?

 

Stockholm-Helsingborg-Köpenhamn-Bremen-Bitburg-Longuyon-Paris – 187 mil